Boken är vacker, i ett litet och ovanligt format med 87 sidor. Dess första dikt Örnklippan, beskriver en primitiv livsform med själen som en tyst glidande underjordisk komet. Rubriken ger dikten den möjliga innebörden, att verkligheten är ett rov, en vitt blickande örnlik författares rov, och den tanken ger mig svindel.

45 av samlingens dikter är sammanförda under begreppet haiku. Från att ha varit en japansk diktart har haikun blivit ett internationellt och formellt uppluckrat begrepp. Tranatrömer har bevarat den traditionella formen som i följande citat, dvs. skrivit en treradig strof med 5 stavelser i första raden, 7 i andra och 5 i den sista:

Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram -
vi är förklädda.

Till det traditionella hör också att som ovan inleda en haikudikt med en naturiakttagelse, som här med fågelsång. Den till det yttre anspråklösa fågeln är berömd för sin sång, liksom nu om våren den îlilla lärkan grå, så svår att observera.

Genom upplevelsen av vad näktergalen är mäktig, inser vi - häri ligger en jublande insikt - att vi kan växa ur vår förklädnad, vare sig den är anspråkslöst grå eller glittrar av fåfänga. Det är min tolkning.

Dessa milstenar
som gett sig ut på vandring.
Hör skogsduvans röst.

Flera av Tranströmers haikudikter är gåtfulla, mångtydiga. De klarnar inte alltid i vanlig mening - utan rör sig på ett sällsamt sätt sig över gränser fram och åter. Den strängt stavelsebundna formen har förtätat hans upplevelser av ìden stora gåtanî, men jag upplever dem inte som inträngda, utan som vidgande av vår levnads horisont.

Människofåglar.
Äppelträden blommade.
Den stora gåtan.

2004.04.22