Dar es amar

1
Jag hittar min mamma framför teven.
Nobelpriset delas ut och hon gråter diamanter.
Hon har svårt med minnet,
fåglar i sitt hår.

Ensamhet.
Hennes gravitation irrar
mellan fullbokade härbärgen.

2
Jag hittar min mamma på perrongen.
Hon ger mig en tanke i taget
som ett barn för nära teven.
Men när hösten låter löv falla
och förvandla dem till grodor
talar hennes rekviem ett hemligt språk.

3
Jag hittar min mamma på torget.
Valstugorna är samlade i väntan
som sockerbitar inför ett kafferep.
Partibladen krampar i hennes famn.

Hon är nervös som en flicka inför skolstarten.
Jag tar hennes arm.
Livet är oöverskådligt.
Livet tar slut.

4
Min mamma ligger klädd i krigardräkt.
Lakanen är hophäftade rekommendationsbrev.
Hennes händer vågar inte gripa
utan tvivlar.

Hon ligger i sin säng, huvudrollen i en dokumentär.
Änglarna knorrar uppgivet
varje gång jag ringer på sköterskan.

5
Min mamma är sjuk.
Hon bor i en atomvinter
med käpphästar av arktiska istappar.
Staden går i två bitar.

Min mamma är sjuk.
En gränsvakt kontrollerar hennes pass
och staden förseglas igen.

2004.01.29

   
 
   
 

Daniel Blixt
är 28 år och bosatt i Stockholm. Publicerad i Balder (Nr.1 2003), Tidskriften Avsikter (Nr.11 2003), Allt om böcker (sept. 2003). Styrelsemedlem i VCDS Vänner, en ideell stödförening för den sydindiska organisationen Village Community Development Society (VCDS) som arbetar med den kastlösa befolkningen (daliterna) på den indiska landsbygden. Med i Husbys Poetry Slam Team 2003.