Min mamma drömde om en husmoderssemester. Hon ville ha lugn, ro och avkoppling. Kvinnorna hade ett slitsamt arbete och därför ingick sådana i folkhemsprogrammet för att även kvinnorna skulle få möjlighet att vila sig några dagar på samma sätt som arbetarrörelsen kämpat sig till sammanhängande semesterperioder för lönearbetarna.

Nu finns det inte längre några husmoderssemestrar (och inga husmödrar). Anläggningarna har blivit konferenshotell eller spa-anläggningar och de snabbast växande turistmålen idag är Sydostasien. Även om det är resmål som också lockar trötta dubbelarbetande kvinnor i medelåldern är det inte de som dominerar denna turistström. Det är istället yngre och medelålders män som söker nöjen och underhållning snarare än lugn och ro.

Även om vi idag kanske ser Arlandas utrikesterminal framför oss när vi hör ordet turistresor, är det faktiskt fortfarande den inhemska turismen som dominerar. Det viktigaste motivet, enligt en undersökning 1990 , är fortfarande lugn och ro och avkoppling, därefter att besöka släkt och vänner samt sitt fritidshus. Betydligt färre reser för nöjen och underhållning. Dessa motiv gäller även de som reser utomlands, men i lite andra proportioner. För dem är det lika vanligt att motivet är nöjen och underhållning som lugn, ro och avkoppling, eller att man vill träffa släkt och vänner. Först därefter kommer resor till sol och bad.

Här vill jag studera turismen utifrån dess eventuella könsmässiga aspekt. Reser kvinnor och män på samma eller olika sätt? Deltar de i turistbranschen på lika eller olika villkor? Är turistbranschen genomsyrad av genustänkande? Till hjälp har jag med mig en kvinnlig resenär, en känd feminist, från en tid när turism inte ingick i människors begreppsvärld. Även om turismen är ett nytt fenomen i sin moderna form, är frågorna och upplevelserna kanske inte så nya som vi ibland kan tro.

Finns det könsspecifik turism?
I en mening är turisten en genuint androgyn varelse. Det kan lika gärna vara en hon som en han som reser. Detta förhållningssättet präglar många av de nya läroböcker om turism som publiceras om denna växande näring. Genomgående diskuteras turisten som en könlös person. Cooper et.al. konstaterar t.ex. att det är mycket svårt att urskilja ras och kön när det gäller efterfrågan på turistresor, även om författarna konstaterar att det är vita män som har den största efterfrågan.

Det är naturligtvis rimligt. Det är osannolikt att det - bortsett från vissa resmål - finns rent biologiska skillnader till hur män och kvinnor turistar. Istället är det naturligtvis i samverkan med andra variabler, såsom ekonomiska och andra resurser, yrken, kulturella vanor och erfarenheter som skillnaderna framträder. Det är med andra ord inte könsskillnaderna utan genusskillnaderna - de socialt formade - som ger skilda resultat. Fokuseringen bör alltså inte ligga på det biologiska könet utan på de socialt konstruerade kategorierna man och kvinna , även om det inom turismområdet blir uppenbart att det sociala även har en biologiska aspekt.

Detta är också min utgångspunkt här. Det finns ett könsspecifikt resemönster på grund av det faktum att genus är ett fenomen som påverkas av andra former av sociala skillnader, som klass och etnicitet. Men vad som är mer intressant än att analysera eventuella skillnader mellan hur män och kvinnor turistar, är att analysera hur kön och sexualitet i sig formar själva branschen. Kanske är denna bransch i sin grundläggande karaktär en förkroppsligad dröm? Produkten är en upplevelse.

På jungfrulig mark
Att finna länder och platser där ingen människa tidigare satt sin fot - jungfruliga marker - har varit en drivkraft för många turister, inte minst för de tidiga upptäcktsresenärerna. Man kan ju säga att Marco Polo, Vasco da Gama, James Cook och de andra äventyrarna var på turistresor, åtminstone om man utgår från en modern beskrivning av vad turism handlar om, nämligen:

1. att resa - och att återvända till utgångspunkten,
2. att lämna det vardagliga - och möta andra platser,
3. att uppleva - förväntade och oväntade - bilder av dessa platser.

Det fanns mycket att upptäcka och de som lyckades återvända blev vederbörligen hyllade som hjältar. En av de mer namnkunniga svenska männen i det sammanhanget är polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld, känd för sina expeditioner till Antarktis och för att han "upptäckte" Nordostpassagen. År 1868 nådde hans fartyg Vega 81''42', vilket var den nordligaste breddgrad ett fartyg dittills hade nått. För denna bedrift har han för alltid fått en plats i historieböckerna. Där skiljer de sig kanske från våra nutida turister, men fortfarande röner spektakulära projekt stor uppmärksamhet - men då får det handla om att bestiga världens högsta bergstopp, åka skidor till nordpolen eller kanske sätta sin fot på månen.

Men expeditionerna hade, och kan för all del fortfarande ha, vetenskapliga syften och det var en verksamhet som var förbehållen män. Resenären, turisten, var en arketypisk könsbestämd person. Att vara upptäcktsresande var att vara man. Kvinnor ansågs inte lämpade för sådana uppgifter, de användes istället som rumsliga metaforer. Man steg t.ex. iland på Moder Jord och mark som ingen ännu tagit i besittning kallades för jungfrulig mark. Kvinnor kunde se platser som upplevelser och resmål, men inte som territorium att ha makt och kontroll över.

De vetenskapliga resorna (med territoriella anspråk) var alltså förbehållna män, men turistresorna, de s.k. Grand Tours som aristokratin reste på under samma tid genomfördes av såväl unga män som kvinnor ur överklassen. Syftet var att lära sig kulturella seder och skaffa sig kunskaper för framtida sällskapsliv. Så även om det vetenskapliga resandet var förenat med manlig symbolik, var det tillåtet även för kvinnor att se sig om och uppleva andra miljöer och kulturer. Mary Wollstonecraft, mest känd för sin feministiska skrift "A Vindication of the Rights of Women" från 1792, gav sig ut på en sådan resa till Skandinavien under sommaren 1795. Hennes funderingar om Sverige, Norge och Danmark finns bevarade i form av ett antal brev som hon sände hem till en nära vän. De har sammanställts i boken íLetters written during a short residence in Sweden, Norway and Denmarkí . Iakttagelserna är noggrant beskrivna och för tankarna mer till en upptäcktsresa än en nöjesresa.

Hon skriver (fritt översatt): "Gästfrihet har, tycker jag, blivit alldeles för mycket prisad av turister som ett mått på hjärtats godhet, när det enligt min uppfattning istället är så att oinskränkt gästfrihet snarare är ett uttryck för brist på huvud, eller rättare sagt en förtjusning i sociala nöjen där tanken inte har något utrymme, där flaskan måste gå runt. Svenskarna berömmer sig själv för sin vänlighet, men istället för att bestå av en kultiverad form av hövlighet, består den av tröttsamma ceremonier." ".. så jag kan inte låta bli att tycka att landsbygdsbefolkningen är de artigaste människorna i Sverige; de har bara ambitionen att göra dig nöjd, inte att de förväntas bli uppskattade för sitt beteende."

För nöjes skull
Turism är njutning och nöjeskonsumtion, dvs. en mycket kroppslig och sinnlig verksamhet. Till det hör maten och restaurangbesöken. Gill Valentine menar att restaurangbesök, som är en populär fritidssysselsättning och speciellt vanlig på semesterresor, är en kroppslig väg till förhandling av könsrelationer. Även Mary Wollstonecraft observerade matkonsumtionsvanorna och ger en utförlig och lätt förundrad beskrivning av den svenska mattraditionen: "Matborden, liksom komplimangerna, är som franska karikatyrer. Rätterna är komponerade av en massa blandningar som förstör den ursprungliga smaken på råvarorna. Kryddor och socker blandar man i allting, till och med i brödetÖ.Till detta kan man lägga den ständiga användningen av alkohol. Varje dag, före måltiden, även när maten står och kallnar på bordet, drar män och kvinnor sig tillbaka till ett sidobord för att intaga smör, bröd, ost, rå lax eller ansjovis och dricka konjak. Omedelbart därefter följer salt fisk eller kött.. Allt eftersom middagen fortskrider kommer den ena rätten efter den andra i en ändlös rotation..."

Men en resa är mer än maten. Resmålet blir både ett fysiskt rum och en representation. Det nya rummet blir en mänsklig artefakt och en social konstruktion. Gillian Rose menar att vi ser på landskapet som någonting främmande (Other), någonting som är avskilt från oss själva och det kända. Inför vissa miljöer handlar det om att betrakta barndomens förlorade paradis, "The lost (M)other". På samma sätt kan man analysera vårt förhållande till resmålen; som ett asymmetriskt förhållande mellan turisten från väst/industrivärlden och servicegivaren från destinationsorten där "vi"är den vita medelklassmannen och "dom"är de mörkare unga flickorna och kvinnorna. Turisten är betraktaren, den utanförstående, som ser på och tolkar turistmålet och skapar en mental bild av den sociala konstruktionen.

Men detta är inte något nytt. Vi finner ett mått av "vi"- och "dom"- perspektiv även hos Mary Wollstonecraft när hon skriver om svenskarna:

"Jag måste säga dig att de lägre klasserna roar och intresserar mig mer än medelklassen med deras apaktiga uppfostran och fördomar. Det sympatiska och franka hjärtat hos landsbygdsbefolkningen skapar ett behagligt uppförande som ofta har slagit mig som mycket pittoreskt."

Det koloniala inslaget i den s.k. exotiska turismen ses av många som ett uttryck för industrivärldens nya sätt att exploatera tredje världens resurser och i förbifarten slå sönder de rådande sociala strukturerna. Vita medelklassmän utnyttjar och förnedrar unga kvinnor och män på resor till nyupptäckta paradisöar. Platsen och det sociala rummet smälter samman till en konstruktion i turistens medvetande där också kvinnorna blir en del av själva attraktionsobjektet. Kvinnorna i Söderhavet har ju alltid stått som en symbol för det paradisiska livet, speciellt för män. Studier av researrangörernas annonseringar har visat att kvinnor objektiveras i broschyrerna så att de manliga resenärerna kan uppfatta det som att de ingår i själva semestern, ibland även utlovande exotiska sexäventyr. "Kvinna i baddräkt" är ett säljande koncept, menar Marshment, samtidigt som hon funnit att det inte längre är så att kvinnor objektifieras som sexobjekt i vanliga resebroschyrer. Istället menar hon att kvinnor få representera den trygga, säkra och heterosexuella kärnfamiljen.

Även Wollstonecraft funderade över kvinnorna. Hon reflekterar över de svenska landsbygdskvinnornas runda former och jämför dem med de slankare engelska kvinnornas. Hon ifrågasätter den, vid den tiden förhärskande, rumsliga förklaringsmodellen, dvs. att det var de geografiska förhållandena som påverkade kvinnornas yttre. Hon säger: îVem kan titta på bergen och tillåta naturens yppighet att bli en ursäkt för att tillåta sig den åtrå som den inspirerar till. . Jag lutar åt .. att det alltid handlar om en mix av känslor och föreställningar inför vällusten. .. Landsbygdsflickorna i Irland och Wales känner samma impuls inför naturen, men i det engelska samhället är den betvingad genom rädsla och finkänslighet, vilket visar att det är ett mer avancerat samhälle. Dessutom, när tanken är förädlad och smaken vinner mark, blir passionen starkare och vilar på en mer stabil grund än den som uppstår i stundens tillfälliga attraktion.

Hon berättar vidare att svenska kvinnor blir feta tidigt och därmed förlorar sin îkurviga figurî som kan vara bekväm i ett kallt klimat. Men de har, trots allt, för det mesta ett vackert utseende, skriver hon. Tyvärr förlorar de detta snart på grund av slöhet samt kaffe, kryddor och andra liknande saker som förstör tänderna. Hon konstaterar vidare att de inte är särskilt rena av sig och menar att deras kläder vittnar mer om deras högfärd än om deras smak. Det är uppenbart att Wollstonecraft, sin tids mest uppmärksammade feminist och förkämpe för kvinnors rättighet, inte kände sig särskilt jämställd med de svenska systrarna.

För sysselsättningens skull
Turismen är världens största och äldsta näringsbransch och skiljer sig inte särskilt mycket från andra branscher när det gäller könsuppdelningen av arbetsuppgifter. Det är ett stabilt mönster, med kvinnor i de lägsta positionerna, inom hotell, catering städning mm och män inom transportsektorn och i receptionen. Kvinnorna har de tillfälliga deltidsarbeten i låglöneyrken, säsongsarbetet, men också arbetsuppgifter som är typisk könskodade och där kvinnorna förväntas uppträda enligt gängse könsstereotyp.

En hjälp för att förstå hur arbetsmarknaden konstrueras är teorier om arbetets s.k. genderingsprocess, dvs. det sätt som arbetsuppgifter värderas och könsmärks och därefter fördelas mellan könen. De flesta samhällen har någon form av könsmässig fördelning av arbetsuppgifter och man kan säga att ett samhälle som helhet är organiserat utifrån en uppfattning om en könsmässig definiering av världen. Vad som dessutom gäller är att dessa uppfattningar är rumsligt specifika och formar olika variationer på temat underordning. Sinclair konstaterar t.ex. att hinder för kvinnors deltagande i det avlönade arbetet inom turismen oftast är relaterat till en dominerande uppfattning om socialt accepterad sexualitet. Hon menar vidare att denna uppfattning kan förändras med förändrade materiella förhållanden. När ett samhälle utsätts för intryck från andra ideologier och normsystem modifieras definitionerna och uppfattningarna om kön och sexualitet, vilket också påverkar normerna på arbetsmarknaden. Den traditionella arbetsdelningen utmanas.

Wollstonecraft, som åkte på sin resa med färska intryck från den Franska Revolutionen - hon bodde i Paris under en period - intresserade sig för den sociala organisationen och förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Sverige har långt kvar till ett civiliserat samhälle tycker hon.

"Tjänstefolket äter av detta bröd [det torkade rågbrödet] och får en annan mat än deras husbondfolk, vilket trots allt vad jag hört till försvar för vanan, bara kan uppfattas som en kvarvarande rest av barbarism. Faktum är att situationen för tjänstefolket, speciellt för kvinnorna, visar hur långt Sverige har kvar till en rimlig uppfattning om rationell jämlikhet. De kallas inte för slavar, ändå kan en man slå en annan som bestraffning för att han betalar honom lön, eftersom lönen är så låg att nödvändigheten lär dem att snatta, medan serviliteten gör dem falska och tråkiga."

Särskilt intresserar hon sig förstås för de arbetande kvinnornas situation:
"Trots detta [dvs. att de blir slagna av sina överordnade] står männen upp för sin manliga heder genom att förtrycka kvinnorÖ. På vintern, har jag hört, tar de linnet ner till floden för att tvätta i det kalla vattnet och även om deras händer är sönderskurna och blödande av isen och skulle männen, deras tjänstekollegor, inte vanära sin manlighet genom att bära en tvättbalja för att lätta deras bördor".

I Tredje världens turistländer kan traditionella normsystem hindra kvinnor att delta i den växande turistnäringen. Där bedriver kvinnor istället ett hemmabaserat turistarbete genom att framställa mer eller mindre autentiskt traditionellt textilt hantverk, som avyttras på marknaden. Ett sätt att lösa konflikten mellan normsystem och arbetskraftsbehov är att skilja mellan inhemska kvinnor och îde andra". I en studie på Cypern visas ett exempel på det. Inhemska kvinnor accepterades inte som coupiers på kasinot, men väl kvinnor från ÷steuropa.

För förändringens skull
Turismen är en globaliserad och gränsöverskridande bransch , men som sådan är den i viss mening en självmotsägelse, eftersom globalisering är ett uttryck för en homogenisering av kulturer och traditioner. Om allt ser likadant ut överallt minskar ju rimligtvis behovet av att resa för att uppleva andra saker, bortsett från rena naturupplevelser. Detta var en insikt även för Wollstonecraft. Hon funderade på att också åka till Stockholm, men konstaterar att ett lands befolkning bäst avläses på landet. "The inhabitants of the capital are all of the same genus". Detta är kanske orsaken bakom tendensen till en allt mer geografiskt utspridd turism och att man åker allt längre bort för att finna "orörda"miljöer.

Men den globaliserade turismen kan också ses som en väg till en global upplösning av könsbarriärer på samma sätt som globaliseringen i andra sammanhang är gränsöverskridande. Det blir att svårare att hålla fast vid en föreställning om någon naturlig form av könskodning, när det uppenbarligen tar sig så olika uttryck i olika rumsliga kontexter.

Turisterna lär sig om andra människor och kulturer och värdarna får inkomster och intryck från andra sätt att leva. Men relationen mellan turisten/konsumenten och säljaren, är med nödvändighet en ojämlik maktrelation. Förutom att turistströmmarna går från den rika världen till den fattiga, är turisten på semester och uppträder både i sitt sociala beteende och i sin könsmässiga relation på ett sätt som inte har så stora likheter med vardagligt beteende. Kanske det könsmässiga och sexualiserade beteendet är det mest påtagligt annorlunda.

Genusforskningen inom turismen har i stor utsträckning kommit att fokusera på sexturismen, en utan tvekan inkomstbringande verksamhet för vissa. I läroboken Tourism - Principles and Practice från 1999 , ger man problemet dock bara en halv sida av de totalt 500. Det är svårt att veta om det är turismen som har utvecklat prostitutionen i dessa länder eller om det är prostitutionen som lockat turismen dit, menar författarna. Budskapet är att sexturism inte är något nytt fenomen, den tidiga europeiska turismen till Tredje Världen hade ett sådant syfte men författarna menar att den moderna sexturismen är en snabbt övergående form av turism i dessa tider av AID och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Genusforskarna tar dock inte lika lätt på problemet. Prostitutionsturismen är ett uttryck för såväl kvinnoförtyck som för rasism, menar de, och det finns inga tecken på att den är på väg att dö ut. Prostitutionen i Sydostasien ses av många forskare som ett uttryck för en ekonomisk maktrelation som reflekterar en historisk klassmässig, könsmässig och rasmässig relation mellan kolonialmakt och koloniserad. Det är asiatiska och afrikanska kvinnor (och män) som utnyttjas. Detta blir med förfärlig tydlighet klart i Majgull Axelssons bok "Rosario är död", en tragisk berättelse om vad som hänt i några byar i Filippinerna dit pedofiler och andra sexköpare förirrat sig.

Turismen skapar trots allt möjligheter till möten mellan kulturer och därmed en öppning för förändringar. Genom att kvinnor i traditionella könsrelationer möter kvinnor med större självständighet, samtidigt som turismen skapar förutsättningar för kvinnor att få en egen ekonomi, ges de möjlighet att ställa krav på reformering av de traditionella relationerna och att få större makt och kontroll. Men de studier som gjorts har snarast visat på en inlåsningseffekt, nämligen att kvinnorna främst hamnar i specifika yrken och segment inom turismnäringen och att de får mycket svårt att ta sig över gränsen till det som utvecklats till manliga yrken. Hur utvecklingen ser ut är till en del beroende av den utformningen som den traditionella könsstrukturen har och av den form som turismen tar sig och vilka attraktioner det är man lockar med.

En helt avgörande fråga om man vill analysera turismens könsmässiga konsekvenser är alltså vilken kön- och genusstruktur som råder i turistområdet och på vilket sätt området presenteras. Könsidentiteten är formad inom ramen för en platsidentitet som har sin grund i en genderingsprocess där vissa platser tillskrivs endera könet. Man kan alltså säga att de rådande könsrelationerna både påverkar hur arbetsfördelningen inom turistnäringen utformas och vilken form av turism som utvecklas. Det går därför inte att ge ett övergripande svar på hur turismen förändrar och upplöser könsmönster. Det enda man med säkerhet kan säga är att ingen form av turism är helt neutral till könsmässiga konsekvenser. Könsidentiteter varierar i tid och rum, men är också relaterad till klass och etnicitet. Jag vill därmed sammanfatta med att konstatera att turismen har könsmässiga aspekter på flera olika sätt, men att det inte handlar om enkla frågor om vart kvinnor och män reser. Det intressanta är det mer subtila; de konstruktioner av verkligheten som vi gör oss av platser som vi besöker och hur vi förstår den inbyggda könskonstruktionen i densamma. Vilka drömmar är det vi vill förverkliga?

2004.04.22