- Detta är en nationell konflikt, och ingen höger-vänsterkonflikt, säger Richard Jändel när vi pratar efteråt. "Israel i media - myt eller verklighet" var rubriken på hans föredrag. Ett 50-tal personer lyssnade, en tisdagskväll i april.

Det var på samfundet Sverige-Israels sista vårmöte som journalisten och författaren Richard Jändel hade bjudits in. Han har stora erfarenheter av Israel eftersom han bott där i perioder; studerat och arbetat på kibbutz och som kontaktsekreterare för Svenska Kibbutzvänner. Och dessutom rest och jobbat som journalist, inte bara i Israel utan i närliggande arabiska länder.

Platsen var metodistkyrkan i centrala Göteborg. Ingen koppling skall göras till denna frikyrka, förklarade ordföranden i samfundet, Christina Rogestam, för mig, utan det är bara för att ha någonstans att vara.
Min bordsgranne berättade att han har bott i Israel ett tiotal år. Och att han till fullo stöder Sharons hårdföra politik. Undrade inom mig hur han tog Richard Jändels inledande ord:

- Jag är ingen Israelvän av Per Ahlmark-typ!
- Jag är socialist och kritisk till kommersialiseringen av Israel, liksom densamma här i Sverige, fortsatte Richard och förklarade att han är för upprättandet av två stater: en israelisk och en arabisk på Gaza och Västbanken.

Richard berättade att han har blivit kallad allt från "sionistagent" till "arabälskare" men att han inte bryr sig, då han anser att det är varje självtänkande människas plikt att vara sanningsenlig i rapporteringen om vad som händer därnere.

- Allt för många halvsanningar och kvartssanningar existerar. Ett problem är att Israel ockuperar Västbanken. Men det är också ett problem att Kina ockuperar Tibet och att Storbritannien gör det i Nordirland. Det finns en brist på objektivitet. Och förstå mig rätt när jag säger så, för riktig objektivitet kan aldrig råda, för när du engagerar dig är du inte längre objektiv. Men det är ändå viktigt att du är sanningsenlig!

Som exempel på dålig och snedvriden rapportering visade Richard upp en artikel ur DN, där det stod att sex dödade israeler var muslimer. Beduiner som anmält sig som frivilliga i israeliska armén.

- Men i andra svenska tidningar stod det inget om att de var muslimer.
Amnesty kritiserar såväl Israel som arabländerna väldigt hårt. De senare bland annat, för att de tillämpar dödsstraff. Kritik har också framförts mot att Israel är ett kolonialistiskt projekt, men judarnas egen stat är inget kolonialistiskt projekt - utan ett återvändande. Precis som en framtida palestinsk stat på Västbanken och i Gaza.

- Vad består Israel av? Jo, 82 procent judar, 18 procent icke-judar - alla har rösträtt. Det är också viktigt att komma ihåg att det var Sovjet som drev igenom att Israel kunde bildas. Och även Tjeckoslovakien gav sitt stöd och sålde vapen, för att de behövde pengar efter kriget. Och tjeckerna stödde Israel mycket för att där fanns en arbetarregering.

Richard Jändels exempel möts av nickande bifall från de flesta som lyssnar. Också när han säger:
- Palestinska terrorister mördade en svensk medborgare nyligen. Ingen protesterade. Israeliska terrorister mördade Folke Bernadotte. Men mot det har det protesterats.

Vad beror nu allt detta på? Richard går in på hur mediabilden blir som den blir.

Han tar upp sex punkter, som han säger sig tro vara viktiga:
1. Religiös antisemitism. "Judarna mördade Jesus".
2. Över- och medelklassens judefientlighet, som funnits sedan 1800-talet.
3. Den "nya vänstern" som så många gånger har upprepat att Israel är högern och PLO vänstern.
4. Davids kamp mot Goliat. Det är mycket lättare att ställa sig på den svagares sida.
5. Den svenska vapenexporten. Under hela 60-talet pumpade vi in vapen i PLO. Och vi har även pumpat in vapen i Israel (här visar han två bilder; en ur tidningen Flamman där en palestinsk kvinna med k-pist modell 45 finns på bild; och en ur en israelisk tidning: Hamas-anhängare med k-pist 45 på bild.)
6. Journalisternas karriärtänkande; "man säjer vad man tänker, och vad som anses vara rätt och konsensus för att befrämja vidare klättring".

KPMLr:s och även vänsterpartiets propaganda liknar 30-talets judehets, menar Richard Jändel och visar en affisch. Flaggbränning tycker han heller inte om, då en flagga representerar folket och inte politiken.

- Det är fel att säja "krossa" en nation. Det är rasistiskt.
Dessutom, avslutar han föredraget med, är han för ett fritt Palestina.

- Men då förutsätter jag att det är Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem som menas. Och inget annat. Många diskuterar, på allvar, ett judefritt Haifa och Tel Aviv. Det ställer jag inte upp på.

- Tänk själv. Ifrågasätt, säger Richard Jändel - och efter kaffe, juice och kakor blev det frågestund.

Min bordsgranne ställde första frågan. Han undrade om detta inte är en religiös konflikt i botten ändå och sa sig vara säker på att islam aldrig skulle acceptera judenheten och kristendomen.

Richard svarade:
- Det är mer komplicerat än så. Judarna fördrevs från Europa och USA. Stormaktsintressena plundrade ut araberna. Visserligen finns rika arabländer som Saudiarabien och Irak, genom oljan - men historiskt. Islam erkänner kristendomen och judendomen men dessa har inte samma rättigheter inom en islamsk stat, de spelar lite andra fiolen. Fast palestinierna har det ju värst. Men de är inte intressantast. Iran och Irak har använt palestiniernas lidande som ett vapen. Det är väldigt få palestinier med i Al-Qaida till exempel. Trots att man påstår sig kämpa för palestiniernas rättigheter.

Många bland mötesdeltagarna uttryckte frustration över att de inte får in insändar- och debattartiklar i tidningarna. Richard rådde dem att gå till chefredaktören. Sedan undrade jag lite inom mig, om föredragshållaren började moralisera lite väl mycket. Det var på en fråga, som han kom in på västerlandets dekadens.

- Vad får en egyptier på landsbygden se om han rattar in TV3 och TV5 här hos oss? Jo, en engelsman fisande mjöl hos Robert Aschberg och en dokusåpa där man ska vara otrogen sin partner. En egyptier på landsbygden, med värderingar som rådde här i vårt land för 200 år sen - värderingar som i många stycken var bra - vill inte släppa sin dotter till en sådan kultur.

Slutligen kom palestiniernas problem upp:
- Fundamentalisterna inom palestinierna gör saker. Bygger vägar åt fattiga till exempel. Förut har många fattiga palestinier röstat på kommunisterna i Israel, men märkt att inget händer eftersom de bara pratar liksom vårt vänsterparti gör.

Richard Jändel hade mycket intressant att förtälja denna aprilkväll. Nog märkte man att han föredrar att tänka själv, allt!

Leif Wilehag
2002.04.25