Tillbaka [ANALYS, 2009-03-09]
Ett av de intressantare förslagen i den nya kulturutredningen är det som kallas kulturpolitik som aspektpolitik. Med detta menas att kulturpolitiken ska samspela med samhällsområden som utbildning, näringsliv, regional tillväxt, hälsa och miljö:
"Vi uppfattar kulturpolitiken som en aspekt som finns inom alla politikområden". Avsikten är att "perspektiv, kreativa förmågor, kunskaper och insikter som kulturområdets myndigheter, institutioner och aktörer i övrigt besitter i högre grad kan bidra till samhällsutvecklingen". Helt riktigt påpekas att detta inte är något nytt men utredningen anser att utvecklingen nu behöver "skyndas på och accentueras".
I den mån det uppmärksammats har förslaget mött positiv respons. Förhoppningar har uttryckts att kulturfrågorna nu kommer att hanteras på samma sätt som miljöfrågorna. Idag ska ju all offentlig verksamhet och alla politiska beslut genomsyras av miljömedvetenhet.
Det låter fantastiskt men är det realistiskt? Från vilken position bjuder kulturen in till samspel? Och vilken samhällsutveckling är det som avses?
En bättre jämförelse utgör kanske biståndspolitiken? Det är ett politikområde som är lika ifrågasatt och omdiskuterat som kulturpolitiken. Det är ett område som är lika utsatt för växlande konjunkturer och ideologier.
2003 antog riksdagen Sveriges nya Politik för Global Utveckling (PGU). Den nya utvecklingspolitiken skulle inbegripa ”både ett effektivt bistånd av hög kvalitet och en samstämmighetspolitik som omfattar samtliga politikområden”. Förhoppningarna var stora. Men hur gick det då? Under Allians-regeringen har resultatet istället blivit en omvänd PGU, där andra politikområden utarmar biståndet och dess budget: flyktingmottagning, skuldavskrivningar, avskrivning av kostnader för svenska ambassader.
1998, samma år som Västra Götalandsregionen bildades, formulerade Göteborg sin kulturpolitiska strategi, den så kallade version 1.0. Ett av huvudspåren var just att kulturfrågorna skulle ”genomsyra alla politikområden”. Så här elva år senare kan vi fråga oss: Blev det så? Eller blev kulturen hjälpreda åt hälsa, regional utveckling, integration?
Det finns många goda skäl till den aspektpolitik kulturutredningen skisserar. Kulturen både kan och bör bidra till samhällsutvecklingen. Men om ett litet politikområde som kulturpolitik ska kunna spela denna centrala roll krävs att dess integritet säkerställs. Då gäller det att se till att kulturpolitiken varken invaderas av eller upplöses i andra politikområden.
Tillbaka | Till sidans topp
Kulturen ska genomsyra all politik
Av Karin DalborgEtt av de intressantare förslagen i den nya kulturutredningen är det som kallas kulturpolitik som aspektpolitik. Med detta menas att kulturpolitiken ska samspela med samhällsområden som utbildning, näringsliv, regional tillväxt, hälsa och miljö:
"Vi uppfattar kulturpolitiken som en aspekt som finns inom alla politikområden". Avsikten är att "perspektiv, kreativa förmågor, kunskaper och insikter som kulturområdets myndigheter, institutioner och aktörer i övrigt besitter i högre grad kan bidra till samhällsutvecklingen". Helt riktigt påpekas att detta inte är något nytt men utredningen anser att utvecklingen nu behöver "skyndas på och accentueras".
I den mån det uppmärksammats har förslaget mött positiv respons. Förhoppningar har uttryckts att kulturfrågorna nu kommer att hanteras på samma sätt som miljöfrågorna. Idag ska ju all offentlig verksamhet och alla politiska beslut genomsyras av miljömedvetenhet.
Det låter fantastiskt men är det realistiskt? Från vilken position bjuder kulturen in till samspel? Och vilken samhällsutveckling är det som avses?
En bättre jämförelse utgör kanske biståndspolitiken? Det är ett politikområde som är lika ifrågasatt och omdiskuterat som kulturpolitiken. Det är ett område som är lika utsatt för växlande konjunkturer och ideologier.
2003 antog riksdagen Sveriges nya Politik för Global Utveckling (PGU). Den nya utvecklingspolitiken skulle inbegripa ”både ett effektivt bistånd av hög kvalitet och en samstämmighetspolitik som omfattar samtliga politikområden”. Förhoppningarna var stora. Men hur gick det då? Under Allians-regeringen har resultatet istället blivit en omvänd PGU, där andra politikområden utarmar biståndet och dess budget: flyktingmottagning, skuldavskrivningar, avskrivning av kostnader för svenska ambassader.
1998, samma år som Västra Götalandsregionen bildades, formulerade Göteborg sin kulturpolitiska strategi, den så kallade version 1.0. Ett av huvudspåren var just att kulturfrågorna skulle ”genomsyra alla politikområden”. Så här elva år senare kan vi fråga oss: Blev det så? Eller blev kulturen hjälpreda åt hälsa, regional utveckling, integration?
Det finns många goda skäl till den aspektpolitik kulturutredningen skisserar. Kulturen både kan och bör bidra till samhällsutvecklingen. Men om ett litet politikområde som kulturpolitik ska kunna spela denna centrala roll krävs att dess integritet säkerställs. Då gäller det att se till att kulturpolitiken varken invaderas av eller upplöses i andra politikområden.
Tillbaka | Till sidans topp
Karin Dalborg är verksamhetsledare på kulturprojektledarutbildningen Kulturverkstan i Göteborg.
|
Salamander
Vi läser i PC för alla att den italienska polisen inte är så glada över den nätbaserade telefontjänsten Skype. Skälet är att den används av kriminella för att göra upp affärer. Skype är svårt att avlyssna eftersom tjänsten är krypterad och dessutom skickas signalerna mellan de samtalande parterna, inte i en samlad ström som vid analog telefoni utan de delas upp i flera delar som skickas separat och inte pusslas ihop förrän de kommit fram till mottagaren. Kanske kan detta vara lösningen för alla som vill göra Försvarets signalspanare arbetslösa. Vi går alla över till skype och så blir det inte så mycket att spana på. Överbelasta En annan metod att använda för den som vill förstöra för de impopulära signalspanarna är annars att ge dem så mycket jobb att de inte kan spana på allt. (Kanske ett sätt att skapa fler arbetstillfällen i alla fall.) Vi är många som tänkt på att det måste vara väldigt mycket skitprat att ta sig igenom innan de kan hitta någonting av vikt för dem. Nu kan det bli ännu mer. Allt fler använder sina telefoner till allt mer. Det fejsbookas, twittras och msn:as dygnet om. Enda bromsen har hittills varit dyra telefonabonnemang och lite för sega telefoner. Nu har äntligen telefonbolagen fattat att de inte kan ta betalt för varenda megabyte och abonnemangsvarianter med fri trafik kommer att göra det fritt fram att idka sociala aktiviteter på nätet var helst man befinner sig. Även telefonerna anpassas mer och mer till den här typen av kommunikation. Kanske en fara för rikets säkerhet i förlängningen? Bring em on säger vi! 
|
ANNONSER
