Tillbaka [RECENSION, 2009-03-09]
Nog dr. Schschschsnaps exexperimenterar, är ock ett skönlitterärt experiment, men snarare snarast något med bemänniskat och med en skriftlig betydelse blottlägga hennes själva experimentsjäl, en del av den.
Svårt ändå att säga så gott mer om boken alltför, känns som mer angelägen än utomordentligt genomförd, något delirisk &:så, bra så men i fållan mellan att varken tillräckligt det eller förskönt delirium, underliggande personlighett rivs men självrannsakas rent ej. Boken är aktningsvärt genomförd för det nog, om än avsaknad av ansatser till spännande eller lakonisk vetenskaplig jargong och diskurs. Man kan störas ifall man vill ana för mycket att den är en skönlitterär blomdahlsk skrivbordsprodukt och kanské inget mer, hellre vill man dess äkthet obetvivlande.
Tror dock läsare kan ta den ganska olikartat på denna punkt, och på fler punkter. När det anges en e-adress till doktorären i boken, får jag först en begiven besatt lust att skriva och skicka recensionen som en slags angivelse till honom, men så oppges det förstås nog genast under till not att den av författaren oppgivna adressen saknar källa, och då knappast värt att utmana en digial outgrundlig postmaster alls. (När jag en gång roligt tjafslekte med min levande romanperson Emma grammatika kontra Emma hispidusa om professor Kalkyl, hennes påhitt, angav hon en e-adress till honom på Hotmail, vilken den nu var, mycket talande, inget svar gav han så oartig, inte heller från en digital postmaster kom det. Så min levande romanperson visste. Och det med hennes humor beträffande, att hon aldrig sa fel.).
Sådant åtdraget smått kringskuret som adresserna tillsammans med annat spikar upp den schsnapska framställningens egna utsagor, att trovärdigheten är ett sjävlt ev. problem. Boken är mångt på fragment, experimentet har ju åhtminstone i ansats och tanke varit svindlande stort, men är redigering det som gör författarskapet här? Det goda att boken även på något sätt känns som en slags outsägande korsning mellan Maupassants urfina Horla och delar av William S. Burroughs hjärnspökesexperimentalisterna i bästa svep om så helt i egen tappning och tempo hos dr Schschschnaps Punsch.
Det finns härtill en del poetiskt smärre fingods i boken av beskrivet, om av instucken eller nergrävd tryffel här var och alltid för sällan, t.ex. en ”murgrå kostym” på igår gåtts till, är bra uttryckt, som en pigg antiklyscha till blott sliten ’kostym’, tror &:så jag tänker själv leta efter om någon i mina manus möjligen redan har kostym klädd, må väl skräddaliseras till ny murgrå kostym, nej men murblå skall det ju vara, absurditetens som går över i pina om fjantiskt, och fjantiskt måste oppvägas av annat. Eller murgrön kostym ju hellre, bättre fåfängdetalj och horribelgrej då säkert. Hur helst, läs själva Dr. Schn¿ps. Och så har jag inte sagt något om bokens sexuella deviser och meningsakter säga försägas.
Tillbaka | Till sidans topp
Också ett experimenterande
Av Stefan HammarénNog dr. Schschschsnaps exexperimenterar, är ock ett skönlitterärt experiment, men snarare snarast något med bemänniskat och med en skriftlig betydelse blottlägga hennes själva experimentsjäl, en del av den.
Svårt ändå att säga så gott mer om boken alltför, känns som mer angelägen än utomordentligt genomförd, något delirisk &:så, bra så men i fållan mellan att varken tillräckligt det eller förskönt delirium, underliggande personlighett rivs men självrannsakas rent ej. Boken är aktningsvärt genomförd för det nog, om än avsaknad av ansatser till spännande eller lakonisk vetenskaplig jargong och diskurs. Man kan störas ifall man vill ana för mycket att den är en skönlitterär blomdahlsk skrivbordsprodukt och kanské inget mer, hellre vill man dess äkthet obetvivlande.
Tror dock läsare kan ta den ganska olikartat på denna punkt, och på fler punkter. När det anges en e-adress till doktorären i boken, får jag först en begiven besatt lust att skriva och skicka recensionen som en slags angivelse till honom, men så oppges det förstås nog genast under till not att den av författaren oppgivna adressen saknar källa, och då knappast värt att utmana en digial outgrundlig postmaster alls. (När jag en gång roligt tjafslekte med min levande romanperson Emma grammatika kontra Emma hispidusa om professor Kalkyl, hennes påhitt, angav hon en e-adress till honom på Hotmail, vilken den nu var, mycket talande, inget svar gav han så oartig, inte heller från en digital postmaster kom det. Så min levande romanperson visste. Och det med hennes humor beträffande, att hon aldrig sa fel.).
Sådant åtdraget smått kringskuret som adresserna tillsammans med annat spikar upp den schsnapska framställningens egna utsagor, att trovärdigheten är ett sjävlt ev. problem. Boken är mångt på fragment, experimentet har ju åhtminstone i ansats och tanke varit svindlande stort, men är redigering det som gör författarskapet här? Det goda att boken även på något sätt känns som en slags outsägande korsning mellan Maupassants urfina Horla och delar av William S. Burroughs hjärnspökesexperimentalisterna i bästa svep om så helt i egen tappning och tempo hos dr Schschschnaps Punsch.
Det finns härtill en del poetiskt smärre fingods i boken av beskrivet, om av instucken eller nergrävd tryffel här var och alltid för sällan, t.ex. en ”murgrå kostym” på igår gåtts till, är bra uttryckt, som en pigg antiklyscha till blott sliten ’kostym’, tror &:så jag tänker själv leta efter om någon i mina manus möjligen redan har kostym klädd, må väl skräddaliseras till ny murgrå kostym, nej men murblå skall det ju vara, absurditetens som går över i pina om fjantiskt, och fjantiskt måste oppvägas av annat. Eller murgrön kostym ju hellre, bättre fåfängdetalj och horribelgrej då säkert. Hur helst, läs själva Dr. Schn¿ps. Och så har jag inte sagt något om bokens sexuella deviser och meningsakter säga försägas.
Tillbaka | Till sidans topp
Magnus Blomdahl
Dr. Schnaps experimenterar
Blå Katt förlag 2009
Stefan Hammarén är författare och brukar betraktas som språkförnyare.
Övriga artiklar av Stefan Hammarén:
2010-07-19
Frimärkssamlare hänger om sina favoriter 2010-05-24
En morakniv möter Italien 2009-11-10
Blodlöst om experimentalisten Åke Hodell 2009-09-22
Meningslösheter medan livet förflyter 2009-08-25
En frimärkssamlares mödosamma vardag 2009-08-12
Frimärkssamlandets årsringar 2009-07-07
Homoerotisk konst i tung volym 2009-06-08
Läs även förordet! 2009-05-26
Med en kudde uppe i trädet? 2009-03-17
En svårbedömd bok SE ALLA ARTIKLAR
|
Salamander
Migrationsminister Tobias Billström följer nu det danska exemplet på vad medborgarskap är. Nämligen att det är skillnad på att begå brott om man är svensk svensk och invandrad svensk. Om du är invandrad svensk kan du få medborgarskapet indraget om du gjort något olagligt. Om du är svensk svensk kan du däremot inte få medborgarskapet indraget om du gjort något olagligt. I bägge fallen undrar man ändå vart de medborgarlösa ska skickas? Det finns ju inga hemländer att skicka dem till. Så det får väl bli en flyktingbåt istället? Eller kan det vara så listigt med Billgrens förslag att han bara är ute och fiskar efter sverigedemokratiska röster? I så fall har vi ett motförslag: varför inte slå två flugor i en smäll och sätta Billgren på flyktingbåten? Gaza och propagandakriget Om vi inte visste det förr, vet vi nu att Israel har överlägsen militär styrka i förhållande till palestinier i Israel-Gaza-Västbanken. Därför la de upp en militär strategi mot befolkningen i Gaza som de tyckte att de behärskade från början till slut. Men om du siktar mot en Hamasmedlem kan du mycket väl samtidigt träffa både kvinnor och barn. Israel trodde inte att de skulle behöva ta hänsyn till det, för det brukar ju ordna sig. Blir världen för upprörd är det bara att hänvisa till de offer som judarna fick utstå i andra världskriget. Men ibland räknar Israel fel. Som i Libanonkriget, där Hizbolla inte blev förintade som man hade räknat med. Resultatet blev istället en inrikespolitisk kris i Israel. Israel räknade fel även i anfallet mot den skyddslösa befolkningen i Gaza. Världen fördömer det övervåld som regimen i Israel använder mot ett skyddslöst folk. Och det kan visa sig vara en väldigt allvarlig propagandaförlust. Vad kan rädda situationen då? Som gubben ur lådan dyker det upp påstådda ljudinspelningar med gamle käre terroristen bin Laden. Han som har använts till det mesta när det gäller att legitimera odemokratiska aktioner av USA och Europa, men även Israel. CNN fick ett band med en röst som påstods vara bin Laden. Obekräftad, givetvis. För så brukar det vara i krig, man kastar ut information och desinformation, "Bin Laden manar till krig mot Israel" lyder budskapet. Snart dyker väl Saddam Hussein också upp som jävulens redskap i Gaza. 
|
ANNONSER
