En journalist i Skåne som debuterar med en kortroman. I många stycken en frisk och frejdig berättelse, som inkorporerar såväl nutidshändelser som politisk historia.

På en ödetomt vid skånska sydkusten ruvar något hemligt i jorden. Förre byrådirektören Karl Konrad Larsson har spårat hemligheten och tänker slå mynt av den.
Samtidigt hittas två campande tonårstjejer brutalt mördade på den fridfulla ängen.
Utifrån detta vävs historien ihop. Och en chileättad kriminalkommissarie leder utredningen och hans perspektiv gör att terrordåden mot World Trade Center i New York och militärkuppen mot Allende får en annan belysning. Båda skedde som bekant den 11 september, fast med 28 års mellanrum.

Även inhemsk politik blandar sig in i handlingen eftersom mordhistorien äger rum under september 2002, varmaste månaden i mannaminne i Sverige. Det var då som moderata och socialdemokratiska kommunpolitiker filmades med dold kamera och i TV sa saker som de sedan fick ångra. Och folkpartiet gick fram i valet med billigt röstfiske om språkkrav för invandrare.
Detta understryks av författaren, och ibland undrar jag om det inte var en annan historia han egentligen ville berätta. Som att kriminalkommissarien Cesar Amado Sin Fronteras pappa regelbundet ringer ifrån Chile och exalterat talar om hur han intervjuar gamla hjältar från miltärkuppen för en egen bok.
Mordhistorien saknar dock inte intresse och inte heller komiska poänger genom de originella personporträtt som på ett enkelt men distinkt sätt tecknas. Spänningen hålls vid liv i det längsta och att kriminalromaner kan skrivas kort men ändå bra tycker jag denna bok är ett exempel på.
Men författaren hade nog, som sagt, gärna skrivit en annan slags bok - också!

2004.01.29