Kultur och politik
Moderaterna har fått en ny partiledare och opinionssiffrorna pekar uppåt. Nu har han hoppat in i kulturpolitiken och ger den israeliske ambassadören Zwi Mazel sitt fulla stöd efter dennes attack mot en konstinstallation. Vilket inflytande har regeringen haft i den kulturella delen av folkmordskonferensen, frågar han sig. Om raketen Reinfeldt fortsätter att lyfta kan vi se fram emot en spännande kulturpolitik. Framför allt undrar vi hur godkänd moderat konst ser ut.
 
När Alba ryter...
…så darrar Danmarks kulturminister Brian Mikkelsen. Nja, kanske inte riktigt. Men Alba var med i protestkören när det danska idrottsforskningsinstitutet IFO skulle läggas ned vid årsskiftet. Istället skulle ett institut för sportanalys skapas direkt under ministern. Folk och organisationer från 17 länder protesterade. Till slut gjorde protesterna intryck på Mikkelsen. Hans forskningsinstitut ska under tre år beställa forskning från IFO. Vi kan därför hoppas på fler böcker om sportanalys att recensera.
 

Retoriska kullerbyttor
Med lite elegant retorik kan man bevisa nästan vad man vill. Alba besökte ett litterärt symposium arrangerat av ABF i Göteborg. Där talades om kriminallitteraturen som samhällskritiker. Den samlade panelen var något överraskande rörande eniga om att de svenska deckarna inte alls har någon samhällskritisk udd. Den enkla logiken var - brottet stör samhällets ordning och deckaren/polisen vill alltid lösa brottet för att på så vis återställa denna ordning. Alltså är deckarlitterturen per definition konservativ. Volia!
 
Lika logiskt
Med samma tankegång utnämnde på samma symposium litteraturkritikern Kristoffer Leandoer Michael Moore till "urtypen för konservativ amerikan". Detta för att Moore anser att det finns en samhällsmoral som de rufflande politikerna och företagarna bryter mot. Om den ordningen återställs blir Moore nöjd. Så lätt blir man utsedd till konservativ i dessa dagar. Nu undrar vi bara hur tusan vi skall bete oss för att bli radikala?
 
Fel födelseort
Jo, det finns ett sätt. Det gäller bara att bli född på fel plats. Det fick i allafall Mattias från Luleå erfara när han sökte visum för att åka och läsa en kurs vid Harvard i det förlovade land som Michael Moor brukar kritisera. Förhandsbeskedet var att "det går så bra, det är bara en fomalitet". Men sedan skickade Mattias som adopterats vid tre veckors ålder sitt pass. Och där stod det att han var född i Indonesien. Att vara indonesier är i USA samma sak som att vara terrorist. Så sorry Mattias. Inte för att vi förstår vad de eventuellt kan ha lärt dej på barnhemmet, men farligt var det.