| |
 |
Ahmed Rashid Talibanerna - Islam, oljan och det nya
maktspelet i Centralasien |
|
Det känns lite märkligt att läsa den pakistanske journalisten Ahmed Rashids bok. Märkligt, därför att det känns som den är skriven med de senaste månadernas händelser framför ögonen. Men det är naturligtvis omöjligt. Den svenska översättningen av boken kom ut så sent som förra året. Inte på någon av de trehundrasextioåtta sidorna finns en känsla av att Ahmed Rashids berättelse skulle sakna aktualitet. Detta är också mycket av styrkan hos Ahmed Rashid, hans analysförmåga och kunskap om det område och de skeenden han beskriver. I tjugo år har han bevakat Afghanistan som korrespondent för bland andra Daily Telegraph och Far Eastern Economic Review. Och han verkligen varit på plats, känt och svettats med det krigshärjade afghanska folket. Ahmed Rashid såg när arméns stridsvagnar besköt Mohammed Daods palats 1978, början på statskuppen som skulle leda fram till Afghanistans slutliga upplösning. Ett år senare kunde han lugnt sitta på ett café i Kandahar och med egna ögon se hur de första sovjetiska stridsvagnarna rullade in. Hur det afghanska folket gick från fred 1989 till ytterligare krig kort därpå. Och så vidare. Utan krångliga resonemang och överdrivna ordval ger Ahmed Rashid en inblick i komplicerade maktförhållanden i mellanöstern. Han beskriver hur kampen om oljekällor och distribution av olja och gas ligger till grund för en internationell maktkamp och inblandning i mellanöstern. Hur talibanerna är djupt involverade i detta maktspel och skickligt försöker utnyttja det för egna ändamål. Hur Clintonadministrationen i början stödde de talibanska makthavarna i tron att det skulle skapa stabilitet i området och ge en rad amerikanska oljeföretags fördelar. USA gav helhjärtats stöd till det amerikanska oljebolaget Unocals planer på en gasledning från Turkmenistan till Pakistan genom Afghanistan. En förutsättning för att ledningarna skulle kunna dras var ett slut på kriget. USA lyssnade till Pakistans försäkringar om att talibanerna snart skulle ha besegrat den motståndsrörelse kontrollade norra delarna av Afghanistan och gav USA Unocal fria händer att bygga goda relationer med talibanerna. Att denna motståndsrörelse utgjordes av Norra alliansen som USA idag stöder kan väl bara läggas till historiens alla ironiska inslag. Idag har förhoppningen att talibanerna skulle säkra handelsvägarna och öppna vägen för oljeleveranser från de centralasiatiska republikerna grusats. Nu är istället protektoratet Afgahnistan den amerikanska regeringens mål. Ahmed Rashids förhållande till Afghanistan och det afghanska folket är det närmaste passionerat. Han beskriver afghanerna som sin "min första kärlek". Han beskriver ett folk bestående av många olika etniska grupper, en mångkulturell smältdegel mellan hinuduism, buddism och Islam. Ett från början mycket tolerant samhälle som efter mer än tjugo år av krig och inre stridigheter, fattigdom och anti-intellektualism gett grogrund för den talibanska regimen. Att Ahmed Rashid är muslim gör boken än intressantare. Han beskriver hur olika islamistiska inriktningar kom fram som svar på det afghanska folkets strävan efter fred och jämlikhet. Hur det vakuum som skapades efter Sovjetunionens inmarsch skapade inre splittring och nya stridigheter, ofta med religiösa undertoner. Hur pengar från CIA, Pakistan och Saudiarabien skapade en plattform för de mest extrema - talibanerna. Medan bomberna faller över Afghanistan och vår verklighetsbild byggs ihop bit för bit av snuttifierade och politiskt färgade nyhetsinslag kan det vara bra att luta sig tillbaka och få sig en bakgrund och därmed också djupare förståelse av vad som faktiskt händer i området. Ahmed Rashids bok ger i alla fall mig mycket ledtrådar till det maktspel som just nu utspelar sig. DANIEL OLSSON |
 |