Sommartid är för många deckarläsandets tid. I vårens bokflod var det framför allt två kvinnliga författare som stack ut. Båda är välkända i sina hemländer, Norge respektive Tyskland, men ingen av dem har ännu någon större publik i Sverige. Deras historier behandlar på olika vis trassliga familjerelationer och ingen av dem gör det enkelt att reda ut var den egentliga skulden ligger. I övrigt är de inte särskilt lika - men de är väl värda en stunds läsning i ute skuggan eller för den delen inomhus om regnet faller.

Glöm de gamla tanterna
Unni Lindell är i Sverige mest känd som "hon som gav ut den där roliga boken ihop med Mark Levengood". Boken hette Gamla tanter lägger inte ägg. Men låt oss glömma den. I hemlandet Norge är hon en av flera framstående deckarförfattarinnor. Av många anses hon överträffa såväl Anne Holt som Karin Fossum. Jag vet inte riktigt om det är så - har bara läst den här senaste, Nattsystern. Den platsar dock väl i hängmattan i sommar. Den har alla deckarens klassiska ingredienser, inklusive den medelålders kommissarien som har svårt att få till sitt eget liv. Men det är en spännande historia och den är inte heller helt förutsägbar. 75-åriga Brenda Elise Moen hittas mördad på gatan nära sitt eget hem. Skjuten. Vem vill mörda en gammal tant? Det är inte rån - och har mordet kanske något samband med Brendas försvunna dotterdotter Kathrine? Kathrine är bara 14 år och försvann spårlöst några veckor tidigare.
Det är en komplicerad väv av familjerelationer som kommer fram. Allt förstår man som läsare inte förrän de sista pusselbitarna kommer på plats. Men när de väl gör det går det hela ihop på ett genomtänkt och insiktsfullt vis. Så nog kan vi bortse från den lättviktiga "tantboken" och ta till oss Unni Lindell som den fullfjädrade kriminalromansförfattarinna hon faktiskt är. Hon sällar sig till den skara som insett att kriminalgenren ger tillfälle att se företeelser ställda på sin spets och att de kan vara ett sätt att få oss att vrida våra föreställningar ett extra varv.

En tysk Minette Walters
I Tyskland läser man med nöje svenska författare. Nesser, Mankell och Fredriksson ligger högt på försäljningslistorna där. Men vi svenskar läser inte så mycket av tyska författare, märkligt nog.
Kanske kan Petra Hammesfahr råda lite bot på detta. Hon har kallats Tysklands Minette Walters och det är alltså i deckargenren hon rör sig.
Hennes Synderskan har nu givits ut på svenska av Albert Bonniers förlag. Det finns ingenting som talar för att Synderskan inte skulle kunna förmå att sticka ut i den stora konkurrensen.
Historien tar avstamp i en märklig händelse. En kvinna överfaller och sticker ihjäl en för henne till synes främmande man på en strand. Helt utan förvarning. Hon gör det inför ögonen på sin lille son och sin förbluffade man. Det är ingen tvekan om att hon är skyldig, men vad är det som ligger bakom dådet?
En envis kommissarie försöker nysta upp historien och det är komplicerad härva av skuld som uppdagas. Vem är egentligen offer och vem bär den verkliga skulden?
Det handlar om förtryck inom familjen, om religion och om bindningar som kan tyckas ha med kärlek att göra, men som ligger närmare hatet. En välskriven psykologiskt insiktsfull roman som kommer att få många att titta sig lite extra omkring på badstranden i sommar. Är familjen på filten bredvid så lycklig som det ser ut?

2003.06.12