Queer betyder svängd, udda, avvikande, det används inom den engelskspråkiga världen oftast som en nedvärderande omskrivning för homosexuell. Queer har också blivit namnet på en samling av samtida teorier och idéer kring identitet och sexualitet. När denna samling av teorier tar form är inte helt enkelt att säga, det kan vara i 1970-talets kvinnorörelse (och i delar av den därtill hörande feministiska diskussionen), i 1980-talets aidsaktivism eller på universitet i västvärlden under 1990-talet; man kan ge goda argument för alla synsätt.

Hurusom, queer är det begrepp vi fått någonstans i denna önskan att kunna fundera över hur sexualitet fungerar inom den kultur vi tillhör, vi kallar det då "queer theory"; queerteori, queer är också ett politiskt strävande; queeraktivism. De två är ofta tätt förbundna med varandra.

Det är väsentligt att minnas att det inte finns en enda queerteori, de är många och har olika ursprung, studieobjekt och mål - och det rör sig ännu inte om en samlad akademisk disciplin, utan om ett försök att läsa vår kultur. En av förgrundsgestalterna inom queerteorin, den förste proto-queer-teoretikern, är Michel Foucault som i "Sexualitetens Historia" (del 1 på svenska 1980) lägger grunden för ett queert perspektiv: Sexualitet är en produkt av samhället inom vilket den utövas; hos Foucault betyder detta att han ser hur den homosexuelle uppkom som person under mitten av 1800-talet. Detta betyder inte att den inte fanns män som hade sex med män innan dess, men de var då inte homosexuella, utan de begick olika olagliga handlingar; äktenskapsbrott, hor, sodomi etc. Men med framväxten av vår naturvetenskapliga medicin och med psykologin så kommer även ett behov av att klassificera och definiera, man vill tala om vad som är normalt och vad som är avvikande. Detta gör man främst genom att ordna och beskriva allt som är avvikande, ett arbete som bland annat genomförs av den tyske sexologen Richard von Krafft-Ebbing, som i "Psychopathia Sexualis" (1886) på sida upp och sida ner (samt på latin) listar alla avvikelser han stött på. Behovet av att klassificera ser Foucault som ett uttryck för det förändrade samhälle som uppstår i och med industrialismen, och i förlängningen som en funktion av ett samhälle i behov av kontroll och överblick.

Sexualitet och personlighet
Klassificeringen förskjuter synen på sex från att ha varit en serie handlingar för vilka man kan dömas i domstol (om det finns vittnen och bevis) till att bli en slags personlighetstyp, "den homosexuelle", som bör behandlas av läkarvetenskapen och/eller psykologin - antingen i avsikt att bota eller i avsikt att göra hans liv drägligt. Det är då den homosexuella mannen (och något senare den homosexuella kvinnan) föds. Att det tar längre tid att se och tillskapa sig en lesbisk kvinnoroll beror bl.a. på att kvinnor rent generellt inte ansågs "sexuella" på samma sätt som män, iaf. inte av de män som skapade definitionerna.

Den homosexuelle är alltså enligt detta sätt att se på saken en funktion av det samhälle som beskriver honom, och det finns alltså ingen "naturlig homosexualitet", lika lite som det finns en "naturlig heterosexualitet"; de tu definierar varandra och är två sidor av samma mynt, dvs av vårt samhälles behov av definitioner och kontroll. Detta synsätt brukar kallas konstruktivistiskt, och konstruktivism ligger till grunden för all queer teoribildning. Motsatsen kallas "essentialism" och den vidhåller att det finns genuina "kvinnliga", "manliga", "heterosexuella" och "homosexuella" drag, vilka alla är sprungna ur biologin. En konstruktivistisk utgångspunkt är inte ett förnekande av biologin, men den hävdar bestämt att de väsenliga skillnaderna i genus (kön) och sexualitet är kulturella, inte biologiska; dvs. att en man i vårt samhälle idag är en man inte därför att han har en penis, utan därför att han tilldelas och uppfostras in i en roll som föreskriver vad det är att vara man, på samma sätt som man fostras till att bli kvinna (jämför t.ex. Germain Greers "Den kvinnliga eunucken").

Varför sortera?
Inom den under 1970-talet framväxande feminismen var ett konstruktivistiskt synsätt på könen vanligt förekommande; det fanns verkligen inga "naturliga" orsaker till att en kvinna skulle tjäna avsevärt mindre än en man när de utförde samma jobb. Queerteorin tar över en stor del av den feminismen, men sätter inte kön i centrum för sina undersökningar, utan sexualitet. Queerteorin kan då hävda att sex är kulturbundet, föränderligt och valbart, men kan även undersöka varför vi inte uppfattar det som sådant, som varför vissa känner att de är homosexuella mot sin vilja, och hur detta är en del av den kultur i vilken homosexualiteten lever. Sett ur ett queer perspektiv blir frågan om varför vi blir homosexuella eller bisexuella eller heterosexuella (eller alltihopa eller inget av det) ointressant, det intressanta ligger i att se varför och hur detta är så viktiga distinktioner i det samhälle vi har.

Med ett queert perspektiv är vår sexualitet, hur den än må se ut, en del av det samhälle och den kultur i vilken vi lever; detta oavsett om vi är hetero-, bi-, homo-, trans-, eller annat-sexuella, oavsett om vi tar betalt för sex eller betalat för det, om vi ser sex på film, bara har sex med oss själva, inte alls har sex, har sex som centreras runt objekt och fetischer eller på annat vis tar oss friheten att själva definiera och skapa vår sexualitet. Alltihop är delar av en samhällelig väv som inom sig definierar själva idén om "sex", och som skapar det vi alla kallar sex. Den queera utgångspunkten lägger inte några värderingar på hur det går till, det vore ju enbart ett sätt att förhindra förståelsen. Detta har blivit till en av de centrala brytpunkterna med delar av feminismen. För lika lite som det finns en definierad queerteori, finns det en enda feminism, sedan slutet av 1970-talet, allra minst, måste vi tala om feminismer varav den främsta delningen kan ses på en skala av en värde- och moralkonservativ feminism (med Andrea Dworkin och Catharine MacKinnon i spetsen) som vi kan kalla högerfeminism på ena kanten och en sexradikal, progressiv vänsterfeminism på den andra (med Judith Butler som känd förespråkare). Den förstnämnda moralkonservativa feminismen är den som är mest högljudd i svenska medier och den har inget till övers för vare sig sexarbete, sexarbetare eller pornografi; tre instanser av sexualitet som ur en queer synvinkel är en del av den värld i vilken vi lever, och måste tas på allvar just därför. Argumenten kring dessa sexualiteter är många och synnerligen känslosamma, de ligger dessutom ofta på kollisionskurs med det offentliga politiska korrekta så jag ska i detta sammanhang avstå från att redogöra för hur just den debatten har pågått, detta främst pga. av den nivå på vilken diskussionen rör sig (för en utredning av ett fall av denna debatt se min artikel "Den korrekta dumheten om avbilden. Reflektioner kring Softcore och Ecce Homo" i Res Publica #43, juni 1999).

Queer som motkraft
Den sista pusselbiten i utvecklingen av en queer teori är aidskatastrofen, som pågått sedan 1980-talets början, och som la om riktningen radikalt för en växande gaylib-, eller homo befrielse-, rörelse. AIDS/HIV vart och är en sjukdom som radikalt förändra alla homosexuella mäns livsbetingelser, och som ingripit i snart sagt allas sociala liv och umgänge. Innan det började komma bromsmediciner (och de vi har idag är inte utan komplikationer ens de) så dog stora delar av den aktiva och synliga homosexuella befolkningen, inför ögonen på sina vanmäktiga vänner och familjer; detta och den heterosexuella offentlighetens ovilja att bry sig eller ta katastrofen på allvar blev incitament till en aldrig förr skådad reaktion; den politiska queerrörelsen som under de snart 20 år den funnits har inneburit en radikal omvälvning av vad det betyder att vara homo idag. Att homosexualitet med tiden blev synligare och allt mer accepterat (med bla partnerskapslagar i allt fler länder) innebär även det en förskjutning av vad det är at vara homosexuell; i västvärlden har begreppet allt mer kommit att inbegripa ett inlemmande av vissa homosexuella inom en till sina maner heterosexuell livsstil; man ska inte utmana könsgränderna (inte vara transa, transvestit eller transsexuell), man ska helst vara man, man ska vara medelklass och omfamna medelklassens moraliska värderingiga (och avstå från fetischer, porr och sex på offentliga platser, liksom promiskuitet); allt detta går som ni säkert förstå på tvärs med en queer identitet. Queer har i det sammanhanget blivit en motkraft gentemot de utjämnande och konservativa krafter som anammats inom delar av homorörelsen som en väg att nå acceptans och delaktighet i det heterofila samhället.

Queer är sålunda både en samling teorier som tar sin utgångspunkt i sexualiteten och de sexuella praktiker vi kan se omkring oss, och ser dessa som centrala betydelsebärande delar av vår kultur, men också en uppsättning unga och arga politiska mål, även de med sexualiteten och dess okuvlighet som centrum. Queer i betydelsen avvikande har naturligtvis funnits med oss under hela 1900-talet; det är i mångt och mycket en del av modernismen, och en osynlig eller hemlighålen del av denna - det är först med de senare 20 årens postmoderna genombrott som queer blivit synligt och kunnat formuleras som teori. Det är en spretig och ilsken teoribildning, men det är det bästa vi har för att kunna förstå hur vår värld hänger samman kring den mytiska navel vi kallar sex.

BJÖRN FRITZ
2001.10.25

   
 
   
  Författaren (f. 1966) lever i Malmö och är doktorand i Konstvetenskap vid Lunds universitet, lärare i samma ämne vid samma universitet, samt undervisar i kulturteori vid Malmö Högskola och i queerteori och bilder vid centrum för genusvetenskap i Lund. Dessutom driver han samman med andra en slags queerativistisk website på http://qattmimsan.paddy.nu/ .
Ytterligare info finns på http://www.arthist.lu.se/fritz/ .