Skriv om prestige i näringslivet, är uppdraget. Nu tror jag inte att prestige i näringslivet ser ut annorlunda ut än prestige på andra håll i samhället. Det är koderna - och konsekvenserna - som varierar.

Det finns gott om närmast övertydliga exempel på händelser i näringslivet där prestige uppenbarligen spelat avgörande roll. Fusioner som inte blir av eller havererar på halva vägen... Prestige är en tillväxthämmare för Sverige, i alla fall om man får tro studieförbundet SNS, som nyligen kritiserade bl a rekryteringen till styrelser i näringslivet.

Själva ordet prestige är fantasieggande och väcker många associationer mot olika håll; status, respekt, rikedom, låsningar. Först tänker jag på uttrycket "prestigebil". Prestige kopplas till ett antal föremål som dyra klockor och stora tjänsterum, rentav de rätta mänskliga accessoarerna. Vi lånar så att säga respekt genom att omge oss med prestigefyllda objekt som anger vår listplacering. Objekten varierar förstås efter kultur och tid.

Prestige hänger ihop med respekt, ett ord som också har flera glidningar i betydelse. Kanske är det så att den som inte är säker på att få respekt gärna tar sin tillflykt till prestige.

Jag tror att prestige bottnar i en rädsla att inte duga som gör att du blir beroende av ständig bekräftelse från omgivningen.

Det finns förstås ett naturligt och friskt behov att vara duktig och att bli bekräftad, men ett osunt behov krymper dig. Du är innerst inne och kanske omedvetet rädd för att avslöjas som den vanliga dödliga människa du är? Vi vill så gärna vara perfekta. Göran, 55, försöker fortfarande visa pappa vad han går för.

Ibland har jag funderat kring om det är bekräftelsebehovet som är kärnpunkten i några mäns ovilja att släppa in kvinnor i sina nätverk för vidare befordran styrelseuppdrag och andra höga näringslivsposter. Det finns möjligen en "manlig" prestige som är exkluderande. Hög status för män inför andra män tycks ju ofta vara att tillhöra en stam som kan se ner på andra lägre stående stammar, antingen det handlar om fotboll eller allvarligare saker. För många kvinnor eller störande mångfald kanske sätter den manliga prestigen på spel?

Detta är allvarligt för näringslivet. Flera rapporter har på sistone påpekat att det är en hämsko för de svenska företagen att styrelserna rekryteras med alltför homogent perspektiv. Det är dags för ett öppnare ledarskap.

Genom en mognadsprocess och arbete med sin egen utveckling tror jag att man i högre grad kan bekräfta sig själv och inte är lika utlämnad till vad omgivningen tycker. Det blir lättare att se vad som är viktigt för dig själv - och vad du vill åstadkomma.

Att verkligen komma någonstans med verksamhetsutveckling kräver ett visst mått av prestigelöshet - mod om man så vill. Prestigelöshet löser knutar som prestigen hårddragit. Den ger en förmåga att se till företagets eller verksamhetens behov och inte sina egna.

Lätt att säga, men svårt att genomföra, förändring är inte "gratis". Å andra sidan kostar det också att inte förändras. Många högt uppsatta i samhället går på grund och betalar ett högt pris för prestige och fartblindhet. Både i näringslivet och i politiken.

Välstånd i ett samhälle skapas av enskilda individer som vågar förändras och förändra. Det är individer som inte har någon prestige, eller vågar släppa på den, som är framgångsagenterna för välstånd. Attityden "jag har något att lära" och "jag vill utvecklas" står i stark kontrast till den attityd som alltför ofta premieras: Så Här Gör Vi.

För vad är grunden i näringslivet och i en affärsverksamhet? Som alltid relationer. Utan goda relationer blir inga bra affärer genomförda. Det är människor som gör affärer eller utvecklar nya idéer till i bästa fall strålande framgångsföretag!

Sverige är bäst-attityden är full av prestige och är ett av de största hindren för utveckling. Vi har något att lära. Det är både ett faktum och en attityd som vi borde ta till oss i Sverige. Det gäller både näringslivet och politiken.

Kanske är det rentav så att den svenska kräftgången i välstånd till dels kan förklaras av en olycksalig union av jantelag och en uttalad förändringsrädsla, som odlats i en mylla av gran och husförhör? Vår egen prestige och förändringsrädsla blir en allt större konkurrensnackdel i den globaliserade världen. Både i näringslivet och i politiken.

Ur mitt näringslivsperspektiv skulle jag önska att det gick att släppa lite mer på den politiska prestige som hindrar så mycket av den utveckling vi skulle behöva i Sverige. Jag tror att det finns en insikt om vad som krävs. Det som håller tillbaka är prestige, möjligen kryddad med en dos taktik.

Vi behöver samla oss till helhetsgrepp över en mängd viktiga frågor som den galopperande ohälsan, hur vi ska samarbeta med andra länder och villkoren för småföretagande.

Vi behöver mångfald och nytänkande. Det gäller också både i näringslivet och i politiken.

2003.02.06