Det är en regning vardagseftermiddag. Av någon anledning finns inga läxor att göra och rummet är nystädat så när som på några tidningar som ligger slängda på skrivbordet.
För många skulle denna situation vara idealisk för att sätta sig ner i favoritfåtöljen med en bra bok och några timmar försvinna in i en annan värld.

Men ytterst sällan, om någonsin, slår mig tanken att jag ska ta upp en bok och läsa. Jag har heller ingen längtan efter att läsa böcker, läsning är närapå ett främmande begrepp för mig.
Ofta när jag hör människor diskutera böcker känner jag mig utanför. Det är som om de är en grupp och delar något jag inte kan förstå. Förutom det rent självklara, att de kan diskutera böcker de har läst, så blir de också mer allmänbildade och dessutom har de en inbördes förståelse för just läsningens konst.
Själv har jag många gånger satt mig ner med en bok, i hopp om att finna inspirationen att läsa. Vid det här laget har jag gett upp. Varför läsning aldrig varit något som intresserat mig vet jag inte. Mina föräldrar uppmuntrade ivrigt läsning genom att göra mig till medlem i bokklubbar och låna hem travvis med böcker från biblioteket. Ändå fick min mamma allt som oftast kånka tillbaka böckerna olästa i slutet av månaden.

Bara för vuxna?
När jag idag tänker på läsning, så tänker jag mig det som något vuxna gör. Det faktum att jag själv snart är vuxen och inte har det minsta större läslust för det skjuter jag ifrån mig. Samma sak gäller det faktum att de många av mina kompisar faktiskt ofta läser böcker.
Jag har svårt att se charmen i läsningen och bestämde mig därför för att ta ett samtal med min kompis Emma, om varför hon egentligen läser.
Emma har alltid läst, säger hon. Idag läser Emma mycket mindre, när hon var liten kunde boken följa med när hon gjorde andra saker, medan den idag mest kommer fram när hon inte har något annat att göra.
- Detta förklarar hon med att hon genom skolan idag får så mycket obligatorisk läsning att läsningen inte längre känns som en avkoppling när man väl är klar med läxorna. Istället är det då lättare att slå sig ner framför TV:n. Jag känner igen det hon säger, TV:n är ett bekvämt alternativ som allmänt tidsfördriv. Emma tror att det beror på att TV-tittande inte kräver den koncentration bokläsningen kräver. Man kan titta med ett halvt öga utan att behöva se om avsnittet av serien för att förstå nästa.

TVns fel?
Ofta hör man talas om hur dagens ungdomar vant sig vid TV:s snabba klipp, där aldrig en tråkig stund ges och att de därför inte läser. Men de som läser då? Lockar inte TV-tittandet dem?
Jag vet inte hur det är, men jag har kompisar som liksom Emma gillar både läsning och TV utan att det ena inverkar på det andra.
Jag vet inte om det beror på TV jag inte läser, men jag känner ofta att läsningen blir långtråkig. Det som helt befogat kräver tio sidor i en bok att beskriva kan med kamerans hjälp vara förmedlat till tittaren på mindre än en minut. Jag brukar fundera över hur folk kan koncentrera sig när de läser. Själv börjar jag snart tumma på boken, titta mig omkring i rummet och byta sittställning. Självklart kan inte fallet vara så att jag bara kommit över dåliga böcker, men något gör ändå att jag inte läser.

Vad är det som lockar?
Varför läser då Emma? frågar jag mig. Hon har precis som jag läxor att göra och man skulle nog kunna säga att vi har ganska lika intressen i övrigt. Men de gånger vi båda har den där stunden över en läxfri eftermiddag så är det högst troligt att det är henne och inte mig man finner läsandes en bok.
Emma tycker om att sätta sig in i en annan människas liv och att få se saker ur deras perspektiv. Kanske har dock TV även förändrat hennes läsande, för hon säger att hon idag allt mer läser böcker vars handling liknar den hennes favoritserier på TV har.
Kanske lockar inte äventyret där fantasins flödande var poängen lika mycket längre, kanske vill vi se kläder, miljöer och intriger iscensatta med starka färger och högljutt skrikande.
Emma tycker att böcker ger något mer och visst måste det finnas en anledning till att läsning ses som långt mer intellektuell sysselsättning än att sitta framför en flimrande TV-apparat.
När man väljer att få en story förmedlad till sig via film istället för en bok så accepterar man helt och hållet regissörens tolkning av händelserna och personerna. I bokens värld kan man själv välja att se personerna ur sitt eget perspektiv. Man kan kanske därmed också lättare relatera till känslorna och situationerna, då de inte är återgivna med varje möjligt detalj såsom på film.

Någonting man måste lära sig som barn?
När jag frågar Emma varför hon tror att ungdomar läser mindre idag säger hon att det nog beror mycket på om de läst som mindre.
Om man aldrig riktigt kommit in i läsningen och funnit tjusningen, blir det kanske svårare att försöka göra det när man är äldre. Sedan tror hon även att de som läst lite läser långsammare och därmed har mindre tålamod att sitta med en bok.
Detta känner jag absolut igen. Jag läser säkert bara hälften så snabbt som medelsvensken, något som gör att jag lätt ger upp om en bok är långsam.
Den avkoppling Emma finner genom läsning får mig stressad. Hon tycker också att boken ger en större frihet genom att hon kan börja när hon vill och sluta när hon vill. Är boken spännande kan hon själv fortsätta läsa så länge hon har lust, utan att behöva vänta tills nästa vecka. Idag läser Emma mest när hon verkligen inte har något annat för sig. Som innan hon skall gå och lägga sig eller när hon ligger och solar på badstranden.

Om jag bara hittar rätt bok...
Läsning kräver tid, något som kan vara svårt att ta sig. Att prioritera läsningen är något jag aldrig skulle kunna göra. Även de gånger då allt som går på TV är TV-shop, kompisarna är upptagna och läxorna gjorda gör jag något annat än att läsa. Kanske sätter jag mig och skriver eller fixar med något annat, men läsa? Nej, jag kan inte motivera mig.
Så när Emma någon gång pratar med någon i skolan om en bok hon just läst, då blir jag förvånad över att hon läser. Jag tänker att hon som jag måste finna läsning tråkig. Men så är ju självklart inte fallet. Att hon har hittat det som gör att hon kan finna läsningen underhållande är något jag borde vara avundsjuk på. Och visst är jag nog det.
För när jag hör om en bok som lär vara bra, eller som kanske ökar förståelsen för något vi läser om i skolan, eller när jag känner att en bok säkert skulle vara bra att ha läst eftersom den skulle ge mig mycket - då önskar jag att jag kunde låna boken och sätta mig ner i en fåtölj för att läsa. För har Emma tid så har ju jag också det. Jag får se om jag lyckas ge läsningen en ärlig chans, för om jag verkligen tänker efter vad jag skulle vilja göra så överväger läsningen över någon dålig TV-serie jag tittar på bara för att jag är för slö för att göra något annat.
Jag skall nog fråga Emma om jag inte kan låna en bok av henne, om jag har riktigt tur kanske jag kan få in en fot i läsarnas bevingade värld och få en förståelse för vad som är så speciellt, för det är faktiskt inte alla förunnat att förstå sig på läsning, hur gärna man än vill.

Text: Lina Gustavsson
00.01.26