- Den svenska idrottsforskningen är alltför positivistisk och endimensionell för att kunna förklara idrottens utveckling. Svenskar sitter fast i en alltför stark låsning till amerikansk forskning.

Den salvan avlossar tysken Henning Eichberg från Idrætshøjskolen i Gerlev utanför Köpenhamn. Danskar har till skillnad från svenska akademiker behållit mycket av kontakterna med kontinenten och för en dansk akademiker är det en självklarhet att prata tyska.

Den tyska idrottskritiken hade sin blomstringstid under 70-talet. En bokklassiker är Bero Rigauers försök att beskriva idrotten som en fördubbling av arbetet (Sport und Arbeit). Andra forskare fortsatte med analyser av exempelvis fotbollen som en del av en borgerlig ideologi.

När alternativen skulle formuleras blev det negationer till konkurrensidrotten som betonades. Lek istället för tävling, gemenskap istället för uppsplittring. Mer än tillfälliga experiment i främst skolmiljöer blev det inte. Men mycket av dessa tankegångar har aktualiserats i idrottsdebatten under 90-talet. Elitidrottens samhällsnytta ifrågasattes åter, samtidigt som idrottandet bland de yngre har tenderat att åter bli en klassfråga.

Mot slutet at 70-talet utvidgades idrottskritiken med mer tvärvetenskapligt anlagda undersökningar. Nya element som "rum" och "tid" fördes in. Henning Eichberg skrev i slutfasen av detta uppsving en bok om övergångsfasen mellan feodalismen och kapitalismen, med den rappa titeln "Leistung, Spannung, Geschwindigkeit - Sport und Tanz im gesellschaftlichen Wandel des 18/19 Jahrhunderts".

På 80-talet dog den kritiska idrottsforskningen snabbt under trycket av positivismen och svårigheterna att få tjänster vid universiteten. Henning Eichberg föreslogs för några professurer, men drabbades av Berufsverbot (yrkesförbud).

- Men för vilka åsikter vet jag inte, säger Henning med tidsavståndets ironi. Jag har nämligen vandrat genom hela den politiska skalan!

Frågan är om inte Henning Eichberg och hans danska kollegors idrottskritik under 80-talet har varit den mest lysande. Henning fick en gästprofessur i Danmark för tio år sedan och den då nystartade tidskriften Centring gick en mycket spännande tid till mötes. Förutom fortsatt mångkulturell ansats ersattes den av Hegel införda dialektiken med en trialektik, ett spänningsfält mellan tre poler istället för två.

I bjärt kontrast mot den danska ansatsen ställer Henning den svenska idrottsforskningen:
- Sociologerna gör sina statistiska undersökningar, historikerna beskriver stora män och program, psykologerna gör laboratorieförsök, naturvetare skalar bort allt som inte är objekt. Man bygger murar emellan varandra och får kommunikationsproblem. Forskningen blir ofta statisk, präktig men likgiltig.

- Om man istället utgår från begrepp som tid, rum och energi måste man gå på tvären genom dessa specialdiscipliner.

Henning Eichberg har givetvis träffat många av de svenska idrottsforskarna, som han ofta finner mycket sympatiska på det personliga planet. Men någon större förståelse för den kontinentala filosofin har de inte visat. Anglosaxismen har en förbluffande stark ställning på svenska universitet.

Med sin bok om idrottens förändring under övergången till kapitalismen tvingades Henning Eichberg överskrida sin specialdisciplin historia. Under decennierna kring 1800 sker i samhället en övergång från cyklisk till linjär tidsuppfattning. Hennings utgångspunkt var teen att idrotten (och dansen) blir modern genom att den kroppsliggör en samhällsmässig konfiguration.

- Feodalismens adelssporter var geometriska och rumsliga. Det märkliga i sammanhanget är att den kroppsliga revolutionen kom före den politiska och industriella revolutionen.

- Dansen är ett exempel på denna ordning. Den feodala aristokratiska dansen är en geometrisk konfiguration, där alla dansande utför en gemensam geometrisk dans. En distanserad flirt är allt som tillåts.

- Valsen kommer ungefär 1780 och spränger det geometriska mönstret, vilket naturligt nog betraktas som en revolutionär förändring. Detta representerar borgerskapets genombrott på dansens område. Pardansen visar vägen mot familjen som en grundläggande enhet i samhället. Tempot i dansen blir allt högre, energin klart erotisk. Att valsen betraktas som obscen i inledningsfasen är lätt att förstå.

- I Tyskland ligger den industriella revolutionen på 1830-talet, men gymnastiken (den tyska Turngymnastiken är annorlunda och skapas lite tidigare än den svenska linggymnastiken) bryter igenom en generation tidigare. Samma sak är det i England, där den industriella revolutionen kan dateras till tiden runt 1770. Men redan på 1730-talet hade man börjat introducera stoppuret inom sporten.

- Av mina empiriska undersökningar drar jag slutsatsen att kroppen måste vara utgångspunkten när man diskuterar samhällsförändringar!

Detta påstående bryter radikalt mot den vanliga kritiska skolan, där samhällsformen bestämmer kroppskulturens yttringar. Det är i övergångsfasen mellan olika samhällsformer som man kanske tydligast har möjlighet att diskutera hur olika samhällsfenomen styr utvecklingen och hur de är relaterade till varandra.

I övrigt är Henning Eichberg överens med de flesta andra kritiska forskare: under feodalismen råder en cyklisk tidsuppfattning. Naturen råder över människan i ett ständigt återkommande kretslopp, där de mest påtagliga rytmerna är dygnets och årets ständigt återkommande mönster. Tiden är konkret och relaterad till de vardagliga sysselsättningarna. Den tid man arbetar på åkern kan inte jämföras med den tid man slaktar grisen.

Om tiden inte kan åtskiljas från livets dagliga händelser, så kan den inte heller sträcka sig längre än detta liv. Den kan inte se en framtid som ett substanslöst och tomt fält, där jag kan föreställa mig att allt ska upphöra. Därför är det också otänkbart att döden skulle innebära en förintelse, utan snarare en fortsättning på en tid som löper jämsides med livet.

Rummet i den cirkulära tiden blir slutet och lokalt. Aristokratins geometriska och symmetriska former är uttryck för en bestående världsordning. En social vandring mellan klasserna är fullständigt otänkbar. Det utomäktenskapliga barnet till pigan och husbonden har inga rättigheter att kräva. Aristokratin avskärmar sig från de lägre klassernas lekar genom att till stor del bedriva sina fysiska aktiviteter inomhus i särskilda hallar. Exercis är hallkultur, dans i sal, ridning i ridhus, tennis i bollhus och biljard i salong.

De folkliga lekarna kom att få stor betydelse för den framtida moderna idrotten. Under feodal tid var de hänvisade till det omgivande sociala rummet. Det kunde vara dragkamp över en bäck under en rast, eller fotboll med ett mål i vardera by. Variationen på lekarna mellan olika geografiska delar är naturlig i ett slutet samhälle.

Vid övergången mellan det feodala och borgerliga samhället bryter borgerskapet mot aristokratins geometriska och instängda kroppskultur, där valsen anger tonen. Den framväxande moderna idrotten vänder sig ut mot naturen och övertar och förändrar många av de folkliga lekarna. Den tyska gymnastikens fader, Friedrich Ludwig Jahn, anlade en gymnastikplats i utkanten av Berlin. I England infördes fotbollsspelet i modifierad form vid internatskolorna som ett karaktärsdanande instrument.

Med den framväxande industrialismen bryter även en ny tidsuppfattning igenom: den linjära. Aristokratins makt baseras på ägande av land, borgarens på ägande av pengar. Aristokratens makt är stor men begränsad, men förborgarens maktmedel finns inga gränser. Naturens resurser i form av råvaror tycks vara oändliga. Med den som utgångspunkt och varuproduktionens koppling till arbetstid förändras industrialismens tidsuppfattning till att bli linjär.

Den linjära tiden är formlös och abstrakt men ställer ändå krav. Vid varje tillfälle är tidens budskap att jag ska vara produktiv och prestera. Den mobiliserar skapande energi och är ett ständigt närvarande motiv för att uppskjuta behoven och målinrikta handlingarna. Under denna tidsregim värdesätts ögonblicket inte längre för sig, det blir bara meningsfullt som en investering för framtiden.

Det starka kravet på disciplinering ledde snart till att sporten i viss utsträckning lämnade frirummet för hallarna. I gymnastiksalen övade man precision, underordning och lydnad på kommando. Av Lings gymnastik är detta det mest framträdande draget, även om där fanns andra element också. Den lingska tidens logik är systematisering och specialisering av rummets funktioner. Detta har inom idrottens område även utvecklats till en kamp för att göra sig oberoende av naturens nyckfullhet. Redan 1878 monterades de första konstljusen på en fotbollsarena. Löparbanorna beläggs med tartan för att bli väderoberoende, fotbollsplaner med konstgräs. Säkrast är ändå att kapsla in idrotten i lokaler. Detta sker i ökande omfattning med tennis, bandy, ishockey. Med längdskidor är det värre, men slalom räddas delvis med snökanoner.

Internationaliseringen leder till behovet av att kunna jämföra resultat. I tider av stark kommersialisering kan man med fog hävda att detta är en effekt av varuutbytets logik. Men principen är troligen lika gammal som den moderna idrotten.

Den inkapslade idrotten kallar Henning Eichberg containeridrott. När idrottshögskolan i Gerlev skulle bygga en ny idrottshall ville Henning utifrån teoretiska aspekter bryta mot den fyrkantika sportmentaliteten. Resultatet blev ett antroposofiskt inspirerat hus med spännande arkitektur och ljussättning, och en form på golvet som påminner om en cirkusmanege.

Är detta en marginell protest mot prestationsidrotten? Henning Eichberg och hans danska kollegor anser inte det. De ser en försvagning av tävlingsidrotten som en trolig utveckling. Till stöd för sitt påstående har de sjunkande medlemsantal hos många specialförbund inom danska riksidrottsförbundet.

Henning Eichberg försöker nu utvidga sin tidigare empiriska undersökningar till en teoretisk modell, där man kan förutsäga samhällets utveckling genom att studera kroppskulturen. Förutsättningen är alltså att förändringar inom kroppskulturen föregår de politiska och ekonomiska förändringarna. Tanken är onekligen hisnande: Säg hur du idrottar och jag ska berätta vilket samhälle dina barn kommer att leva i!

Människans första och primära kontakt med omvärlden sker med kroppen. Henning Eichberg anser att den kroppsliga organiseringen med omvärlden är mer fundamental än ekonomins sociala krafter, även om de kommer att dra åt samma håll.

En viktig frågeställning för Henning Eichberg är därför att försöka bestämma vilka utvecklingstendenser som finns inom idrotten. En hypotes han arbetar med idag är att rockmusiken sugs upp som en del av idrotten. Här finns en musikaliseringsprocess, inte bara inom olika former av motionsgymnastik. Frågan är hur djupt denna musikalisering går?

- Det handlar i så fall om en form av remusikalisering som påminner om idrottsliga former i andra kulturer, även om det handlar om nya former idag. I arabisk brottning finns trumman med som ett viktigt inslag. På medeltida bilder kan man ofta se en trumslagare avbildad på samma motiv som en kapplöpning.

- Den moderna sporten är monofunktionell. Utvecklingen idag tycks gå mot en ny oöverskådlighet med nya rumsmönster. Shamanism, yoga, musik och krökta linjer ersätter prestation, spänning och kontrollerade rum. Och istället för snabbhet kommer långsamhet!

Ett stalltips från redaktionen blir därför: sälj alla era aerobics, hoppstavar och racercyklar medan ni får något för skräpet.

Christer Wigerfelt
2002.06.13

   
 
   
 

Fotnot 1. Artikeln är tidigare publicerad i Göteborgs universitets tidning 1992.

Fotnot 2. Henning Eichbergs tes om att den linjära tidsuppfattningen fick sitt genomslag runt 1800 stämmer bra med Reinhart Kosellecks tes att den fick sitt genomslag under franska revolutionen två årtionden tidigare. Se intervju med Koselleck i förra numret.