I dagens samhälle pågår en ojämn kamp mot tiden. En tung mantel av arbete, barn, släkt och vänner hänger över våra redan nedtyngda axlar. Oändlig är listan på allt som vi borde göra och borde hinna. Det är som ett ekorrhjul som snurrar på i allt högre fart. Det handlar om negativ stress. Stressen att klara av allt i hemmet och på arbetsplatsen och i det sociala livet. En stress som till största delen tynger kvinnor.

På stenåldern var stressen livsnödvändig för människans överlevnad. Stresshormonerna rusade i höjden och hjärtat bultade allt snabbare gjorde kroppen beredd på strid eller flykt. Idag har vi fortfarande kvar samma uråldriga sätt att reagera när vi ställs inför utmaningar, men nu är de av helt annat slag. Trots att våra levnadsförhållanden på många sätt är mycket mindre påfrestande än tidigare generationers har stressen ökat markant. Vår biologiska utrustning har i stort sett varit likadan i tiotusentals år medan samhällsutvecklingen rusar på i allt snabbare takt. Frågan är hur långt det går att töja människans förmåga att anpassa sig till fysiska påfrestningar.

När en fara hotade våra förfäder fanns det två utvägar att välja på, att kämpa eller fly. I det moderna samhället är kraven inte fysiska utan psykologiska, men samma stressreaktioner utlöses. Dessa uråldriga reaktioner är mer till skada än till nytta och försätter kroppen i ett alarmtillstånd som är negativt i många av våra livsmiljöer av idag. Det är inte lätt att fly från en bilkö eller gå i närkamp med en dator som vägrar fungera.

Vi föds alla med olika anlag för hur vi ska hantera stress men det är inte bara våra gener som styr. Vi påverkas även av yttre faktorer. Marianne Frankenhaeuser har gjort betydande forskningsarbeten kring arbetslivets stress. Hon menar att ett monotont arbete kan vara lika stressframkallande som ett med högt tempo eftersom hjärnan får näringsbrist av understimulans. Likaså är det en stor psykisk stress att vara arbetslös vilket ofta leder till passivitet och olust.
Det finns givetvis en positiv stress, även om ordet stress för de flesta av oss har en negativ klang. Att få känna motivation och utveckla sina talanger genom att sätta upp rimliga mål kan frigöra adrenalinet och istället ge en positiv stress.

Överlag reagerar kvinnor inte lika starkt som män i stressande situationer. Några av förklaringarna som brukar nämnas är att kvinnor är mer flexibla och inte heller har samma tävlingsinstinkt som männen.
Män och kvinnor reagerar alltså olika på stress men idag när allt fler kvinnor går in på traditionellt manliga yrkesområden anammar de männens stress sympton. I Marianne Frankenhaeusers undersökning av manliga såväl som kvinnliga gruppchefer på Volvo i Göteborg reagerade kvinnorna till och med starkare än männen. En intressant iaktagelse var att efter arbetsdagens slut gick männens stressfrekvens ner medan den istället ökade ytterliggare för kvinnorna.

Trots allt vackert tal om jämlikhet ligger fortfarande det största ansvaret för barn, hem och familj på kvinnan. En kvinna som arbetar deltid kommer med det obetalda hemarbetet upp i samma arbetstid som heltidsarbetande män.
Arbetstid är en sak medan att ha huvudansvaret är en annan. Mannen går iväg för att handla med en färdig inköpslista medan kvinnan tar ansvar för vad som blev uppsatt på denna lista. Detta är genomgående för alla kvinnor oberoende av vilken befattning de har i sitt yrke, för även kvinnor på de högsta tjänsterna har huvudansvaret för de flesta sysslorna i hemmet. Det är heller inget specifikt för svenska kvinnor utan kvinnors arbetsbörda ser likadan ut världen över.

På arbetsplatsen finns det faktorer, en sorts stressbuffert, som skyddar och dämpar de skadliga stresseffekterna. Det kan vara att ta in extra personal vid arbetstoppar, få stöd från arbetskamrater och chefer, få feedback på det man presterat och sist men inte minst ett emotionellt stöd i form av trygghet, gemenskap och uppskattning.
I hemmet finns ingen beredskap för arbetstoppar och det är dåligt med feedback på hushållsarbete som bara synns om det inte blir gjort. Att dela på det obetalda hemarbetet och ansvaret för detta är ett steg för att kvinnor ska må bättre och kanske få uppleva även den positiva effekten av stress.

text: INA LARSSON