Projekt mellan öst och väst
 
 

En del av Kulturverkstans projektledarutbildning med inriktning mot kultur och IT är förlagd utomlands. Som studerande på kulturverkstan valde jag att besöka Lettland och dess huvudstad Riga, under 1600-talet, när landet var ockuperat av svenskarna, Sveriges största och mest blomstrande stad. Under min vistelse i Lettland träffade jag många människor: konstnärer, universitetsstuderande, journalister, tolkar, översättare, tjänstemän inom de statliga och kommunala förvaltningarna, diplomater m fl. I samtal med dem började jag mer och mer intressera mig för de konflikter som finns i det lettiska samhället idag.

Lettland i förändring
Lettland är mitt uppe i en dramatisk förändringsprocess. Efter det som letterna kallar befrielsen, det vill säga att landet blev fritt efter att ha varit ockuperat av Sovjetunionen, har ett demokratiskt statsskick införts och landet har gått över till marknadsekonomi. Detta har inneburit en genomgripande förändring av det lettiska samhället. Och det har åter blivit möjligt för alla länder runt Östersjön att samarbeta, något som de historiskt varit vana att göra. Många projekt som involverar länderna i området, såväl kommersiella som kulturella, genomförs nu.

I aug/sept-numret 2000 av Baltic Outlook finns en intervju med Noam Chomsky som menar att Östeuropa nu åter blir den billiga arbetskraftsresurs som företagen inom västvärlden behöver och industrier och andra företag flyttas hit. Men samtidigt kräver dessa investerare stöd från stater i öst i forma av skydd, statliga subsidier, kontroll över marknaden mm. De ansluter sig alltså till idén om den fria marknaden, när det gäller andra, men vill inte själva acceptera dess villkor. Lettland går nu, enligt Chomsky, över till ett system med fri marknadsekonomi men också delvis tillbaka till det agrarsamhälle det var före den sovjetiska ockupationen. I och med detta kommer landet att tvingas konkurrera med ett starkt subventionerat, västeuropeiskt jordbruk och de västeuropeiska staterna kommer snabbt att konkurrera ut Lettland. Detta är vad som händer när ett fattigt land går över till marknadsekonomi i en protektionistisk och starkt subventionerad värld.

Kulturens roll i Östersjö-området
Johan Öberg, tidigare kulturattagé i Moskva, menar att trots (eller kanske tack vare) att regionen varit mycket konfliktrik, så har motkrafterna en lång historia. I östersjöregionen, inklusive Ryssland, har det ständigt funnits en reflektion omkring identitet, dialog och fred, kanske mer än i någon annan region i världen. Som exempel nämner han en lång rad dialogfilosofer, som Kant, Levinas och Kierkegaard, som alla påverkat tänkandet i länderna omkring Östersjön.

Också det faktum att makt, ekonomi och poesi är sammanblandade i Ryssland, på ett sätt som vi inte är vana vid i väst (där vi ofta sett dessa som autonoma sfärer), gör att gemensamma kulturprojekt kan bygga broar mellan öst och väst, också inom det politiska området. Inför Sveriges ordförandeskap i EU, 2001, är det viktigt att notera att Europarådet, vid sitt möte i Köln, 1999, fattade ett beslut om att verka för ett kulturellt samarbete inom ramarna för den allmänna Rysslands-strategin, eftersom man menar att detta kan stärka det civila samhället.

Kultur och identitet i Lettland
Två olika identiteter går, enligt Ojars Kalnins, chef för Lettiska Institutet i Riga, att utskilja i dagens Lettland. En har sina rötter i en europeisk stadskultur. Landet har historiskt varit en knutpunkt för handel vilket skapat rikligt med kontakter inom Europa och detta har präglat kulturen och identiteten. Även de otaliga ockupationsmakter, som lagt Lettland under sig genom århundradena, har bidragit till denna stadskultur. Ett problem här är dock att de flesta byggnader och minnesmärken i Riga skapats av människor från andra nationer. Till exempel bor den nuvarande presidenten i palats byggt av tyskarna som också har bebotts av Brezjnev. Detta gör att letterna känner viss kluvenhet inför stadens byggnader och monument. Brivibas, frihetsmonumentet i Riga, i folkmun kallat Milda, är ett dock ett undantag eftersom det finansierades och byggdes av letterna själva.

Förutom stadskulturen finns en stark lantlig kultur, som en stor del av den lettiska identiteten. Landet är i huvudsak fortfarande en jordbruksnation. Men letterna känner ingen stolthet över denna utan har snarare underlägsenhetskänslor mot andra nationer och kulturer, enligt Kalnins.

Han menar dock att den lettiska identiteten i huvudsak skapades utanför landets gränser under 1900-talets sista hälft. Den formades dels i Europa och USA, av de exilletter som levde där, och dels i Moskva. När jag berättade detta för en intellektuell kvinna i fyrtioårsåldern, som bott hela sitt liv i Lettland, protesterar hon mot beskrivningen. Enligt henne fanns det självfallet också en stark lettisk identitet, formad av dem som levde i landet under sovjettiden.

Konflikter som måste hanteras i området
Av historiska, geografiska och politiska själ är Lettland, ja hela Baltikum, ett konfliktfyllt område. Människor med olika förståelse, mål och intressen driver redan nu (och kommer förhoppningsvis i framtiden än mer att driva) olika kulturprojekt i Östersjö-regionen. Här kommer människor med en samhällssyn som formats i väst att samarbeta med människor som formats i Sovjet-samhället, företag kommer att samarbeta med kulturinstitutioner, traditionella kulturarbetare kommer att samarbeta med konstnärer som arbetar med nya media, på nätet och fysiskt. Denna mångfald innebär enorma möjligheter, men kan också vara en källa till konflikt. Projektverkare som arbetar inom området behöver reflektera över vilka konflikterna är, för att kunna ta tillvara möjligheterna och minimera problemen.

Efter bara två veckors vistelse i Lettland kan jag av naturliga själ bara identifiera en del av alla konflikter i området. Men jag tror att det som tas upp nedan gäller alla de Baltiska staterna och att alla som driver projekt i Östersjö-regionen måste känna till och lära sig hantera dem. Jag ska nu försöka beskriva de konflikter som jag upplever som mest problematiska:

Konflikten mellan människor med lettiskt och ryskt ursprung är en mer grundläggande konflikt i samhället som uppstod i och med den sovjetiska ockupationen och invandringen av sovjetiska arbetare. Andelen människor med sovjetiskt ursprung ökade dramatiskt mellan 1940-90 och utgör alltså idag en tredjedel av Lettlands - och hälften av Rigas befolkning. Människor med ryskt ursprung är alltså ingen minoritetsgrupp i det lettiska samhället.

Under den senare delen av 1900-talet var det den sovjetiska ideologin och det sovjetiska språket som dominerade landet. Efter befrielsen, 1991, genomfördes reformer som kom att innebära att enbart människor med lettiskt etniskt ursprung fick medborgarskap. Dessutom blev det lettiska språket det officiella, vilket skapade svårigheter för alla de ryskspråkiga människor som levt och verkat hela sitt liv i Lettland. För lettiskt medborgarskap krävs idag bland annat att man behärskar språket. Allt detta har skapat en spänning mellan de två grupperna som idag ofta lever i helt skilda världar. I Riga finns lettiska och ryska bostadsområden, en lettisk och en rysk markand, lettiska och ryska teatrar (mer om detta senare).

Konflikten mellan nationalistiskt sinnade letter och letter med intresse för samarbete med alla människor, oavsett etniskt ursprung är tydlig i dagens Lettland. Landets historia är en historia av ockupationer, där människor med lettiskt ursprung under den senaste riskerade att bli minoritetsgrupp i sitt land. Som en följd av detta finns det idag en konflikt mellan nationalistiskt sinnade grupper (flera sådana partier finns i saeiman) och grupper som är för ett samarbete med alla.

I gruppen som är ointresserad av etnisk tillhörighet återfinns många unga, som följt med i den snabba utveckling som landet genomgått. Här återfinns de som redan före 1991 var mer kapitalistiskt sinnade och som idag har välbetalda arbeten inom de nyetablerade privata företagen. Men här finns också människor som tidigt var ute på nätet och skapade kontakter över hela världen. Ett exempel är NICE (Network Interface for Cultural Exchange in the Region of Baltic Sea and North-East Europe), en samarbetsorganisation för människor och organisationer som arbetar med nya media. För NICE är kampen för ett internet, fritt från kommersiella och politiska intressen, viktigare än kampen för nationen Lettland. I Riga träffade jag Rasa Smite som arbetar med NICE. För Rasa är det en självklarhet att samverka med alla människor som har ett intresse för kultur på nätet, oavsett vilket etniskt ursprung de har eller vilket land de kommer från.

Konflikten mellan människor med en samhällssyn som formats i väst och med en samhällssyn som formats i sovjetsamhället: ovan refererar jag till en artikel av Noam Chomsky. I samma artikel beskriver han två stora propagandasystem, det västerländska och det sovjetiska, som påverkat människor. I västvärlden är vi många gånger indoktrinerade att tänka på sovjetsystemet som någonting i huvudsak negativt. Vi associerar det ofta med förtryck, deportationer och "grå kommunism". Denna bild förde jag själv med mig till Lettland och fick delvis bekräftad. Så var till exempel vägen in till Riga från flygplatsen kantad av slitna betongförorter i funktionalistisk stil. Den första jag besökte var Rasa som arbetar i ett nedgånget hus från kommunisttiden som tillhör konstnärernas fackförening. Men i mötet med gamla stan i Riga, vars byggnader vittnar om välstånd och rikedom sedan århundraden, krackelerar min bild. Detta skulle kunna vara vilken centraleuropeisk stad som helst, möjligen med den reservationen att Rigas stadskärna är mer nyrenoverad och välhållen än Prags.

Människor i sovjetsamhället indoktrinerades många gånger att tänka på väst som ett system, där kapitalistiska utsugare förtryckte folket och människor dog av svält. Jag träffade flera människor i 20-årsåldern som vuxit upp med denna bild av västvärlden.

Konflikten mellan människor med olika syn på den lettiska kulturen och dess roll: även om detta inte är en konflikt som är unik för Lettland, upplever jag att den har stor betydelse för utvecklingen i Baltikum idag. Många av dem som nu har ledande befattningar inom det Lettiska samhället kommer från väst och fria företag där. De spelar en viktig roll när en ny syn på den lettiska kulturen och identiteten håller på att konstrueras. En av dessa är Ojars Kalnins, som jag refererar till ovan. Han kom nyligen till Lettland från USA, som chef för ett informationskontor, vars främsta uppgift är att sprida information om Lettland, inom och utom landets gränser. Kalnins värderingar är grundade i det amerikanska samhället och hans perspektiv är marknadsförarens. Konflikter uppstår när människor med hans bakgrund, och med stor makt att forma bilden av Lettland, möter människor från den lettiska kultur som levt och verkat i landet under sovjettiden. Denna konflikt har jag redan varit inne på när jag beskriver olika syn på hur den lettiska identiteten formats.

Eftersom det kapitalistiska systemet nyligen blivit rådande i Lettland, efter många år av sovjetisk planekonomi, råder något som jag uppfattar som en kapitalistisk yra i landet. Staten gör stora eftergifter för att locka utländska investerare. I den situation som råder uppfattar jag att det finns en risk att kulturen får spela den roll som bland andra Lisbet Lindeborg beskriver, det vill säga får ett instrumentellt syfte, vara en slags guldkant, när de stora företagen skall göra upp sina affärer.

Sammanfattande reflektioner
Efterhand blev det allt tydligare för mig att det är nödvändigt för projektverkare, som arbetar inom tvärkulturella projekt, att känna till konflikter som de som beskrivits här. En reflektion över hur fördelarna med kulturella skillnader skall tas tillvara och problemen minimeras krävs för att projekten skall ha en chans att bli framgångsrika.

När människor från olika kulturer och med olika referensramar samarbetar behöver alla ha en elementär kunskap om, men också stor respekt för, den andres kultur. Jag tror att insikten går att generalisera. Detta gäller inte bara projekt som involverar människor från olika nationer utan också samarbete mellan människor från olika subkulturer och med olika föreställningsvärldar, det vill säga alla projekt.

Text: Lena Stenmar
00.12.13
Bilder: Lettiska institutet

 
 
 
 

Några användbara adresser:

Lettiska Institutet (Latvijas Instituts),
Adress: Smilsu iela 1/3, Riga, LV 1050, Lettland
Tel: (+371) 750 3663
hemsida: www.latinst.lv

Ojars Kalnins
Lettiska Institutet
Adress: (som ovan)
Tel: (+371) 750 3663

Marina Andersone
Regionkontoret, Jelgava
Pasta 37, Jelgava, LV 3001, Lettland
Tel: (+371) 302 2093

NICE
hemsida: http://nice.x-i.net

Rasa Smite
E-lab
Tel: (+371) 721 0297, 7221726
hemsida: http://re-lab.net

Guna Primane
Tel: (+371) 948 34823

Gunilla Forsén
Svenska Ambassaden,
Adress: 8, A: Pumpura str, Riga, LV 1010, Lettland
Tel: (+371) 782 8032, 733 87 70