Är du en person som inte känner dig nöjd med köpet om du inte fått ner priset med minst 20 %? Har du nog med självförtroende för att kunna kalla dig själv "Prutmästaren in action"?

Är du en person som gärna prutar? I så fall, var brukar du göra det någonstans? Man går inte gärna in i Konsum och försöker få mjölken några kronor billigare. Vi har lärt oss i Sverige att man helt enkelt inte skall pruta. Det går ju inte i närbutiken där allt styrs av streckkoder och priset är bestämt långt i förväg. Det är inte kassörskan som bestämt priset efter sin egen vilja, och kan då inte diskutera priset med dig. Det skulle bli minst sagt krångligt att pruta i en livsmedelsbutik om det inte vore en liten lanthandel med endast en anställd. Det bästa stället för oss att pruta här i Sverige är på loppmarknader. Fast här finns det aldrig någon garanti över vad som är tillgängligt och till vilken kvalité, det är en chansning varje gång. Det finns personer som har det som sport att gå på loppis och köpa en massa saker, även om de inte behöver dem, bara de blir köpta till rätt pris så är det tillfredsställande. De får ett slags kick av att sedan kunna se tillbaka över de affärer de åstadkommit under dagen. Självförtroendet skjuter rakt upp i topp och man känner sig nöjd med sig själv. Tänk på alla pengar man sparat, tänk vad detta hade kostat i affären! Frågan är bara: behövde du verkligen alla dessa saker?

Låt oss säga att du skall till en loppmarknad och känner inget större förtroende för dig själv när det gäller att trycka ner priser. Till alla er som tog åt er av denna anklagelse; här är hjälpen. Den första regeln att tänka på när man skall pruta är: Betala bara det du tycker varan är värd. Men det gäller inte att bli alltför girig. Hittar du någonting du vill ha till ett mycket lågt och acceptabelt pris, ställ dig inte då och försök att dra ner priset. Det visar bara hur snål du är, det kan bli otrevligt i längden.

Den andra regeln lyder: Kan du inte få ner priset mer och du verkligen vill ha saken i fråga, försök att få med fler prylar i priset. Finns det inga fler föremål av starkt intresse så kan du alltid ge de oönskade tingen till någon odräglig kusin. Då känner du dig i alla fall inte så blåst för att ha fått betala så mycket för din grej. Detta kan även användas utanför loppmarknadens dörrar. Tänk dig att du skall köpa en bil, lite för dyr enligt dig, men är du riktigt skicklig så klarar du säkert att få med lättmetallsfälgar och en rätt så bra fungerande bilradio. Det är bara att öva upp skickligheten på loppisarna.

Regel nr.3: Lita aldrig på den information du fått. Visst låter det bra när de säger: den är nästan ny, knappt använd. Om du har tänkt att använda dig av denna vara i framtiden, så skulle jag nog be dig ta ord som nästan, knappt och liknande med en nypa salt. Om du inte får några riktiga svar på dina detaljfrågor ska du se till att få ner priset lite mer.

Vi som har lite sämre självförtroende kan alltid använda oss av: "Jag har inte mer än denna summan på mig". Detta fungerar inte alltid, men de kan gå ner en hel del, och då kan du alltid hitta en tjugolapp där du inte hade en aning om att du hade den, och kan då köpa varan till ett rätt hyggligt pris. Efter några gånger med denna metod så blir du lite varmare i kläderna och kan då börja pruta på "riktigt".

I andra kulturer är det tradition att pruta. Är du på semester i ett annat land, t.ex. Marocko eller Turkiet, och kommer till en marknad och inte prutar så har försäljaren blåst dig rätt bra, för här är de förberedda att du skall få ner priset en del. De kanske rent utav tar illa upp om du inte gör det.

Detta sätter sina spår på de svenska loppisarna också. Det är mest personer med utländsk härkomst som skall pruta. Även om det är näst intill gratis så skall priset pressas ytterligare. Jag skulle nog gissa på att detta är sättet de är uppfostrade med. De kanske inte tycker att affärer blir rätt gjorda om man inte fått ner priset så mycket som möjligt.

Vi svenskar vill inte gärna visa oss giriga och accepterar ofta lite högre priser, men det beror nog också på att vi är ett folk som inte ser prutning som något naturligt. Men det finns ju alltid undantag. En gång när jag var och trängdes på en loppmarknad för någon månad sedan så var det en man som skulle köpa en sak som jag lätt skulle ha betalt 50 kr för, men denna man skulle ha ner priset till 30 kronor. Då sa försäljaren: 50 kr, annars går jag hellre hem och slänger den! Mannen betalade tyst de 50 kronorna och gick surt därifrån. Detta tycker jag är helt fel inställning. Om han nu bara var beredd att betala 30 kr varför gick han då med på 50 kr? Han kanske skulle ha haft regel 2 i åtanke?

text: GUNILLA ANDERSSON