Visst, jag tar gärna risken att bli kallad reaktionär romantiker
men jag tycker verkligen att Göteborg verkar varit mer levande förr.
Den som inte tror mig får själv läsa och framförallt
se Robert Garellicks ambitiösa fotobok Göteborg före grävskoporna.
Boken har ett klart och tilltalande upplägg, generösa bilder och
sparsmakat med text. Varje stadsdel får sin egna historia presenterad
på ett par sidor mycket matnyttigt för den som vill lära
sig något nytt om sin stad eller fräscha upp gamla kunskaper.
VANDRA FRITT PÅ GATOR OCH TORG
Läsaren får inga tunga socioekonomiska teorier nerkörda
i halsen utan lämnas fri att vandra på gatorna, kika in på
bakgårdarna som säkerligen var bra mycket ruggigare än bilderna
visar och imponeras av det vildvuxna liv som pågår på
gatan.
Nog är det skönt att kunna sitta på en toalett inomhus istället
för att frysa fast i ringen. Härligt att öppna kranarna och
få varmt och kallt vatten när man själv vill. Slippa vara
rädd för att usla rör skall frysa över natten eller
ännu värre sprängas av isen och skapa vattenskador i huset
men ändå.... Gröna Gatan i stadsdelen Majorna, som en gång
i tiden var kantad av träkåkar och som namnet antyder, stora
träd och buskar som skuggade husen. I dag är det tio vånings
brutal öststatsfunktionalism som gäller på densamma. Det
enda som verkligen tröstar lite grann är att kvinnorna som utförde
det tunga hushållsarbetet fick det lite lättare med renoveringar
och nybyggnation men jag tror att de ändå längtade tillbaka,
till kontakten med granfruarna och det ständigt pågående
samtalet som gjorde att människor kände sig hemma.
DE SOCIALA GENIERNA
Och är det någonting som fastnar, långt efter jag lagt
boken ifrån mig, först vet jag inte vad det är men sen kommer
jag på att författaren klokt nog låter dåtidens social
ingenjörer komma till tals genom att citera bostadsutredningar och
protokoll får jag känslan av att dessa stränga puritaner
skulle borsta och bygga Göteborg kliniskt rent från fattigdomen
och smutsen givetvis, men framförallt handlade det om en rädsla
för det oordnade, det asymmetriska. Inte fan kan hus och trädgårdar
anläggas lite hursomhelst. Ordning måste råda var stridsropet
då. I HSB:s tidskrift "Att bo" oktobernumret 1963 skriver
Erik Goland följande rader " Tvätten lyser ren och
oskuldsfullt vit på den dystra bakgården. Men var finns det
utmärkta tvättmedel som befriar de uppväxande från
bakgårdssveriges mentala "smuts"?"
EN STOR KULTURGÄRNING
Ett miljonprogram senare står vi där vi står idag. Med
förorter som säkert är bättre att bo i än sitt
rykte, men som ändå står som ett monument över halvfärdiga
visioner och ett kontrollbehov som även såhär i efterhand
framstår som skrämmande.
Som en liten kompensation för en våldtagen stad har vi nu fått
Göteborg före grävskoporna. Kanske kan den och andra böcker
i samma genre förhindra slakten av fler gamla kvarter, inte bara i
denna stad, utan i alla städer där planerare och byråkrater
tar allt för lite hänsyn till människorna och deras långsiktiga
behov? Robert Garellick har genom sin bok utfört en kulturgärning
som varar bra mycket längre än Lisebergssäsongen.
text: BJÖRN ZETTERLING
bokomslagets foto: TORE AHNOFF
bakgårdsfoto: K.UTGÅRD
gröna gatan foto: BRUCE |