Rapport från ungdomars 90-tal
 
 

Loser - rapporter från mitt liv
Av Svante Tidholm
Wahlström & Widstrand

Det första man kan fråga sig är varför Svante Tidholms debutbok fått så stor uppmärksamhet på många av landets kulturredaktioner. Är det ett tidens tecken eller är det månne hans kända föräldrar, författaren Tomas Tidholm och illustratören Anna-Clara Tidholm, som är orsak till uppståndelsen. Kanske finns det en tredje förklaring, att det råder torka på litteratur för ungdomar som just lämnat tonårslivet bakom sig. Men även om det finns en tydlig brist på ungdomsförfattare borde inte den samling banaliteter som Loser - rapporter från mitt liv är fått släppas igenom.

Att skriva i dagboksform är en väl beprövad form som ger läsaren känslan av att få en exklusiv insyn i en annan människas allra innersta. Men nu är det 90-tal och det är IT som gäller. Dagboken eller breven har fått ge plats för e-posten. Det är den nya generationens sätt att förmedla sig på, snabbt och effektivt. Stundens ingivelse förvandlas till e-post som skickas världen runt och når sina adressater inom några få sekunder.
På resan till USA är inte problemet att hitta rätt postkontor för få eventuella brev som nära och kära skickat. Nej, problemet är att hitta en uppkoppling till powerbooken. Det känns svindlande, för vem har inte köat utanför små dammiga postkontor i Asien i hopp om att få något brev hemifrån med flera veckor gamla nyheter i.

Det är rakt skrivet med en detaljskärpa som gör att en bild av personer och miljöer tydligt träder fram. Men det är som att drunkna i en jätteflod av personliga upplevelser där inget riktigt berör. Svante Tidholm fullkomligen spyr ut ordmassor utan vare sig hejd eller ranson.

Det är personligt på sina håll men det är ett evigt pladder som inte leder någonstans, trots dikten i bokens början. Det blir snarare genant och jag skyndar vidare i texten för att hitta Svante Tidholm, men han håller distansen trots beskrivningar av både morgonstånd, samlag och fyllor.

E- post må vara tidens sätt att kommunicera men frågan är om den är så lyckad i bokform. En sovring av materialet hade inte skadat för det finns träffande beskrivningar av hur många ungdomar lever och tänker idag.

text: INA LARSSON