|
I debutromanen "Tåbb med
manifestet" får vi möta en arbetslös norrlänning
- Tobias Jansson - 19 år gammal, som ger sig ut på
vägarna för att söka jobb.
Fostrad i socialdemokratiska klubben hemma på bruksorten
Sulfafors och med studiecirkeln i socialism som rättesnöre,
känner sig Tåbb styrkt av tron på kapitalismens
förfall och det klasslösa samhällets kommande
paradis - men allteftersom månaderna och åren går
och den hårda fattigdomen och de svåra personliga
prövningarna tär på honom - börjar han tvivla.
Tåbb möter en massa människor som får honom
att omvärdera sin politiska åskådning. Dels
upptäcker han att arbetarna inte bryr sig om en trasproletär
- trots att de - enligt manifestet - skall hålla ihop.
Dels märker han hur hårt fackföreningsfolk och
de som redan har arbete brännmärker en "svartfoting"
eller en som vill sälja arbetardikter för att få
ihop några ören till mat.
När han sedan hamnar i ett 1-majtåg och börjar
lyssna på allvar till orden i Internationalen: "Upp
trälar uti alla stater...då hände något...han
var inte lik de andra utan...han var resandegrabb och trasproletär.
Internationalen blev plötsligt så problemfylld. Den
stred så djärvt mot hans egen erfarenhet att han inte
kunde sjunga med längre. Några ord klibbade fast hans
läppar vid varandra:
...åt alla lycka bär...Vilken lögn! tänkte
Tåbb."
Tåbb möter Anna i Rökstafors. Hon vill att han
ska stanna och bli skogsarbetare. Men han har ingen erfarenhet
av det, förklarar han för henne - och hon skänker
honom kroppslig njutning men vägrar svara på hans
brev sedan han gett sig iväg.
Han stjäl den tappade plånboken från en skrupelfri
handelsresande i tyger - som har gett honom tillfälligt
jobb till svältlön - och nu tär hans samvete på
honom än mer.
Han kommer till Stålköping (förmodligen Sandviken),
blir inhyst på ett ställe med kriminella och suputer.
En av dem försöker locka honom till att göra inbrott.
Men det är på Koppra - arbetarnas handelsbod. Tåbb
förtvivlar, ger sig ut på vägarna igen.
Och se - nu kommer bokens förlösning - han möter
en konstnär som han följer hem och står modell
för. Konstnären är en djuptänkande livsfilosof
som vill ta ur honom de illusoriska socialistidéerna.
Konstnären Staffan Hyrell pläderar bl a för kristendomen
och - inte minst - Luthers insats. Även andra stora tänkare
som den engelske författaren Shaw. Hyrell får Tåbb
att inse att han aldrig trivts med socialismen - som inte räcker
till som livsåskådning. "Människor hör
inte hemma i matematikens värld utan i livets".
Tåbb hamnar i Stockholm och träffar
Kajsa hemifrån Sulfafors. De inleder ett förhållande.
Men hans sociala och ekonomiska tillvaro är fortfarande
svår. Så mycket tvivel gnager i honom, och fast han
älskar Kajsa så gör han slut med henne...
Följande citat sammanfattar romanens problemställning:
"Den socialistiska människan kan endast formas av det
socialistiska samhället och vara en produkt av socialistiskt
ekonomiskt liv. Inom nutida sociala och ekonomiska villkor kan
man på sin höjd bli en radikal borgare, eller en som
står på rätt sida i klasskampen. Men till vårt
innersta känsloliv, till vår karaktär, till vårt
kulturella medvetande sträcker sig ännu det borgerliga.
Vi besväras av religiösa irritationer på grund
av våra barndomsupplevelser. Vi får släpa med
borgerliga hämningar och kapitalistiska driftsinfektioner."
"Tåbb..." är rent språkligt en underbar
bok att läsa. Lars Ahlin skriver distinkt och kärnfullt
och hittar de rätta metaforerna och synonymerna - ofta hämtade
ur profant vardagsliv - men ändå på ett originellt
sätt.
Lars Ahlins uppväxtår var hårda - men "Tåbb..."
vittnar om att de inte var förgäves.
Text: Leif Wilehag
2001.03.15
|