Sitter här i Göteborg några dagar inför ett förväntat anfall mot Irak. President Bush hävdar nu att det är hans oinskränkta rätt och skyldighet som överbefälhavare att gå till anfall mot Irak. Det säger han i ett tv- tal som kablas ut, översätts och sprids runt jorden i realtid. Samtidigt fylls min dator av e-post i en sällan skådad hastighet.

En del är dumheter som Revolutionär kommunistisk ungdoms pressmeddelande om att säkerhetsrådet ska ta till vapenmakt mot USA. Andra meddelanden om olika aktioner, manifestationer och listor att skriva under kommer till mig från ibland upp till 12 olika avsändare från fem kontinenter. Det kanske finns en annan rörelse som säger sig ha oinskränkt makt och skyldighet att agera mot kriget?

Sedan den 12 september 2001 har det funnits ett aktivt nätverk som arbetat med frågor som rör ett förväntat krig. Det bestod i sin början av den gamla klassiska fredsrörelsen, arga globaliseringsaktivister, fackföreningskämpar tillhörande de arga militanta fackföreningarna runt om i Europa och de spillror av små partier på vänsterkanten som anade en renässans för sina åsikter. Men ganska så snabbt förändrades denna rörelse. Det som hände var att det inte längre gick att bara skrika slagord eller ha en gammal attityd av att bara följa en ledare mot ett mål. Under de olika sociala forumen i Porto Alegre, Florens, Köpenhamn och Egypten skrevs agendan om.. En bred plattform med en i för dessa sammanhang icke- partipolitisk agenda antogs och spreds vidare. I Sverige enades det nationella nätverket om följande skrivningar:

- Nej till krig mot Irak
- Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik
- Inget missbruk av FN för krig
- Solidaritet med Iraks folk för fred och frihet

Många insåg att det som världen behövde, krävde och önskade var en folklig rörelse framför en överordnad ideologi om alla sakers tillstånd. Denna rörelses diversitet skulle bibehållas och erfarenheterna från Seattle med arga fackföreningsmän bredvid aktivister från "Rädda havsköldpaddorna", representanter för indiska småbönder och våra västafrikanska vänner envist hojtande sina slagord om omedelbar skuldavskrivning.

På samma sätt som alliansbyggande är normen för vilka som agerar tillsammans så har en förändring i kampmetoder också gjort sig synlig. Det personliga handlandet har åter blivit möjligt. Nu handlar denna kamp om att skriva under brev, upprop och ge sitt stöd via web och datorer. Med gemensamma aktioner som ljuständning och fackeltåg försöker man vissa sin vilja till fred och att även det lilla jag själv gör är relevant om jag gör det tillsammans med andra. Att aktionerna är symboliska är inget nytt. Men det som jag ser som en skillnad är att de är globala i sin räckvidd. Jag tänder mitt ljus samtidigt som andra och det ger saker och ting ett sammanhang.

Utanför vårt lands gränser har aktivismen också kommit tillbaka i gammal god form. Italienska Disobiente ("De olydiga") ockuperar tåg, blockerar fabriker och gör olika direktaktioner så gott som varje dag. Dessa förklaras alltid och riktas mot speciellt utvalda militärbaser, fabriker och centra för krigets infrastruktur som finns mitt ibland oss. I vår stad Göteborg hittar vi dessa nere i hamnen där ett antal svenska rederier upplåter sina fartyg till USA och Storbritannien för trupptransporter. Det har redan cirkulerat protestbrev för påskrift- men våra svenska olydiga verkar ägna sig åt annat. I Storbritannien ägnar fredsrörelsen sig åt att planera strejker och andra mer eller mindre spontant ordnade och uttänkta aktiviteter. För att prata med Hardt/Negri terminologi så börjar multitudens kamp ta de konkreta manifestationer de tänkt sig. Kroppen och handlingen blir ditt vapen i en enskild kamp som tillsammans med andras enskilda kamper kanske lyckas att ifrågasätta Imperiet?

Att vi verkligen har gått in i multitudens tidsålder är kanske att säga för mycket. Men de uttryck som fredsrörelsens kamp tar idag är annorlunda och förändrade. Det handlar om nätverkspolitik och sociala rörelser istället för partilinje och hierarkiska beslut. Det är faktiskt på det sättet att Göran Persson kommer att demonstrera i vårt tåg (om han nu verkligen vill demonstrera) och inte vi i hans. Det nya handlar också om att kampen är förenad i global skala i realtid (titta gärna på länken nedan som visar de olika demonstrationerna runt om i världen). Så sprid vidare dina fredsmail, tänd ett ljus i fönstret eller som våra italienska vänner gör: Häng ut ett vitt lakan från fönstret på din arbetsplats eller från balkongen i ditt hem. Det du gör tillsammans med andra spelar roll.

2003.03.20