Det finns författare som skriver om sin samtid på ett sätt som ibland kan förstås först i efterhand. I alla fall kan deras texter bli tydligare och få nya betydelser när tiden har gått. Ola Larsmo har skrivit essäer om flera sådana och i den nyligen utkomna Andra sidan har han samlat dessa och därmed kanske givit även dem ett nytt sammanhang och nya betydelser.

Om Bruce Chatwins språkmetafysik, röst och rytm handlar bland annat denna samling.
Vi får också intressanta inblickar i 1700-talsnarren Badins liv och tänkande. Eller kanske främst hans skrivande, som var mycket klarsynt och ärligt och omodernt för sin tid, trots att han bara, så att säga, broderade i kanten om det.
För det mesta. I självbiografiska utkast.

Andra författare som Ola Larsmo försöker hitta linjer och samtidsreaktioner hos är PO Enquist, Birger Sjöberg och Erik Gustaf Geijer. Den sistnämndes radikalism, om än konservativ för vår tid, jämförs bland annat med texter av Hoola Bandoola Band.
Science Fiction-författare tycks ligga Larsmo varmt om hjärtat. C S Lewis, Italo Calvino och Philip K. Dick ägnas långa essästycken. Och där lyckas han spåra samband med nutid, till exempel den digitala utvecklingen av i dag påverkad av Calvino; och Dicks påverkan på filmer som "Blade runner" och "Matrix".

Här återupprättas även amerikanen Henry James anseende, och Larsmo försöker visa att han alls inte är tråkig. Trots träiga inledningar av många verk.

Swedenborg och andar och rymden och människans inre mystik blandas och ges i denna bok. Uppfriskande och intellektuellt begåvat, men kanske lite väl esoteriskt ibland.

Ola Larsmo garderar sig i efterordet, där han säger sig vara medveten om att det ofta skrivs nedsättande om böcker som skrivs på detta sätt. Inte bara för att vissa texter här är publicerade i andra sammanhang, som exempelvis BLM, och därmed blir sådana här verk kallade "klippböcker"
Men, skriver han: "Personligen brukar jag tycka om att läsa sådana här böcker, om ett villkor uppfyllts: nämligen att man ser en linje, att författaren under skrivandet av texterna haft ett överordnat syfte eller jagat en särskild idé. Jag hoppas att det skall vara synligt i det här fallet."
Och visst är det väl det.
Det beror, som oftast, på hur man ser det.

LEIF WILEHAG
2001.10.25