Spelar det verkligen roll vad man heter? Nejdå, svarar de flesta. Men det gör det nog, tyvärr. Rätt efternamn kan öppna många dörrar. Men namnet är ju jag! Så inte ska man väl ge upp sin identitet för att passa in?
 

 

Tack Lars Molin för att du lärt stora delar av det svenska folket att uttala mitt namn rätt. Min namne, Tuula i TV-serien om Ivar Kreuger, fick presentera sig ett otal gånger på bästa sändningstid. Alla tillrättavisades av Kreuger om de uttalade namnet fel. Jag uppskattar verkligen denna kurs i att uttala mitt namn rätt. Det är inte alltid roligt att bli kallad diverse konstigheter. Allra värst är det när någon vägrar att uttala namnet rätt, trots att man påpekat det ett otal gånger.

Ska man smälta in?
Min lillebror har fått en son och han ska heta Simon. Simon är ett klassisk bibliskt namn som funkar lika bra på finska som på svenska. I efternamn ska han heta Alfredsson efter sin mamma. Min lillebror tyckte att det var bäst att han fick ett svenskt efternamn, så att han inte ska behöva lida för att ha ett annorlunda namn. Jag blir ledsen när jag inser hur vi sakta håller på att sudda ut alla spår av vårt finska ursprung. Allt för att smälta in. Själv har jag lärt mig att tycka om mitt förnamn. Tuula klingar mer finskt än något annat finskt flicknamn. Namnet betyder inget, det bara låter bra på finska.

Komplimang?
Efter snart trettio år i Sverige är jag en väl assimilerad invandrare. På posten hör ingen att jag kommer från Finland. Jag är så lik en svensk att jag får höra saker som "jag ser dig inte som invandrare", eller än värre" du är ju inte ens invandrare". Jag är född i Finland av finska föräldrar, jo jag är invandrare i allra högsta grad. Kanske ska jag vara glad över denna ynnest att bli tagen för svensk? Mitt namn är väldigt finskt och det händer att jag får lite underliga kommentarer om finnar. Det finns ju ett antal fördomar väl förankrade i den svenska myllan. Oftast kan jag skratta bort dem eller försvara mig, men det är värre när jag inte är närvarande.

Fint ska det va!
Det var en gång när jag skulle hyra en lägenhet i andra hand. Thomas, killen som ville hyra ut sin lägenhet till mig kände jag genom jobbet. Allt var klart, Thomas skulle bara tala med värden. Värden var pappa till en av hans kompisar, så det hela var mest en formsak enligt Thomas. Nästa dag ringde Thomas mig och han var upprörd och frågade mig om jag hade något emot att han hade adlat mig. Kvällen innan hemma hos värden berättade Thomas om mig i brukligt positiva ordalag. När han nämnde mitt namn, hade värden ryckt till och frågat varifrån jag kom. Från Finland svarade Thomas och fick en missnöjd blick tillbaka. Då ilsknade Thomas till och frågade värden om han visste vad Polojärvi, mitt efternamn, betyder. Nej svarade värden frågande. Det betyder Polstjärna och det är ett finskt adligt namn förklarade Thomas. Jag fick mitt kontrakt.

text: TUULA POLOJÄRVI
13.1.1999

PS. För alla oinvigda kan jag berätta att det inte finns någon finsk adel och att Polojärvi blir Polosjö på svenska.