- Jag har mött en ny människoart, sa kompisen - radiojournalisten med nostalgiprogram - när han beskrev den tjugoårige datasnubben som installerat nya ljudprogram på den kommersiella station han jobbar på.

Han var liksom jag med när Carl-Eiwar var spökröst i Tio i Topp sextisex. Men nu tvingas han dela studio med technoDJ:s och underground r'n'b, som låter som techno men inte är det (fan tro't) och till på köpet en självlärd datatekniker som började programmera som treåring och därefter har levt i en virtuell hårddisk.
- Han pratar i tre-sekunders-intervaller och inga moment han gör tar längre tid än så heller, fortsatte kompisen.
- Han lider av överhettning i hjärnan. Han är som en humanoid ifrån framtiden. Skräcken inkarnerad, fast arbetsgivarnas dröm! Allt rationaliserat och avskalat in i minsta detalj.
Kompisen tog sig för huvet och mumlade en tyst bön för sig själv innan han fortfor:
- Du vet, förr i tiden och ända tills nyligen lagade man fel som uppstod. Glöm det! Det är inte hippt längre! Man gör nytt hela tiden. Nytt, nytt, nytt!!
- Och blir det fel på det nya programmet, buggar som det heter - som det inte ska kunna bli - så har han inte tid att bry sig om det heller utan han gör nytt igen, och så igen, och så igen, och så igen...
- Vad är målet med allt detta? frågade jag.
- Att avskaffa den sårbara och känslosamma människan, suckade kompisen och så tröstade vi varann med att läsa högt ur den nyutkomna boken om Tio i Topp.
Vi enades om att våren sextiåtta och sextinie bjöd på några verkliga pärlor. Eller vad säjs om "Legend of Xanadu" med Dave Dee, Dozy, Beaky Mick & Tich och "Games people play" med den amerikanske studiogitarristen och låtskrivaren Joe South, som gick in på listan den 29 mars sextinie och låg där tio veckor och kom sjua som bäst.
Det är såna faktaprator han levererar mellan låtarna, kompisen. Undrar just vad de kommer att prata om i nostalgiprogrammen på 2020-talet?
Kompisen förtalte att det inte finns några direkta låtnamn eller artister i technomusiken, utan att det är skivbolagen som tar åt sig all credit för programmeringssörjan.
- Ååh älskling, minns du våren nittinie när...när...du vet den där "gong-tji-gong-tji-gong-tji-gong-tji" var populär?
- Nej du, sötnos. Den gick typ så här "gong-tji-gong-tji-tji-gong-gong"!
Gud så hemskt. Jag börjar bli gammal redan, och skriver därför: Upp till kamp för mer av Beatles, Stones och Animals i radion!
För att inte tala om Hep Stars och Tages. Proggen och hela den perioden går bra också. Allt som andas levande musik och sårbara människor.

text: LEIF WILEHAG
3.3.1999