Framtidens röster

Piratförlaget 2001

 
 

Det finns hopp om framtiden! I alla fall om skrivandet i framtiden.
Denna antologi, framtagen av FKIS-arna (Föreningen kriminalförfattare i Stockholm) är ett resultat av skrivarprojektet "Vår framtid" som genomförts i tio gymnasie- och högstadieskolor i landet, med ekonomiskt stöd från Stiftelsen framtidens kultur i Uppsala.

Första, andra- och tredjepristagarnas noveller har publicerats. Och en och annan hedersomnämnd text. Och ämnena skiftar. Allt ifrån svartsynta men ironiska framtidsskildringar, med oro för miljöproblemen, till poetiska skräckvisioner och berättelser om mobbning - väldigt starka för övrigt då de sannolikt är självbiografiska - fram till små finurligheter i fantasin. Eller så är det en släkthistoria; jag tänker på "Den danska pojken" av Malin Hardenberg, om ett flyktingöde under andra världskriget.
Med stor inlevelse berättar en ung människa av i dag en historia från igår, giltig även i vår tid.

Andra texter som gjort intryck är "Skuld" av Mikael Lövkvist, kom-vuxelev i Vingåker - som skrivit om kriminalitet och ond bråd död, säkerligen också självupplevd i botten.

Eller kriminalnovellen "Dolda motiv" av David Winnerstam, som i sin enkla naivitet innehåller prosaisk men ungdomlig charm i pusseldeckarform. Och visar att det går att skriva i den genren nästan hur kort som helst.

"Kär i köttfärs" av Annica Junkergård är ytterligare en novell som jag fastnat för. Den grymma tonårskärleken får där vittna om det obarmhärtiga som omgivningen kan göra med den.

Ingen nämnd men ingen glömd, vore det bästa epitetet för hela boken. För i alla novellerna finns nerv, känsla och något som berör. Självklart är det också därför de valts ut som pristagare av juryn som bland annat består av Olov Svedelid, Ulla Trenter, Jan-Olof Ekholm, Kjell E. Genberg och Uno Palmström.

Enda invändning jag egentligen har är att det har slarvats med korrekturläsningen på några ställen. Och det är dessa debutanter verkligen oförtjänta av.
Annars, finns hopp om framtiden, som sagt.
Trots allt.

LEIF WILEHAG
2001.10.25