AV LEIF WILEHAG   Detta är ingen kritiklös hyllning utan en naken och ärlig berättelse om Börje Salmings liv och karriär på gott och ont. Sveriges kanske främste ishockeyspelare genom tiderna kan numera se tillbaka på sitt liv med distans. Ola Liljedahl är frilansjournalist med ett förflutet på Expressen. Dessutom har han skrivit en bok om Brynäs, där Salmings karriär en gång tog fart. Här har han lyckats få Börje att berätta om den hårda barndomen i Kiruna, där fadern omkom i gruvan när han och storebror Stigge var fem och nio år. Detta var i november 1956. Stigge blev på så sätt Börjes reservfarsa. Visserligen kom en styvfar in i mammans liv sedan; faderns bror Isak - pojkarnas farbror - vilket skapade en del konflikt i början - men livet gick vidare och det blev idrott och hockey, men också mycket festande. Redan i 12-13 årsåldern gjorde Börje alkoholdebut. Oräddheten och hårdheten - kanske dumheten? - som senare skulle känneteckna hans hockeyspel grundlades i barndomen via hårda fjällmarscher, våghalsiga fisketurer o.s.v. När han sedan beskriver hur det var att komma till Brynäs som 19-åring 1970 kunde jag inte låta bli att dra mig till minnes en kompis första tid i Gävle inom fotbollen. Ja, inte direkt översatt, men ändå. Med hockeyn var det ju aldrig några problem, men livet vid sidan av... Brynäs försökte få honom att gå en förkortad ingenjörsutbildning, men han kom sällan i tid på mornarna... Börje hade bara jobbat fyra månader som svetsare över jord innan på LKAB, varav två av dessa det varit strejk, och då han dessutom hade klippkort till nöjesstället Blå Grottan, så var det inte så lätt att få ordning på tillvaron. Han hade ju Stigge i stan redan som vakade över honom, men det hjälpte föga En gång hade Brynäs beställt bord på Blå Grottan, men när Börje kom och satte sig sa kyparen: - Detta är redan beställt för Brynäs! - Jamen jag är ju med där! - Du? sa kyparen. - Ja, jag! - Kunde jag väl aldrig tro. Du är ju sist ut härifrån varje kväll! Tommy Sandlin, tränaren, hade skrattat gott åt det. Den makalösa karriären i NHL finns så klart med. Och alla de hemska skadorna. Halv syn på ett öga, utslitna knän och axlar... med mera. Med finns också de smärtsamma minnena av hur svårt det var att komma hem till Sverige efter 17 år. Barnen var förtvivlade, rent ut sagt - ville inte flytta hem. Börje och frun Margitta bestämde det. Barnen kunde nästan ingen svenska. De längtade tillbaka. Anders, sonen, berättar om hur han struntade i skolan i nian. Börje var allt mer borta på kommersiella jippon förutom hans spel i AIK, bråken blev allt fler hemma för att han var borta för mycket. Han träffade en ny kvinna när han introducerade kanadensiskt öl på Sturecompagniet i Stockholm. Hans dotter Teresa skällde ut honom totalt när det uppdagades. Berättar han. Ingen utskällning har nånsin tagit honom så hårt. Men det var bra att han fick höra det, menar han, liksom det var bra för dottern att få häva ur sig det hon kände. Det var hemskt länge, säger han om skilsmässan - men nu funkar det bra mellan honom och första frun. Det måste det helt enkelt göra, menar han. Svårt var också att inte ha svärföräldrarna kvar, som var som hans egna föräldrar. Och mycket annat var svårt. Men han står för det. Liksom han gör för allt. Även alkoholen inom idrotten - klart det är fel, säger han, men det är ju så - med förhoppningen(?) - att det numera inte är så. Inte minst i NHL söp de som svin på de långa resorna med flera bortamatcher i rad. De behandlades ju som kungar. Jim McKenny, lagkompis i Toronto, säger att "proffsidrott är en sagovärld, du får räkningar betalda, behöver bara passa bussen..." Apropå det så hade Brynässpelarna i början av 70-talet bara en tusenlapp i månaden, förutom lite reklamrepresentation, samt lägenhetshyrorna betalda, får vi veta. Fjärran från de pengar han sedan tjänat. Liksom många män i hans generation har han ny familj; två små barn och sambo. Börje Salming reflekterar lite över det i boken. Och över hur länge han kan leva på sitt namn. Han verkar även där stå med båda fötterna på jorden.. Som sagt, naket och ärligt berättat, som jag uppfattar det. Och naturligtvis finns det även mycket hockeysnack och statistik, för kalenderbitare. Tråkigt bara att texten i boken - som är en originalpocket - är satt med så liten stil. Om en så stor hockeyspelare. 2003.02.06

Börje Salming & Ola Liljedahl Börje Salming The King Sportförlaget, 2000  Med hockeyn var det ju aldrig några problem, men livet vid sidan av...