Med förorten i fokus  Genom att sätta stadsdelen i centrum kan man hitta nycklarna till de enklare och bättre lösningarna. Det menar Lasse Fryk och Bosse Forsén, lärare vid socialhögskolan.

Siffrorna talar sitt tydliga språk om socialbidragsberoende, arbetslöshet och låg medelinkomst. Men det finns en annan bild av Hammarkullen som stadsdelen där alla samarbetar. - Det ligger något i det, säger läraren Lasse Fryk. Han och Bosse Forsén är forskare och lärare vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Tillsammans driver de ett projekt vars syfte är att hitta ett bättre sätt att organisera den offentliga sektorns arbete. Varje fredag träffar de en grupp offentliganställda inom Lärjedalens stadsdelsnämnd dagisfröknar, socialarbetare, skolkökspersonal och andra. - Syftet är att stötta varandra i strävan att sätta den medborgare man möter i centrum. Det är klientens, barnets, kundens eller patientens behov som ska stå i centrum. Inte den egna verksamhetens behov, säger Lasse Fryk och fortsätter: - Den offentliga sektorn har traditionellt varit organiserad utifrån professionella kunskaper. Uppstår det problem, till exempel med ett barn, vänder man sig till mer specialiserade yrkesmänniskor. Kanske till BUP. Men vi vill att man i första hand ska titta på barnets personliga sammanhang. Det är här stadsdelen kommer in. Som offentliganställd måste man känna det område man verkar i. I föreningslivet och de sociala nätverken kan man finna lösningar som är både enklare och bättre. Ett centralt begreppspar i resonemanget är vardag och specialisering. Vardag representeras av varje människa i egenskap av boende i ett område. Yrkesrollerna finns utspridda längs en axel som rör sig mot specialisering. En fritidspedagog är till exempel närmare vardagen än en högstadielärare eller en chef på ett behandlingshem. - Vår strävan är att gå åt motsatt håll jämfört med vad man normalt gör, säger Lasse Fryk. Han berättar om ett fall där ett barn skulle placeras i familjehem. Socialsekreteraren, som normalt hade skickat barnet till ett hem i en annan stadsdel, upptäckte att det fanns en grannfamilj som hade god kontakt med barnet och kunde ta hand om det under en period. På så sätt behövde inte banden till kamrater, skola och föreningsliv klippas av. Lasse Fryk menar att det i hela samhället finns tendenser till en liknande rörelse; från specialisering mot vardagen. Så var SDN-reformen ett försök minska avståndet mellan politiker och väljare. - Men sedan har det ju inte blivit så, eftersom SDN-politikerna är centralt bundna av budget och partier. Han och Bosse Forsén har i omkring tio år arbetat med olika projekt i Angered. I dag har institutionen för socialt arbete en filial i Hammarkullen. - De här stadsdelarna har många negativa sidor. Men också många stimulerande sidor. När kulturer möts vidgas normalitetsbegreppet, toleransen och öppenheten blir större. Och man hör många offentliganställda som säger att har man en gång börjat jobba här ute, då blir man kvar här, säger Lasse Fryk. Själv bor han i Majorna, en stadsdel som i motsats till miljonprogrammets Hammarkullen har ett grundmurat gott rykte. - Det märkliga är att utvecklingen i Majorna går åt samma håll; fler socialbidragberoende, högre arbetslöshet och så vidare. Skillnaden är att det sker mot färgglada idylliska träkulisser. Majorna har egentligen ett oförtjänt gott rykte, medan Hammarkullen har ett oförtjänt dåligt rykte. text: HELENA UTTER bild: HENRIK LANGE   Artikel om miljonprogrammet Synpunkter? Skriv till oss! Tillbaka till innehållsförteckning

LÄRJEDALEN SDN Lärjedalen består av Hjällbo, Hammarkullen och Eriksbo - alla byggda under miljonprogrammets dagar - samt av glesbygdsområdet Gunnilse/Bergum. I Lärjedalen bor omkring 20 000 människor. Hjällbo är den mest invandrartäta stadsdelen i Göteborg. Även Hammarkullen och Eriksbo har stora befolkningsgrupper med utländskt ursprung. Lärjedalen har en ung befolkning. Ungefär en tredjedel är under 20 år och endast 8 procent är pensionärer.