I Sverige finns en ganska stor portion självgodhet och ibland skrämmande nationell stolthet. Det är få saker som vi gillar så mycket som när svenska fotbollspelare gör mål i sina mediokra fotbollsligor de spelar i, när ABBA-musikaler gör succé i London eller när svensk musik eller film får en utmärkelse. I Dagens Nyheter finns det till och med en sammanfattning varje lördag om vad andra länders tidningar skriver om svenska fenomen.

En aspekt av den nationella stoltheten som svenskar gillar allra bäst är när vi får en möjlighet att jämföra oss med andra länder och får en möjlighet att skratta lite lätt. Särskilt vanligt är detta fenomen när vi jämför oss med landet med de stora kontrasterna, USA. Vi är med rätta kritiska, på gränsen till oförstående, till mycket av det vi ser av USA, allt från vapen till ekonomiska klyftor och krigshets.

Tyvärr gör denna skillnad att vi ibland har svårt att ta till oss alla de intressanta strömningar och utvecklingar som finns i det amerikanska samhället. I vissa fall måste vi helt enkelt erkänna att USA ligger före oss även om det kräver att vi tar av oss de svenska skygglapparna. Ett sådant område där vi kan lära en hel del är IT och demokratisk organisering.

Jag håller just nu på att studera en av de mest intressanta politiska kampanjerna på länge i USA, nämligen Howard Deans numer avslutade presidentvalskampanj. Under ett tag i höstas och början av våren var han något av en amerikansk politisk stjärna, detta efter att ha varit en politisk doldis i delstaten Vermont där han var guvernör. När USA bestämde sig för att bomba Irak till demokrati så var han en av de få demokrater som vågade säga ifrån och kritisera insatsen. Han var även öppet kritisk till tafattheten och det bristande självförtroendet i sitt parti som en följd av kritgen i Afghanistan och Irak efter händelserna den 11 september i New York och Pentagon. Men om detta var han inte ensam och det räckte inte för att ta skapa sig en politisk plattform. Så Howard Dean bestämde sig för att utmana det som i USA kallas îspecial interestsî. Han bestämde sig för att ställa upp i demokraternas presidentvalskampanj.

Problemet för Dean var emellertid att han inte hade speciellt mycket ekonomiska resurser, han var illa sedd i partiet och saknade även en gräsrotsrörelse som kunde arbeta lokalt för hans kampanj. Dt var då han anställde en erfaren politisk konsult, Joe Trippi.

Trippi hade sedan ett tag jobbat inom IT-branschen då han tröttnade på politiken och en dag satt han och läste på något som är väldigt populärt i USA, blogs. Detta är egentligen inget speciellt tekniskt avancerat utan bara en sorts dagbok på nätet som någon äger och skriver krönikor på. Till detta kommenterar läsarna och det förs diskussioner. En enkel form av community egentligen. På denna blog diskuterades Howard Deans nyligen startade kampanj och det var då som Trippi bestämde sig. Om han skulle lyckas med Dean så behövde han bygga kampanjen på ett nytt sätt, från gräsrötterna.

Traditionellt sett drivs presidentvalkampanjer i USA stenhårt från toppen i vad som kallas îcommand and controlî där den centrala kampanjledningen bestämde vad resten av kampanjen skulle fokusera på, något som man sedan kommunicerade ut. Trippi vände upp och ned på den pyramiden och han gjorde det med hjälp av Internet som verktyg.

Det finns egentligen fyra centrala delar som detta byggde på:

• Pengar
För att lyckas i amerikansk politik måste du ha mycket stålar. Traditionellt sett så samlas dessa pengar in på svindyra middagar och sponsring av stora företag och intressegrupper. Dean satsade istället på att genom sin webbsida driva specifika kampanjer för att finansiera sin verksamhet. Han fick in mer än någon annan demokrat någonsin fått in, men med den skillnaden att han fick in det i små summor från privatpersoner. Detta gjorde också kampanjen politiska poänger på, när vice presidenten Dick Cheney arrangerade en insamlingsmiddag där varje kuvert kostade 2000 dollar så ordnade Deanaktivister samtidigt runt om i landet tillställningar där man kunde köpa en kalkonmacka för tre dollar som gick till kampanjen.

• Meetup.com
Redan tidigt i kampanjen upptäckte Trippi den nyligen startade hemsidan www.meetup.com som Deanaktivister (Deaniacs kallade) använde för att arrangera träffar lokalt. Meetup kan jämföras med en datingservice, men den består av engagerade människor som vill träffas offline för att diskutera sina intressen, allt från hundägare till Elvis-entusiaster. Det dröjde inte länge förrän tusentals möten arrangerades med hjälp av meetup och slutligen var närmare 200 000 Deaniacs som använde tjänsten. Deankampanjen kunde därmed engagera en stor mängd människor billigt och utan att behöva anställa någon, det fixade människorna själva.

• Deans egen webb
Med hjälp av open source teknik byggde Dean upp sin egen community på sin webb. Här kunde man lätt hitta alla möjliga verktyg för att organisera sig lokalt för Dean och anpassa det efter hur mycket tid man kunde avvara, något som breddade kampanjen. Genom att knappa in sitt postnummer så fick man upp en lång lista på andra engagerade i samma område, man kunde skriva ut anpassade affischer, etc. Allt byggde på att det var besökaren själv som gjorde jobbet och påverkade, men med hjälp av tekniken. Detta gjorde det hela till en integrerad nationell och lokal kampanj.

• Blogs
Kittet mellan kampanjledningen och de lokala aktivisterna var den officiella och inofficiella Dean-blogs. Här kunde aktivisterna hela tiden komma med idéer och synpunkter på hur kampanjen sköttes och kunde utvecklas. Idén om kalkonmackan var ett exempel på en idé som plockades upp där. Eftersom det som skrevs togs på allvar så blev blogs en viktig kanal mellan aktivister och den centrala kampanjen.

Detta är bara en enkel genomgång av alla aspekter som finns i kampanjen och dess val av organisationsform. Det som däremot är tydligt är hur Dean och den politiska utvecklingen i USA lyckats komma betydligt mycket längre med îsjälvorganiserande mjukvaraî och att använda den för politiskt organiserande. Partier, organisationer och offentliga institutioner skulle kunna lära en hel del om sättet att sköta en kampanj, men samtidigt måste man vara medveten om att det måste vara äkta, kampanjen måste verkligen bygga på grunden. Det går inte att anpassa tekniken till något som egentligen inte passar strukturen eftersom detta genomskådas direkt, något som de andra presidentvalskandidaterna bittert fick erfara när de skulle kopiera Deans recept.

2004.04.22