Medicinforskarens försöksobjekt ska helst ha snopp. Mens och kvinnliga hormoner rubbar forskarnas cirklar och en aldrig så normal kvinna är ändå onormal i många forskares ögon.
- Jag anser att det är ovetenskapligt att bara studera det ena könet säger Carin Muhr i Forskningsetiska kommittén vid Uppsala universitet.

"Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till forskning på enbart män!"
Så lät ett upprört telefonsamtal till Carin Muhrs kollega, Margareta Söderström, i Forskningsetiska kommittén i Göteborg. Kvinnan som ringde hade sett en annons i lokaltidningen där det stod:
Är du man mellan 25 och 60 år? Är du frisk och har ordnad bostadssituation? Då har du möjlighet att medverka i en studie för att pröva om en medicin kan minska din alkoholkonsumtion.
När kvinnan ringde upp numret i annonsen för att ta reda på varför bara män kunde delta i studien fick hon höra att det berodde på att kvinnors hormonsvängningar var ett hinder för att få bra resultat.
Telefonsamtalet till Margareta Söderström väckte liv i en tidigare tungrodd diskussion i de forskningsetiska kommittéerna om huruvida det är försvarbart att godkänna forskningsprojekt där bara det ena könet, nästan alltid män, deltar som försökspersoner. Nu har det gått sex år och Carin Muhr säger att medvetenheten om vikten av att båda könen representeras i medicinska studier har blivit högre.
- För sex år sedan tyckte de flesta i Forskningsetiska kommittén i Uppsala att det var onödigt att återremittera ett projekt bara för att forskarna hade valt att enbart studera män, säger hon. Idag är det inte längre så. Många av de enkönade ärenden vi får remitterar vi tillbaka.
Om forskarna väljer att utesluta något av könen i en studie måste de, enligt Uppsala-kommitténs policy, lämna in en skriftlig motivering till varför. Innan kommittén sedan godkänner projektet tar de ställning till motiveringen. Anser de att den brister återremitterar de ansökan till forskarna.

Hormoner "stör" resultaten
Att en så stor del av den medicinska forskningen är gjord på män beror enligt forskarna bland annat på att kvinnans reproduktionscykel och hormoner ställer till problem. För att kunna göra en rättvisande studie måste man veta exakt var i menstruationscykeln kvinnan befinner sig, och det är krångligt menar forskarna.
Carin Muhr tycker att en motivering som hänvisar till att det är praktiskt krångligt att forska på kvinnor är vetenskapligt och rättvisemässigt oacceptabel.
- För det första får man inte fram tillräcklig kunskap och för det andra kan man få fram felaktig kunskap, säger hon.
- Ska ett läkemedel användas av bägge könen är det väsentligt att ha kunskap om hur både män och kvinnor reagerar.
Carin Muhr håller med om att det är svårare att forska på kvinnor, men menar att det egentligen inte är mer besvärligt än att se till att kvinnan befinner sig i samma fas när proverna tas, till exempel fem dagar efter mens, och att man specificerar forskningen efter p-pilleranvändning eller menopaus.
- För kvinnor är ju normaltillståndet att vara cyklisk och just därför måste man ta med det i forskningen, säger Carin Muhr.
Andra gånger hänvisar forskarna till att de vill studera enbart män för att kunna följa upp tidigare mansstudier, och eventuellt komplettera med studier på kvinnor senare. När det handlar om att ta fram en ny medicin kan ett sådant tillvägagångssätt bli problematisk. Så fort den initiala studien är klar går ofta lanseringen av läkemedlet snabbt och medicinen kan redan ha kommit ut i handeln innan en motsvarande studie på kvinnor har avslutats.

Medicinska biverkningar
Att det kan få negativa konsekvenser när kvinnor utesluts ur forskarnas studier är inget nytt. Läkemedlet neurosedyn, som på sextiotalet ledde till att barn föddes utan armar för att deras mammor hade ätit neurosedyn mot graviditetsillamående, testades till exempel aldrig på kvinnor. Men snarare än att göra läkemedelsstudierna mer könsjämlika ledde katastrofen till att forskarna blev rädda för att ta med fertila kvinnor i sina studier.
I Sverige har det rapporterats nästan 40 procent fler läkemedelsbiverkningar hos kvinnor än hos män mellan 1965 och 2000. Skillnaden har minskat under åren men är fortfarande stor. En orsak till varför män och kvinnor reagerar olika kan vara att de bryter ner och lagrar läkemedel på olika sätt i kroppen. Det har bland annat visats att aktiviteten hos de enzymer som bryter ner ett läkemedel kan öka eller minska under hormonell påverkan, till exempel under graviditeten.
Hjärtsjuka kvinnor är en stor grupp som länge missgynnades av den ojämlika medicinska forskningen. Större delen av forskningen är gjord på män och endast 20 - 30 procent av medicinerna som hjärtpatienter ordineras är utprovade även på kvinnor.
Trots att hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i många länder har man haft liten kunskap om de kvinnliga symptomen. Kvinnor har andra och inte lika kraftiga hjärtsymptom som män och deras besvär har inte tagits på lika stort allvar även om de varit livshotande. Kvinnors inläggningsfrekvens är också lägre än mäns och utredningarna ofta sämre. En Göteborgsstudie från 2001 visade att hjärt- och kärlsjuka kvinnor till och med fick vänta längre än män på ambulans.

Livsvillkor eftersatt forskningsfält
För några år sedan uppmärksammades kunskapsluckorna om kvinnors hjärtsjukdomar och idag känner de flesta till skillnaderna mellan könen. Men många hävdar att det finns fler områden där kvinnor inte får tillfredsställande vård därför att de uteslutits ur forskarnas studier.
En stor del av den kvinnliga ohälsan handlar också om kvinnors livsvillkor, som övergrepp, könsdiskriminering eller dubbelarbete. Än så länge är det ett forskningsfält som prioriteras lågt och Carin Muhr skulle vilja lyfta fram forskning om till exempel våld mot kvinnor.
- Kvinnors livsvillkor som leder till ökad ohälsa är ett jätteproblem. Och det kan få fysiska konsekvenser som diabetes, övervikt eller belastningsskador.
Trots att medvetenheten i forskarvärlden har ökat kring frågor som rör kön anser Carin Muhr att forskningen om kvinnor fortfarande går trögt.
- Jag tycker att det säger en del att man inte prioriterar forskning om kvinnor, säger hon, och att man inte ägnar det mer resurser.
Hon menar att motiven till varför kvinnor fortfarande utesluts ur forskarnas studier är ganska ihåliga, och trögheten att integrera kvinnor i medicinforskningen tror hon egentligen handlar om kvinnors generella underordning och att kvinnors liv värderas lägre än mäns.
- Titta bara på vilka foster som selektivt bortaborteras i Kina. Inte är det pojkfoster i alla fall. Redan innan hon är född är kvinnan utsatt för övergrepp. Och hur motiverar man att ge kvinnor låga löner? Det handlar helt enkelt om värderingar som finns i samhället, säger Carin Muhr.

2003.06.12