Sommarläsning.
Bara ordet. Sommar och läsning. Det är väl så bra det kan bli?
För mig är det i alla fall det bästa som finns. Min bild av avkoppling kommer alltid att vara min barndoms somrar.

Dagen började med sommarlovsföljetongen. Sedan var det naturligtvis en massa bad, hölass och glassar, men i bästa fall regnade det. Och då kunde man ligga på vinden, insvept i en filt, lyssna på smattret mot taket och läsa. Jag fick aldrig tillfälle att resa särskilt mycket som barn, men jag upplevde massor ändå, däruppe på min vind.
Jag läste allt. När jag långt senare stötte på begreppet bokslukare, förstod jag precis vad det betydde. Jag läste mängder av skräp. Billiga deckare och skräckböcker tryckta på uselt papper i billiga pocket utgåvor. Jag minns hur pappret luktade. Som tur var fanns det också tillgång till kvalitetslitteratur (vad nu det är) i mitt barndomshem. Min pappa recenserade en hel del i den lokaltidning han arbetade för. Det jag minns bäst är de svenska deckarromanerna. Långt innan Mankell och Nesser. Sjövall-Wahlöö hann komma med någon eller några innan jag blev så mycket tonåring att jag började sommarjobba och resa istället. Pappa kom ut till landet med högar av böcker som jag sedan läste. Hade jag tur fick jag sprätta upp dem också. För det här var på den tiden det fortfarande fanns häftade böcker. (Var tog de vägen? Det var sååå kul att sprätta). "För benägen anmälan" stod det stämplat i böckerna. Och så stod det ett datum. Det var det tidigaste publiceringsdatumet för recensionen. Nuförtiden står det inte ens alltid recensionsex i böckerna som jag själv ibland har turen att få för att recensera. Men jag kände mig väldigt vuxen första gången jag fick en. En egen.
Själv får jag inte så mycket ledigt i sommar. Men jag tänker smyga åt mig en och annan stund för läsning. Nu har jag inget sommarställe och ingen vind att vara på. Men det är fortfarande den bästa avkoppling jag kan tänka mig. Så jag hoppas att det ska regna mycket i sommar.
Fast förresten. Man kan ju läsa i hängmattan också. Eller i skuggan under ett parasoll. Gör det!

text: Siri Reuterstrand