Alltmedan den isande sibiriska vinden ylade fram över vidderna föddes den 10 januari 1869 i byn Pokrovskoje han som kom att bli en av rysk historias mest omtalade. Den mystiske Rasputin. Edvard Radzinskij - vars omfattande biografi om mannen i fråga nu kommit på svenska - är inte den förste att fascineras av Rasputin. Och knappast den siste heller.

Grigorij Rasputins levnadsöde innehåller i princip allt som krävs för att trollbinda en eftervärld. Sex, sprit, maktkamp, mystik och mord. Rasputin framlevde sina första 28 år långt från tsardömets huvudstad St Petersburg. Han brukade sin faders jord, söp och slogs - gifte sig och fick barn. Men plötsligt bröt han med sitt gamla liv och gav sig ut på vägarna för att söka Gud som pilgrim. Det var som sådan han några år senare kom till St Petersburg. Och det verkar som om hans väg till tsarparet gått genom hans märkliga och magnetiska utstrålning och hans förmåga läsa av andra människors viljor. Kort sagt var hans sociala kompetens och manipulationsförmåga något utöver det vanliga. Han kom att betraktas som en profet - en gudsman.

Väl hos tsarparet bet han sig fast - han hade ett mystisk läkande inflytande på den blödarsjuke tronföljaren och blev tsarinnan Alexandra Fjodorovnas andra jag. Vad hon än skulle ta sig för rådfrågade hon denna enkla bondson. Och han i sin tur visste precis vad hon ville höra och levererade svaren inlindade i religiös klädedräkt. Han blev "Vår Vän" i tsarparets korrespondens - deras egna Guds språkrör.

Det är ju förståligt att det politiska etablissemanget och överklassen var föga roade av att bli överflyglade av en simpel bonde, så många försök gjordes för att få bort Rasputin. Men alla misslyckades och de som baktalade honom åkte med tsarinnans försorg rakt ut från den politiska scenen och ersattes med av Rasputin godkända marionetter - "De våra".

Det var inte enbart den politiska makten Rasputin tillägnat sig som rörde upp känslor, utan även hans levnadssätt. Han omgav sig nämligen ständigt med kvinnor. Det är kanske inte vad som förväntas av en from gudsman. Rykten gick om att han badade bastu med hustrurna till högt uppsatta personer och att han skulle haft själva tsarinnan i sin säng. Dessutom besökte han ofta prostituerade och söp sig igenom många nätter till zigenarkörers sång.

Men tsarparet upprördes inte av hans utsvävningar - de kände hans personliga religiösa lära och visste att allt var en del av denna. Till slut blev dock situationen ohållbar. Tidningarna skrev jämt om Rasputin och tsarparet hade blivit helt ensamma på toppen i sin iver att försvara honom. En grupp av högt uppsatta personer beslöt att som sista utväg ta Rasputin av daga. Vilket också skedde. Den underlige gudsmannen sköts och kastades i kanalen Mojka i St Petersburg i december 1916. Strax därefter störtades tsardömet och hela tsarfamiljen avrättades. Rasputin hade - som en hyfsad hållhake - alltid sagt: Så länge jag lever, lever tsardömet.

Edvard Radzinskijs bok är en minutiös genomgång av alla intriger och rykten som omgav Rasputin. Det nya med denna bok är att Edvard Radzinskij snubblat över nytt material som kanske skulle kunnat lätta på mystikens dimmor kring denna man. Och i viss mån görs det också, även om Edvard Radzinskij är mån om att behålla det mystiska och oförklarbara elementet i sin berättelse. Rasputin förblir i mycket en gåta och hans inflytande faller tillbaka på hans magnetiska blick och utstrålning.

Edvard Radzinskij är en mycket skicklig berättare och behärskar dramaturgin och källmaterialet mästerligt. Även om boken är drygt 500 sidor finns inte många döda tillfällen. Och han nyttjar grepp som "lägg detta på minnet" och "men dit har vi inte kommit än". Bokens crescendo är genomgången om vad som "verkligen" hände på mordnatten, berättat som i en kriminalroman.

Edvard Radzinskij är i första hand en berättare och inte historiker. Och en historiker av skrået hade nog haft mycket att anmärka på Edvard Radzinskijs källkritik och de emellanåt något underliga påståendena: "Som många enkla människor älskade Rasputin rikligt kvinnohull." Men det förtar inget av berättelsens kraft som i sin tur inte förtar något av mystikens skimmer kring Rasputin.

2004.04.22