På Kvinnofolkhögskolan samsas människor med de mest skilda bakgrunder, nationaliteter och intressen. Men en sak har de alla gemensamt; de är kvinnor. Eleverna, lärarna och rektorn är alla kvinnor och de enda av motsatt kön som syns till är ungefär hälften av barnen på skolans egna dagis. Kvinnofolkhögskolan med sina 3000 kvm ligger i Masthugget, med Oscar Fredrikkyrkans karakteristiska tinnar och torn precis runt knuten. Skolan drivs med statliga medel och studierna är, som på alla folkhögskolor, gratis. På Kvinnohögskolan hålls allmänna kurser, för elever som vill skaffa sig grundskole- eller gymnasiekompetens, blandat med mer individuellt inriktade kurser och kurser för invandrarkvinnor. Ungefär hälften av eleverna är invandrare och hälften är svenskor. Inför hösten och kunskapslyftet planeras folkhögskolekurser för invandrarkvinnor i förorter, i Biskopsgården, Västra Frölunda och Angered, och en folkhögskolekurs med kooperativ profil, kvinnor i samverkan. Dessa riktar sig främst till invandrarkvinnor som får undervisning i svenska språket och en inblick i det svenska samhället, men även blandade grupper planeras. Dessutom kommer skolan att ha introducerande studier för behörighet i samverkan med arbetsförmedlingen. Mångkulturellt dagis I direkt anslutning till Kvinnofolkhögskolan finns skolans dagis, med runt 24 barn med lika skilda nationaliteter och bakgrunder som eleverna på skolan. Dagiset drivs ungefär som ett kooperativ och förskollärarna är anställda av skolan. Det har funnits ända sedan skolan startades 1985. Även kurser med inriktning på kvinnor och arbetsmarknad har funnits på skolan sedan starten. - Vi vill belysa kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Kvinnor väljer traditionellt mellan 30-40 yrken och för att motverka det har vi flera verkstäder som eleverna kan utnyttja. Och data och IT integreras i alla våra kurser, säger Gunnel Litfeldt, rektor för Kvinnofolkhögskolan. Med fokus på helheten Att läsa på Kvinnofolkhögskolan tror Gunnel Litfeldt (t v på bilden) är annorlunda jämfört med många andra skolor. - Här får eleverna lära med alla sinnen. En halvdag i veckan får man välja något estetiskt eller praktiskt. Här läser man inte ämne för ämne heller utan studierna bedrivs tema och projektorienterat. Eleverna får också ta mycket eget ansvar för sina studier. - Man lär av varandra hela tiden, man känner alla på skolan och håller sig inte bara i sin klass. När vi gått ut har vi fortfarande möjlighet att hålla kontakt med skolan genom någon av alla de föreningar som startats, tillägger Anne-Marie Jönsson som går allmän kurs på skolan. - Jag har haft väldigt bra kontakt med mina lärare och man kan fråga dem om vad som helst. Vi får också en helt annan helhetssyn eftersom ämnena flyter ihop, det är ingen korvstoppning. På skolan går man i sammanhållna klasser, med eget hemrum, men man väljer även ämnen och nivågrupperas i engelska och till viss del i matematik. - Det är för att man både ska få grupptillhörighet och samtidigt känna sig delaktig i hela skolan, säger Gunnel Litfeldt. Från svensk morotsbiff till arabisk falafel All personal och alla deltagare städar skolan själva och försöker att sköta så mycket som möjligt av renovering och annat. Vardagsteknik ingår i alla kurser och eleverna får lära sig hantverk och teknik som att borra, tapetsera och kakla, likväl som elementära elkunskaper. Matsalen drivs även den gemensamt. En vecka per termin har eleverna pedagogisk matlagning. - All mat är vegetarisk. Dels för att många kulturer och religioner är representerade på skolan, men också för att alla ska få möjlighet att se på mat på ett nytt sätt, säger Gunnel Litfeldt. Vissa år slipper endast KRAV-märkt mat innanför köksdörrarna och bojkotter mot länder eller företag är ingen ovanlighet på skolan. Som en medveten satsning frågar skolan alltid efter kvinnor i alla sammanhang - ska man göra en resa vill man helst ha en kvinnlig busschaufför och behöver man hyra in hantverkare vill man ha kvinnliga. - Många blir oerhört provocerade av det. Men anledningen till att vi frågar är för att det finns så många kvinnor som inte har möjlighet att komma fram. Vi har fått statliga medel för att främja kvinnors utveckling, då vill vi också använda pengarna till detta, säger Gunnel Litfeldt. Text och foto: JOHANNA HILLGREN Illustration: HENRIK LANGE