| |
|
- När du kommer in där, är det inte för
att du skall demonstrera din vetenskapliga briljans, du skall
serva dessa frågande själar! |
|
- Jag brukar säga att jag fått min pedagogiska
utbildning hos militären. Jag lumpade direkt efter kriget.
Jag kom till officersutbildningen och då valde jag reserven.
Där var jag tills det blev för mycket övningar
under fågelsäsongen. Jag fick lära mig en handfast
pedagogik som jag hade stor nytta av när jag kom hit som
skärkindad. Framförhållning, klar i instruktionen,
kontrollera att det är uppfattat, kontrollera genomförandet.
Hela tiden ha krav på framförhållande organisation. Dubbla avhandlingar Ett år före disputationen i morfologi kom en avhandling inom ornitologin. Studierna inför den började så smått redan 1952 och kom igång på allvar 1953. Arbetet pågick sedan intensivt under fågelsäsongen i maj och liten del av juni och behövde därför aldrig inkräkta på morfologiforskningen. Istället var det en stimulans och en avkoppling. Någonting att vila sig i, när arbetet i laboratoriet körde fast, som det ibland gör. Resultatet blev en metodanalys. Den metod man tidigare använt
för att räkna fåglar visade sig inte vara helt
tillförlitligt och Enemar utarbetade en helt ny. Arbetet med just denna fågellokal, utanför Lund pågår faktiskt fortfarande. - Jag flyttade från Lund 1966, men vi har varit fem till två killar och sedan tre kvinnor som avlöst varandra. Jag har just hjälpt till med att sätta upp en redovisning för deras tidskrift därnere, för den fyrtiosjätte säsongen. Den serien, den hittar man inte någon annanstans! Ett fritt projekt - Det är inte något traditionellt projekt. Inte som det brukar vara vid universitetet, med mycket fasta program och redovisningstvång. Inte mer än när vi har pengar ifrån fonder och liknande. Det är den absolut fria forskningen. Projektet startade när diskussionerna om Vindelälvens utbyggnad krävde mer faktaunderlag. Det rör sig om ett systematiskt inventeringsprogram. Den långa tidsrymd projektet pågått gör det naturligtvis extra intressant. Numera arbetar olika grupperingar, cirka tjugofem till trettio deltagare per år med olika delprojekt. - Det är forskare och en del assisterande personal, framförallt unga ornitologer, manliga såväl som kvinnliga. De vill göra någonting inom ornitologin som både roar dem och är till nytta för forskningen. Ekonomin är ett ständigt problem. Under en period var Forskningsrådet med och finansierade, men de stöder av princip inte långtidsprojekt. Eftersom förhållandena varit osäkra har det endast producerats en avhandling med enbart denna lokal som grund. Resten är delar av avhandlingar, lägre examensarbeten eller andra, självständiga vetenskapliga arbeten i det mindre formatet. - Den som har ett hur galet projekt som helst får vara där. Det är originellt, men det är konsekvent skött, så det är värt en viss respekt, enligt min mening. Vindelfjället är numera naturreservat, och arbetet med det har utvidgats från att enbart ha pågått vid häckningssäsongerna till hela somrarna. - Det bygger på en enda sak, en enda. Inte prestige eller någonting sådant, utan personligt intresse. En oomkullrunkelig hängivenhet för fågelforskningen. Ingen är tvingad. Och det har fungerat. Så länge! Det är förhållandevis unikt. "Folkskollärare i zoologi" - Det var en av mina viktigaste uppgifter, att innan pensioneringen se till att ämnet blev delat. Att som jag ha två ämnen är inte rationellt ur forskningssynpunkt, men det var rationellt ur institutionsbyggessynpunkt. Jag var inte specialist på något av områdena, jag brukar kalla mig för folkskollärare i zoologi. En folkskollärare skall kunna lite om mycket och en professor skall kunna väldigt mycket om lite. Själv var jag närmast av folkskollärartyp. Men det passade här, med den situation som var. Det som kallas universitetets tredje uppgift har alltid legat Enemar varmt om hjärtat. Han har lett exkursioner för intresserade amatörer och efter en bejublad föreläsning på Börsen har han blivit en efterfrågad föreläsare. - Jag tänkte, jag gör väl som vanligt. Jag får väl visa att fågelforskning inte enbart är att springa och kryssa i fält. Så jag höll en föreläsning som handlade om partnerval, familjestrukturer och vänsterprassel hos småfåglar. Efter den har jag blivit ansedd som lite av en expert på vänsterprassel, skrattar Enemar. Öppet hus - Det gällde att hitta sådant som intresserar, och lägga sig vid rätt tid på året. Jag har ju ingen utbildning, men jag har sett att det skall synas föremål. Gärna lite rörliga. Och lite text. Läsa kan man göra hemma. Det är viktigt att det finns folk på plats som kan svara på frågor. Det blev succé. Det kom närmare 4000 personer, 3922, för att vara exakt. Öppet hustraditionen har förutom att ge ett gott rykte också betytt mycket för sammanhållningen på institutionen. Numera finns det Öppna hus i flera olika varianter på universitetet, men ett av de mest populära är fortfarande det på zoologiska institutionen. Vilken pensionering! Guldkant! - Det finns ingen pensionering som är lättare än en professors. Det är som regel så, att man haft så mycket administration att den egna forskningen ligger efter. Vilken pensionering! Guldkant! Det kan väl vara så att en del har svårt att lämna ifrån sig makten. Men visst finns kompetens. Den lilla jag har, den har alltid kommit till nytta. Det kommer nog att dröja innan den rubrik han själv skämtsamt föreslår "Anders Enemar akademisk restprodukt" kommer till användning. Text: SIRI REUTERSTRAND |
 |
| TILLBAKA TILL SENIORPOOLEN |
