Ett ämne på universiteten i landet som tycks ha fallit i glömska är sociologi. Annat var det mot slutet av 60-talet när det politiska intresset växte lavinartat. Då tvingades institutionerna ofta hyra in sig på biografer och andra större lokaler för att kunna möta tillströmningen av studenter. Men vart tog dessa studenter vägen? Många är fortfarande kvar, men nu som forskare. Var är deras röst? Denna och några frågor om samtiden och framtiden ställde vi till en av sociologins grundare i Sverige, Bengt Rundblad.

I stort sett håller Bengt Rundblad med om att situationen är dyster. Han försöker plocka fram den lilla strimma av positiva exempel, som institutionens egen Per Månsson, rysslandskännare. Oundvikligen kommer vi in på situationerna på tidningarnas kultursidor.

- OM EN BOK I SOCIOLOGI ska recenseras i DN lämnas detta till Göran Greider. I stort sett har tidningen tappat kontakt med den vetenskapliga världen, med undantag från litteraturvetenskap. Tidigare var DN viktig för den intellektuella debatten i landet, men det finns inte mycket kvar av den rollen idag.

- Man kan inte säga att det saknas skribenter med gedigna kunskaper. På socialforskningsinstitutet finns bland andra Walter Korpi. Varför skriver aldrig de? Det beror inte bara på att de inte får skriva i tidningarna. Göteborgs-Posten har gått ut med brev till institutionerna och uppmanat forskare att skriva. Men det är som om universiteten har hamnat vid sidan om samhällsdebatten. Speciellt gäller detta för Stockholm och Göteborg. I Lund och Uppsala är det nog lite bättre.

- Det har skett något i Sverige som jag har svårt att greppa.

TIDNINGSBRANSCHEN ligger Bengt Rundblad varmt om hjärtat. Från början var det tänkt att han skulle bli journalist och började som volontär som gymnasist på Eskilstuna-Kuriren 1942. Efter studentexamen fick han stipendium för att börja läsa på det fina universitetet i Uppsala. Efter två betyg i statskunskap var det meningen att han skulle återvända till tidningen och förhoppningsvis bli ledarskribent. Inte utan stolthet berättar Bengt Rundblad att Eskilstuna-Kuriren jämte Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning var de kanske främsta antinazistiska tidningarna i Sverige. Kuriren blev ofta beslagtagen av censurmyndigheterna. Man anar en empati med de svagare grupperna i samhället.

Bengt Rundblad skulle komma att göra en klassresa, med början i Uppsala. Där träffade han Torgny Segerstedt (den yngre), som entusiasmerade ynglingen från Eskilstuna att vara med om att bygga upp den första sociologiska institutionen. Segerstedt själv hade varit professor i praktisk filosofi och året var 1947. Internationellt sett var Sverige några decennier efter i skapandet av detta ämne.

- Emile Durkheim var först i Europa med professur 1906. Men Chicago var tidigare, med en sociologisk institution redan 1892. Det var den stora invandringen till USA som var bakgrunden till det nya universitetsämnet. Man måste på något sätt skaffa sig instrument att klara av den stora anhopningen av olika nationaliteter i storstäderna.

SVERIGE HADE INGEN STÖRRE INVANDRING när ämnet skapades men det låg ändå väl till i tiden, menar Bengt Rundblad.
- Efter kriget skulle landet byggas upp med vetenskapens hjälp. Nu var det dags för skördetid och det behövdes stora insatser för samhällsplaneringen. Kriget hade stärkt tilltron till forskningen, som var betydelsefull för segern för de allierade. Samhällsvetenskaplig forsakning var en del av detta.

Arbetsmarknaden var ett av de samhällsområden som efter kriget blev politiskt viktigt. Det var ett av de områden där nationalekonomi och sociologi tangerar varandra. Bengt Rundblad fick anställning på Industriens utredningsinstitut och gjorde studier om arbetskraftens rörlighet. Detta kom att bli ett av hans stora intressen som forskare och det gäller än idag som senior.

- Arbetskraftens rörlighet är en central fråga för tillväxten. Folk måste flytta från lågproduktiva till högproduktiva jobb. Det blev en av efterkrigstidens stora frågeställningar hur man åstadkommer denna rörlighet. SAF ville öka lönedifferenserna och LO drev tesen om solidarisk lönepolitik. Bengt Rundblad lutar mer åt SAF i den frågan.

- Lönedifferenser spelar roll för att få folk att flytta. Man flyttar inte för några få procent.

VILKA ÄR DÅ PROBLEMEN med dagens arbetsmarknadspolitik? Bengt Rundblad ger ett exempel från ett seminarium på institutionen nyligen. Han ritar en triangel som symbol för arbetsmarknaden. Triangeln, eller arbetsmarknaden, har frätts ut av sk "outsourcing", bortskalande av mellanchefer och datorisering. Detta gäller främst för de konkurrensutsatta sektorerna. Samtidigt ökar andelen tillfälliga anställningar inom den icke-konkurrensutsatta sektorn.

- God service kräver långvariga relationer. Men inom vården kommer ständigt in nya människor.

Samtidigt har arbetslösheten på kort tid blivit ett gigantiskt problem. Göteborg har haft stora problem tidigare. Under varvskrisen på 70-talet försvann 15-20.000 jobb.

- Vi arbetade då för facket och ville ha en mobilisering av de fackligt aktiva. Vi drev studiecirklar med fackliga ledare, som i sin tur skulle stimulera sina medlemmar. Facken kom till slutsatsen att man för att möta framtida problem måste fem procent av arbetstiden avsättas för vidareutbildning.

FRÅN ARBETSMARKNADSPOLITIK till regionalpolitik är steget inte långt. Det är ännu ett av Bengt Rundblads specialområden.

- Man måste föra en politik som leder till etablering av företag även utanför storstäderna. Hur skulle det gå för Bengtsfors utan en sådan politik? Men samtidigt kan man undra vilken livskraft som finns hos företag som nu etableras i Bengtsfors och som fått stödpengar?
- Ericsson har ofta utnyttjat lokaliseringsstöd och finns nu närmast överallt. Är det vettigt? Idag krävs specialisering och det ser vi sviterna av i Norrköping.
- Jag satt själv på arbetsförmedlingen när den gamla ylleindustrin i Norrköping lades ned på 60-talet. För gamla manliga textilarbetare fanns inte mycket att erbjuda. Däremot fanns jobb inom den expanderande industrin för TV-apparater. Där ville de ha kvinnor med mjuka och känsliga fingrar. Det är samma kvinnor som idag har arbetat i 30 år på Ericsson och som aldrig fått någon vidareutbildning.

På 60-talet var det mycket enklare. Ofta räckte det med grundutbildning för att få jobb. Det fanns även en arbetskraftsimport till Sverige och bristande språkkunskaper var inget större hinder. Invandringspolitik är ännu en av Bengt Rundblads specialiteter.

- DEBATTEN PÅ 60-TALET GÄLLDE om invandrarna skulle assimileras eller om Sverige skulle bli mer mångkulturellt. Jag åkte då till Canada för att lära mig mer om hur ett mångkulturellt samhälle fungerar.
- I Sverige måste du kunna tala svenska perfekt, men så är det inte i USA eller Canada. Där så många talar på bruten engelska. Alla mina kollegor på universitetet talade någon form av engelsk dialekt. Den misstänksamhet som finns i Sverige när det gäller språk finns inte i länder som är uppbyggd på invandring.
- Det som är positivt med mångkulturella samhällen är toleransen mot andra kulturer. Det som är negativt är att ingen bryr sig när det går dåligt för andra. Solidariteten blir begränsad.

Det blir naturligt att fråga om någon mirakelmedicin för hur invandrarnas problem i Göteborg ska lösas. Men Bengt Rundblad skakar på huvudet.
- Det var en stor olycka med miljonprogrammet och den koncentration av invandrare som blivit. Det är en nästan olöslig problematik idag.
- Arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik och invandringspolitik hänger intimt ihop. De är bara olika aspekter på väldigt svåra problem.

SLUTKOMMENTAREN handlar naturligt nog om invandrarnas svårigheter i dagens svenska samhälle. När Bengt Rundblad tar tåget in från Lerum till Göteborg ser han de unga somalierna sitta dag efter dag på centralstationens café. "Ska de sitta där och ruttna bort"? Invandrare, funktionshandikappade och arbetslösa har det svårt i dagens samhälle. Men empatin finns där. Det är i alla fall en förutsättning för en vändning till något positivt.

Text: CHRISTER WIGERFELT
21.4.1999