För några år sedan talades det om att vi var på väg in i informationssamhället. Av olika skäl föll det i vanrykte. Idag talas det om kunskapssamhället och alla bejakar vi det. Kunskap tycks vara lika värdeneutralt men positivt som demokrati. När vi börjar klä begreppen i ord ser vi ofta tydligare att vi har olika föreställningar om både kunskap och demokrati.
Under ett antal år har vi haft en utveckling mot allt större klyftor i samhället. Om denna utveckling fortsätter kommer den priviligierade gruppen bildligt och bokstavligt att bosätta sig bakom bevakade murar och olika samhällsgrupper bli alltmer isolerade från varandra.
Vid gränser kan vi under gynnsamma omständigheter skärpa våra sinnen. Där kan vi spegla våra egna perspektiv mot andra kvaliteter. Vi kan reflektera och vidareutvecklas. Murar är gränser som utesluter och begränsar perspektivet. Murar skapar inskränkthet.
I "tvåtredjedelssamhället" byggs murar. Här är demokratin allvarligt hotad. Albas utgångspunkt är att kunskapssamhället förutsätter demokrati. Kunskapssamhället ger i detta perspektiv möjligheter till en positiv utveckling av samhället. Om "tvåtredjedelssamhället" skulle visa sig vara förenligt med kunskapssamhället finns anledning att vara pessimistisk inför framtiden. Den slutar förmodligen i sönderfall och barbari.
Alba identifierar några samhällsområden med strategisk betydelse för utvecklandet av kunskapssamhället. Det är vetenskap, marknad och kultur, eller i renodlad form kunskap, ekonomi och kreativitet. Idag är de samhälleliga yttringarna av dessa relativt isolerade från varandra och kommunikationssvårigheterna betydande.
I kunskapssamhället tycks vetenskapen få allt större betydelse även för varuproduktionen. Kunskapsinnehållet i varans värde har förskjutits från den konkreta produktionen till projekteringen. Den tilltagande automatiseringen har skapat turbulens på arbetsmarknaden. Det akademiska samhället präglas fortfarande av en klosterliknande mentalitet som hindrar vetenskapen från att bli den motor som krävs av kunskapssamhället.
Marknaden har blivit spöket alla talar om men som ofta tycks vara svår att identifiera. Men bakom alla abstraktioner finns människor med kortsiktiga intressen av snabb avkastning. Om kunskapssamhället är oupplösligt förenat med en demokratisk utveckling, måste marknadens aktörer utveckla den sociala empatin till att gälla alla medborgare. Annars riskerar kunskapssamhället att rivas sönder inifrån.
Kulturen är den kanske mest svårfångade kraften. Marknadens växande fascination för kultur kan vara dess förmåga att som avkännare av förändringar ligga i utvecklingens framkant. Samtidigt har kulturen blivit både marginaliserad och förvisad till diverse ghetton. Om kultur ska kunna bli något mer än en besvärjelse för kunskapssamhället, krävs att vi lyckas utveckla och vidga kultursynen.
För att kunna nå kunskapssamhället måste vi övervinna hindren som skissats ovan. Kunskapssamhällets utveckling är samtidigt beroende av en förtätad kommunikation mellan aktörer från de olika samhällsgrupperna. Den nya informationsteknologin skapar goda förutsättningar att knyta samman människor från olika geografiska platser. Personliga möte kommer även i framtiden att vara viktiga, men "kommunikationstorget" kan bli både större och mer öppet.
Vad som är utmärkande för just kunskapssamhället vill vi ställa ut till debatt i Alba. Därför har vi bara en preliminär plattform för tidningen, den ska tillåtas att förtydligas och förbättras under resans gång.
Alba ska inte bara spegla kunskapssamhällets frågeställningar, tidningen vill även vara medverkande till utvecklandet av kunskapssamhället. Främsta redskapet för detta idag är anknytningen till Västsvenska NätVerket, som i sin tur under gynnsamma villkor kan utvecklas till allt vidare kontaktytor. Som i sin tur knyter an till andra kontaktytor i en öppen dialog med omvärlden.
Göteborg januari 1997
CHRISTER WIGERFELT
chefredaktör
