Hot i närmiljön

 

Under utvecklingens gång har människan varit endast en obetydlig del av det ekologiska systemet - hon har levt i samspel med naturen och när denna förändrats som vid klimatförsämringar eller efter naturkatastrofer, har de små människogrupper som levde på naturens tillgångar dukat under eller kraftigt decimerats. När människan övergick från jakt och samlarkultur till åkerbruk ca 8.000 år före Kristus förändrades också förutsättningarna för hennes fortlevnad drastiskt och genom lagerhållning, skatteväsende samt utnyttjande av energi kunde stabila samhällsstukturer - ofta mot naturens förutsättningar - byggas upp.

De stora förändringar av samhällets struktur som ägt rum under utvecklingen har också medfört risker för olika sjukdomar. Jägarkulturen som levde i nära samklang med naturen, i ständig närvaro av parasiter och maskar hade inga resurser att ta hand om dem som inte kunde prestera enligt samhällets krav. I samband med övergången till kreatursskötsel infördes smittsamma sjukdomar från djuren till människan och vid urbaniseringen ca 6.000 år före Kristus gjorde det tätare kontaktnätet mellan människor att nya infektionssjukdomar t ex mässling dök upp. Industrialiseringen under 1600-talet medförde att människan utsattes för höga mängder av ämnen som inte förekom i den naturliga omgivningen t ex bly och fosfor, och förgiftningar och sjukdomsfall blev följden. I Linnés resa i Dalarna beskrevs hur stenarbetarnas hustrur i regel blev änkor vid 40-årsåldern - stenlunga var något som kom av sig själv vid arbete i stenbrott och ingen försökte årgärda orsaken.

Redan tidigt insåg man betydelsen av den omgivande miljön för människans hälsa. I det forntida Grekland fanns det en speciell gudinna - Hygiea - som var den förebyggande läkekonstens gudinna och Hippokrates ställde upp regler för hur man skulle fråga patienten om omgivning och yrke för att få en möjlig ledtråd till orsakerna till hans sjukdom. I vissa delar av Europa var hälsoväsendet ordentligt utbyggt under medeltiden. För t ex Nürnbergs del antas detta vara en av orsakerna till att staden förskonades från de omfattande epidemier av pest och smittkoppor som härjade vid den tiden. Så småningom utvecklades ämnet hygien till vad som i våra dagar benämns miljömedicin - vetenskapen om vilka faktorer i människan av kultur betingade miljö som kan ge upphov till sjukdom.

I modern tid har vi precis som i tidigare skeden av samhällsutvecklingen en rad sjukdomar som är en följd av våra levnadsvanor. Industrirelaterade sjukdomar är fortfarande vanliga i utvecklingsländer och införande av nya produkter som lösningsmedel och plaster ger upphov till nya yrkessjukdomar. I den allmänna miljön är såväl vatten- som luftföroreningar källor till sjukdom och olägenhet i befolkningen och buller från transportapparaten stör människan i såväl arbetet som under vila och avkoppling.

Detta scenario är välbekant och är föremål för miljömedicinsk forskning och lagstiftning. Under det senaste årtiondet har en ny dimension av den ekologiska obalansen uppmärksammats, nämligen bristen på ämnen som alltid funnits i vår närhet under utvecklingens gång. Det har visats att stenåldersmänniskans konsumtion av C-vitamin var ca fyra gånger större än nutidsmänniskans till följd av konsumtion av växtdelar och rötter med höga halter C-vitamin. I det industrialiserade samhället med brist på grönsaker och frukt uppkom brist på C-vitamin vilket leder till sjukdomar av olika slag. När vattenförsörjningen övergick från, i regel, mineralhaltigt grundvatten till mineralfattigt ytvatten, uppkom sjukdomar till följd av mineralbrist. Det har t ex visats att magnesium i dricksvatten är en nödvändig komponent för en fullgod funktion hos hjärt-kärlsystemet. Vid magnesiumbrist ökar risken för att dö om man drabbas av hjärtinfarkt (ytterligare en sjukdom som beror på en felaktig miljö i form av fettintag och rökning).

Samspelet mellan miljö och sjukdom är komplicerat - vissa personer kan röka utan att bli sjuka och andra kan arbeta i kraftigt förorenade industrimiljöer utan att få besvär. Troligen är en del av dessa olikheter i reaktionssätt beroende på genetiska faktorer och brister i kroppens naturliga försvar är något som nu tilldrar sig ett ökat intresse. Under normala förhållanden har kroppen en stor kapacitet att bekämpa oxiderande ämnen - både naturligt förekommande och sådana som bildas vid ämnesomsättningen av t ex cancerogena ämnen. Brister i antioxidantkapaciteten t ex genom ett för lågt intag av grönsaker och frukt, ökar cancerrisken flerfaldigt och också risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Under de senaste åren har det också visats att överdriven renlighet dvs frånvaro av ämnen som alltid funnits i vår miljö kan ge ökad risk för sjukdom. Barn i familjer där det finns husdjur eller på lantgårdar där det finns kreatur kommer oftare i kontakt med exkrementer från djuren och det anses att då dessa sväljs eller inandas stimuleras immun-systemets mognad och risken för allergiska reaktioner minskar. Det praktiska budskapet blir att leva med en måttlig hygien men inte överdriven renhet i miljön!

De två grundpelarna för kunskap om samspelet mellan miljö och sjukdom är toxikologisk och epidemiologisk forskning. Den toxikologiska forskningen bedrivs ofta med djurmodeller och är inritad på att förklara mekanismer för olika sjukdomstillstånd. Försöksdjur kan t ex utsättas för olika mängder luftföroreningar och det inflammatoriska svaret i luftvägarna undersöks. Av ekonomiska och etiska skäl blir djurförsök alltmer ovanliga och den huvudsakliga delen av de data som produceras härstammar från försök med enskilda cellsystem. Det är ofta vanskligt att överföra erfarenheterna från sådana försök till reaktioner hos människan, med tanke på det komplicerade samspel som råder mellan en mängd celltyper och deras aktivering för att sjukdom skall uppstå. En viktig del av den toxikologiska forskningen är att undersöka mekanismerna bakom de samband som man hittat i epidemiologiska undersökningar. För närvarande arbetar många forskargrupper för att förstå hur (och om) effekter på människan kan uppstå då de utsätts för strålning från mobiltelefoner.

Ett annat viktigt område för toxikologisk forskning är att undersöka farligheten hos nya produkter. Innan de kommer till användning måste en testning av eventuella risker ske.

Den epidemiologiska forskningen studerar sambanden mellan sjukdomsförekomst och olika grupper av individer eller över tiden. En högre lungcancerfrekvens förekommer normalt i städer i jämförelse med landsbygden. Vad skillnaden beror på är osäkert: luftföroreningar, flera rökare i städerna, flera anställda i industrier, olika matvanor? Det är viktigt att förstå att epidemiologiska undersökningar endast kan visa samband, inte orsakssamband. Vad som ger upphov till effekten kan vara osäkert som framgår av ovanstående exempel rörande lungcancer. Förutom kända faktorer som man vill sätta i samband med sjukdomen, måste man räkna med att det kan finnas i dag okända faktorer. Så blev det t ex först på 1980-talet klart att konsumtion av frukt och grönsaker, i vissa befolkningsgrupper, kunde skydda mot lungcancer. Eftersom den viktigaste orsaken till lungcancer - rökning - i sin tur har ett samband med låg konsumtion av frukt och grönsaker (en sk förväxlingsfaktor) blir det uppenbart att svårigheter föreligger att tolka data rörande orsakssamband. Om man hittar ett samband mellan kaffedrickande och en viss sjukdom, behöver det inte bero på kaffet utan kan bero på någon faktor som hänger samman med kaffedrickandet.

Dessa exempel på miljömedicinsk forskning visar på svårigheterna att komma fram till säkra underlag som kan användas av myndigheterna för att kontrollera mängden av en substans som förekommer i miljön. Ofta är det bättre att använda principen att man inte skall smutsa ned i stället för att vänta på resultat från undersökningar som kanske visar på en ökad cancerrisk. Det är också detta synsätt som finns i Miljöbalken. Principen att hålla rent ger i förlängningen en så liten påverkan på det ekologiska systemet som möjligt och vi kommer då tillbaka till ett mera optimalt ekologiskt balanssystem som för människan skulle innebära mindre risk för förtidig sjukdom samt högre levnadsålder med bibehållen livskvalitet. En utopi som har stora möjligheter att förverkligas.

Text: Ragnar Rylander
2001.04.26