Alla som haft inblickar i lite större organisationer känner till fenomenet; det som sägs och det som görs kan vara väldigt olika saker. Under demokratiska strukturer finns rörelser som inte är lika tydliga som formella beslutsvägar och framför allt är det inte de formella beslutsvägarna som är viktigast. I värsta fall kan de underminera de demokratiska strukturerna på ett förödande sätt.

Öppna strukturer är ofta effektivare än slutna system eftersom de kan frigöra mer energi och kreativitet hos dem som ingår i systemet. Man är helt enkelt mer myndig i ett öppet system. Men samtidigt verkar det ofrånkomligt att det i öppna system utvecklas en inneboende konflikt mellen öppenhet och slutenhet som en följd av olika former av intressekonflikter. Individuella kortsiktiga intressen kan stå mot kollektiva intressen och olika intressen ger upphov till maktstrukturer i organisationerna. Och vice versa.

System med dolda maktstrukturer blir ineffektiva eftersom det går åt energi för att upprätthålla den inre balansen. Men vad är det som skapar denna negativa energi? Det kan finnas flera förklaringar, men just här har vi riktat blickarna mot prestige. För att göra det grundligt tog jag mig till Sven-Eric Liedman på universitetet i Göteborg.

Sven-Eric är professor på institutionen för idéhistoria och har naturligtvis stor prestige i sina egna korridorer på grund av sin titel. I den bemärkelsen är prestige kanske främst ett uttryck för erkänd skicklighet. Men begreppet har också en annan och betydligt mer negativ innebörd.

- Prestige är ett svårt ord, medger Sven-Eric Liedman. Ibland använder man det som en yrkeskategori. Att en person med en viss examen har en viss prestige. Då tänker man inte i första hand på bärarna av denna examen. Vissa människor jagar prestige. Prestige är dels vad folk kräver, men också vad folk tillerkänner andra. Där är det viktigt, precis som du säger, att det kan finnas dolda saker. Man kan ha beslutshierarkier, kanske till synes utplånade, men plötsligt finns där personer som har större prestige än andra. Det de säger betyder mer.

Menar du att i en hierarkisk modell behövs prestige egentligen inte?
- Man kan säga att den som är högre upp i en hierarki automatiskt har en högre prestige. Men ibland stämmer detta inte riktigt ändå. Prestige kan vara något som en annan kämpar sig fram till.

Prestige kan alltså finnas på olika plan?
- Javisst. Men jag förknippar främst prestige med något som man kräver för sig själv, egentligen, och som man kan få respons för. För mig är prestige för någon som anser sig vara lite förmer. Prestige är alltid i någon mening hierarkisk och ändå är det inte i den öppna hierarkin. Det finns en öppen hierarki. Generalen är över översten, som är över majoren, som är över kaptenen, osv. Där finns en ordning. Byråchefen är över byrådirektören, som är över byråsekreteraren. Ordningen är klar. Här kan man säga att det är mer prestige att vara general än att vara överste.

Om man nu strävar uppåt i ett hierarkiskt system, kan man väl använda sig av prestige som en språngbräda?
- Ett annat ord som jag tycker är väldigt intressant är erkännande. Många av de yngre säger respekt. Det intressanta här är att detta är något som alla kan få. Man erkänns som en viss typ av människa. Men däremot prestige används av människor som anser sig vara lite över andra. De är klättrare. Har man prestige har man det alltid mer än någon annan. Den som är längst ner i hierarkin kan inte ha prestige. Däremot kan man säga att alla förtjänar respekt eller erkännande.

Menar du att det är ungefär samma struktur på prestige och erkännande, men på olika nivåer?
- Nej det är inte samma strukturer. Vissa filosofer använder begreppet erkännande flitigt idag, jag har exempelvis en doktorand som just nu skriver en avhandling om Charles Taylor där det finns ett fokus på just begreppet erkännande. Tanken är att alla människor behöver erkännande, vilket är ungefär som respekt.

- Erkännande, och möjligen respekt, är ett ord som betyder att deras mänsklighet ska erkännas. Prestige betyder att man tänker sig att någon har mer av det än någon annan.

Man kan alltså säga att erkännande är ett mer demokratiskt begrepp?
- Ja, så kan man säga. Medan prestige inte är demokratiskt. Hur demokratiskt samhälle man än har, finns det vissa som har mer prestige, eftersom det är något som finns i andra människors ögon. I den bemärkelsen att någon är speciellt duktig på något.

Man kan vara en duktig pianist och få mycket prestige, men det är inget som måste användas i mellanmänskliga relationer på annat sätt.
- Prestige har man i vissa sammanhang. En pianist kan ha prestige som pianist, skickligare än andra pianister. Men om denna skickliga pianist plötsligt kommer in i något helt annat sammanhang så spelar den skickligheten ingen roll. Här på institutionen kan denna pianist inte uppnå sin prestige som pianist, eftersom vi inte har något piano.

- Jag tittade på begreppet prestige i Nationalencyklopedin inför ditt besök här och det står att ordet kom in i svenskan så sent som i slutet av 1800-talet.

Hur kommer det sig?
- Det är ju ett franskt låneord. Jag gissar att det har att göra med att det är en tid när värdehierarkier håller på att knuffas mot varandra. Det är precis när teknik, handel, industri börjar konkurrera med den gamla kungliga rangrullan. I rangrullan - som togs bort i början av 1900-talet - behöver man inte ha prestige. Där stod det i detalj redogjort för vad den statlige innehavaraen hade för rang, jämfört med militär rang. Det bestämde hur man placerades vid bord. Gamla etikettböcker är fulla av hänvisningar till rangrullan.

- Prestige har att göra med att här kom nya eliter. Men de kan inte utan vidare knuffas in i de gamla rangrullorna. En direktör skulle säkert stå väldigt lågt. Plötsligt kommer det folk som är väldigt mäktiga och som kan bygga sig jättestora villor och kan köpa upp gamla adelsegendomar. De behöver något annat. Jag gissar att det också är en tid när en konstnärlig och vetenskaplig elit började göra anspråk på att räknas högre. Men det gäller framför allt inom teknik och ekonomi.

Så en rang är kopplad till feodala strukturer. Kan man säga att rang har haft samma funktion som prestige under det senaste seklet?
- Jag tror att rang är lugnare på det sättet att man enkelt kan se i rangrullorna var man befinner sig. Man kan exempelvis räkna på hur många tjänsteår man har inom en viss tjänst. Det råder aldrig någon tvekan om var man ska placeras vid ett bord. Men när detta system börjar lossna i fogarna, blir prestige mer svåråtkomligt. Det finns ett annat begrepp som ligger nära, nämligen status. Status är ett gammalt ord för ställning.

- Men status liknar i mycket begreppet rang. Det är styvare. Sociologer jobbar mycket med status. Prestige är ett mer osäkert begrepp. Sociologer och andra talar om status som inte är förhandlingsbar. Men prestige är ett begrepp som är osäkert. Var befinner jag mig egentligen? Inför en sådan osäkerhet blir prestigen viktig.

Det betyder väl att prestige egentligen är starkt kopplad till industrisamhället?
- Ja, med den typ av förändring som kommer samtidigt. Det är också urbaniseringen, teknifieringen och järnvägarna. Och med detta blir teknikerna och ingenjörerna viktiga.

Jag var ett tag inne på att höra om du har några historiska exempel på prestige. Men det faller ju med att begreppet är såpass nytt.
- Oklara begrepp har man nog alltid haft. Men prestige går rakt in i resonemanget om status. Erkännande är ett betydligt äldre begrepp i sammanhanget. Det gamla ordet är ära och är historiskt oerhört intressant. Idag är ära den engelska formen för ordet, honour. Det är vad de unga nazisterna kräver. Blood and honour. Det skriver de på sina tröjor, men med tyska frakturbokstäver. Tala om kulturmix! Men en gång i tiden var ära något man slogs för inom adeln. Här kan man verkligen tala om feodala strukturer, men här fanns ändå en viss osäkerhet. En konstnär kunde plötsligt få den ovanskliga äran att lyftas upp och få lagerkrans och kallas poeta laureatus.

- Ära är gammalt och feodalt. När man börjar börjar använda rangrulla har det feodala börjat skrumpna och byråkratiserats i mer modern mening.

Lår oss istället blicka mot framtiden. Hur ser du på prestigens roll och vikten av att uppmärksamma den?
- I huvudsak speglar begreppet någon sorts samhällelig hierarki, men ändå något som ger möjligheter till variationer, till förflyttningar av positioner. Storföretagens idéer idag att vi ska ha platta organisationer, som de på olika sätt försöker praktisera med att exempelvis "riva pyramiderna" som Janne Carlsson sa en gång, medför att prestigen blir än viktigare. Universitetet som har haft en oerhört gammal murken hierarki har ändå plattats ut. Exempelvis genom att många fler idag blir professorer. Då kan det mycket väl bli så att detta ovägbara element blir viktigare.

Man skulle väl kunna säga att det är ett sätt för hierarkierna att överleva?
- Ja, men då kan man inte längre luta sig mot titeln eller sättet man blivit utnämnd. Man måste mer lita till något mer svårfångat. Vad är det som gör att man lyssnar speciellt på mig?

Det måste vara besvärligt att hela tiden behöva förhandla om sin position
- Säkerligen. Men jag gissar att detta att människor idag blir så utbrända kan ha lite att göra med att det finns en hierarkisk struktur som är väldigt svårhanterlig. Man märker att någon i närheten plötsligt har seglat upp och blivit förmer än jag och olusten väcks. Det kan i alla fall vara en aspekt på utbrändhet.

- Mitt ideal är att alla människor har rätt till sitt erkännande. På ett sätt är det ganska stort. Genom att vara människa är man värd respekt och erkännande. Prestige tycker jag är obehagligt. Det osäkra och pretentiösa i det.

Som du talar om erkännande tycker jag det finns tydliga kopplingar till demokratiska begrepp.
- Bara en sådan enkel sak som att man hälsar på alla man känner. Det är väldigt viktigt. Prestige däremot går ut på att förminska andra.

Så sett ur ett demokratiseringsperspektiv ska man omvandla prestige till ett erkännande?
- Ja, det vore bra. Men det krävs också att man kan se igenom prestigen. Det är viktigare att se de som är nederst i en hierarki.

Och ett sätt att vrida prestige ur händerna på makteliterna kan vara att försöka exponera detta.
- Just den dolda agendan är viktig att exponera. Tyvärr uppstår den väldigt lätt på nytt.

2003.02.06