Rapport från ungdomars 90-tal |
Loser - rapporter från mitt liv Det första man kan fråga sig är varför Svante Tidholms debutbok fått så stor uppmärksamhet på många av landets kulturredaktioner. Är det ett tidens tecken eller är det månne hans kända föräldrar, författaren Tomas Tidholm och illustratören Anna-Clara Tidholm, som är orsak till uppståndelsen. Kanske finns det en tredje förklaring, att det råder torka på litteratur för ungdomar som just lämnat tonårslivet bakom sig. Men även om det finns en tydlig brist på ungdomsförfattare borde inte den samling banaliteter som Loser - rapporter från mitt liv är fått släppas igenom. Att skriva i dagboksform är
en väl beprövad form som ger läsaren känslan av att
få en exklusiv insyn i en annan människas allra innersta. Men
nu är det 90-tal och det är IT som gäller. Dagboken eller
breven har fått ge plats för e-posten. Det är den nya generationens
sätt att förmedla sig på, snabbt och effektivt. Stundens
ingivelse förvandlas till e-post som skickas världen runt och
når sina adressater inom några få sekunder. Det är rakt skrivet med en detaljskärpa
som gör att en bild av personer och miljöer tydligt träder
fram. Men det är som att drunkna i en jätteflod av personliga
upplevelser där inget riktigt berör. Svante Tidholm fullkomligen
spyr ut ordmassor utan vare sig hejd eller ranson. text: INA LARSSON |