Tid är någonting man lär sig. Vi föds inte med förmågan att se tiden som ett ständigt flöde. För ett spädbarn existerar bara nuet. Är mamma borta så är hon borta. Hunger är en känsla utan slut. Ända till dess att mättnaden inträder. Först när barnet är i tvåårsåldern börjar framtiden bli begriplig. "Snart" får en reell betydelse. Och med hjälp av det ordet kan vi också lära oss att vänta en liten stund. Vid tre, fyra års ålder har barnet lärt sig vad dåtid är. Förståelsen kommer i takt med språkinlärningen. När vi lär in begreppen får vi också en bild av vad de innebär. Att lära sig klockan är att också få en bild av hur tiden rör sig. Det är viktigt att vi vuxna tänker på detta. Själv har jag haft svårt att minnas det när vi stått i hallen och barnen klätt sig i snigeltakt. Som om de haft all tid i världen. Sanningen att säga är det just så de upplevt det. Bråttom? Vad betyder det? Varat springer inte ifrån oss. Verkligheten är där jag är. Jag har intervjuat några barn om hur de ser på brådska. Jag bad dem berätta om något tillfälle då de haft bråttom. Jag frågade också om hur man vet att man har bråttom. De två minsta såg inte till orsaken utan enbart till verkan. "...för att man springer". Någon annan bestämmer och varför? Tja, inte vet barnen det. De bara springer med. Daniela Ighe 4 år - Egentligen kan det vara roligt när man har bråttom. Elias Thornell Rapetti 5 år - Pappa brukar säga när man ska skynda sig. Marina Tortosa, 7 år - Man ser på klockan att man kommer försent.   Text och foto: SIRI REUTERSTRAND