FÖRLAG: ROBERT GARELLICK

EN MISSHANDLAD STAD

Visst, jag tar gärna risken att bli kallad reaktionär romantiker men jag tycker verkligen att Göteborg verkar varit mer levande förr. Den som inte tror mig får själv läsa och framförallt se Robert Garellicks ambitiösa fotobok Göteborg före grävskoporna.
Boken har ett klart och tilltalande upplägg, generösa bilder och sparsmakat med text. Varje stadsdel får sin egna historia presenterad på ett par sidor mycket matnyttigt för den som vill lära sig något nytt om sin stad eller fräscha upp gamla kunskaper.

VANDRA FRITT PÅ GATOR OCH TORG

Läsaren får inga tunga socioekonomiska teorier nerkörda i halsen utan lämnas fri att vandra på gatorna, kika in på bakgårdarna som säkerligen var bra mycket ruggigare än bilderna visar och imponeras av det vildvuxna liv som pågår på gatan.
Nog är det skönt att kunna sitta på en toalett inomhus istället för att frysa fast i ringen. Härligt att öppna kranarna och få varmt och kallt vatten när man själv vill. Slippa vara rädd för att usla rör skall frysa över natten eller ännu värre sprängas av isen och skapa vattenskador i huset men ändå.... Gröna Gatan i stadsdelen Majorna, som en gång i tiden var kantad av träkåkar och som namnet antyder, stora träd och buskar som skuggade husen. I dag är det tio vånings brutal öststatsfunktionalism som gäller på densamma. Det enda som verkligen tröstar lite grann är att kvinnorna som utförde det tunga hushållsarbetet fick det lite lättare med renoveringar och nybyggnation men jag tror att de ändå längtade tillbaka, till kontakten med granfruarna och det ständigt pågående samtalet som gjorde att människor kände sig hemma.

DE SOCIALA GENIERNA
Och är det någonting som fastnar, långt efter jag lagt boken ifrån mig, först vet jag inte vad det är men sen kommer jag på att författaren klokt nog låter dåtidens social ingenjörer komma till tals genom att citera bostadsutredningar och protokoll får jag känslan av att dessa stränga puritaner skulle borsta och bygga Göteborg kliniskt rent från fattigdomen och smutsen givetvis, men framförallt handlade det om en rädsla för det oordnade, det asymmetriska. Inte fan kan hus och trädgårdar anläggas lite hursomhelst. Ordning måste råda var stridsropet då. I HSB:s tidskrift "Att bo" oktobernumret 1963 skriver Erik Goland följande rader " Tvätten lyser ren och oskuldsfullt vit på den dystra bakgården. Men var finns det utmärkta tvättmedel som befriar de uppväxande från bakgårdssveriges mentala "smuts"?"

EN STOR KULTURGÄRNING
Ett miljonprogram senare står vi där vi står idag. Med förorter som säkert är bättre att bo i än sitt rykte, men som ändå står som ett monument över halvfärdiga visioner och ett kontrollbehov som även såhär i efterhand framstår som skrämmande.
Som en liten kompensation för en våldtagen stad har vi nu fått Göteborg före grävskoporna. Kanske kan den och andra böcker i samma genre förhindra slakten av fler gamla kvarter, inte bara i denna stad, utan i alla städer där planerare och byråkrater tar allt för lite hänsyn till människorna och deras långsiktiga behov? Robert Garellick har genom sin bok utfört en kulturgärning som varar bra mycket längre än Lisebergssäsongen.

text: BJÖRN ZETTERLING
bokomslagets foto: TORE AHNOFF
bakgårdsfoto: K.UTGÅRD
gröna gatan foto: BRUCE