Det finns många barn som fortfarande har det dåligt i Rumänien. För en del barn, särskilt de som saknar en eller båda föräldrarna, är situationen desperat. Samhället och myndigheterna verkar sakna lösningar och möjligheter att hjälpa dessa ungdomar.

Maria Butoi är en 44-årig kvinna som bor tillsammans med sina två barn, Mirabela och Gabriel, tretton och fjorton år, i Campulung Muscel, en småstad 17 mil norr om huvudstaden Bukarest. Hon är frånskild och arbetslös sen flera år.

Maria arbetade på bilfabriken ARO, men förlorade jobbet när fabriken skar ner produktionen. Sedan blev hon sjuk och fick flera kirurgiska ingrepp i ryggraden. Det var svårt för Maria, men ännu svårare för hennes barn. Familjens enda inkomst är Marias sjukbidrag, som knappast överstiger 200 kronor i månaden, vilken ar oerhört lite, även i ett fattigt land som Rumänien (medellönen är runt 1200-1300 kronor, enligt den senaste statistiken). Lägenhetshyran kostar ca 150 kronor per månad. Familjen måste välja mellan att betala hyran varje månad eller att överleva.

De senaste fem-sex åren har Maria inte kunnat betala lägenhetshyran, elräkningen och alla vanliga utgifter. Därför stängdes strömmen av i slutet av december förra året. Familjen tvingas leva även utan varmt och kallt vatten, och utan värme. Lyckligtvis, fick de bo kvar i lägenheten, på grund av att vattendistributionsföretaget och elföretaget skonade familjen. Pengarna räcker inte ens för dagliga livsmedel: i Rumänien, kostar 1 liter mjölk ca 4-5 kronor, 1 kg potatis - ca 2 kronor, 1 kg griskött överstiger 30 kronor osv. Ingenting till kläder och skor. Mirabela och Gabriel vet inte vad ordet frukost betyder. De har glömt hur kött smakar. Deras dagliga meny består oftast av kokt potatis, kål eller bönor. Mirabela har flera gånger svimmat under lektion, på grund av hunger.

Mirabela och Gabriel trivs i skolan. De räknas till de bästa eleverna i sina årskurser.
"Jag skulle vilja bli barnläkare", berättar Mirabela.

En av deras lärare, Lucian Bundoiu (stadens förre borgmästare), säger:
"Mirabela och Gabriel är jätteduktiga i skolan. Vi på Oprea Iorgulescu-skolan känner till deras mycket svåra hemförhållanden. Vi vet att pojken och flickan nästan alltid är hungriga. Men skolan kan ingenting göra för att hjälpa dem, förutom att ge dem ett glas mjölk och en smörgås, varje dag", enligt regeringens senaste bestämmelser.

Ibland får Marias barn kåldolmar av grannarna också, och Maria, Mirabela och Gabriel kan äta i den katolska kyrkan två eller tre gånger i veckan.

Det finns ännu många barn i Rumänien, som liksom Mirabela och Gabriel Butoi, har det jättedåligt. Samhället och myndigheterna verkar sakna lösningar och möjligheter att hjälpa dessa ungdomar. Från den utsiktspunkten verkar vägen till EG-integrering vara jättelång.

2003.02.06