Biologiska argument håller kvinnan på plats
  AV FRIDA LUNDBERG OCH EMMA SCHÜTT
 

Kvinnan är passiv och mannen aktiv, kvinnan är natur och mannen kultur. Historien är fylld av teorier om män och kvinnor och om deras plats i samhället och gemensamt för teorierna om kvinnan är att hennes hälsa, humör och sociala status beror på hennes biologi.

Mannen styrs av sitt förnuft och kvinnan av sina känslor. Det ansåg Aristoteles och förklarade på så sätt att kvinnan inte borde ägna sig åt intellektuella aktiviteter. En stor del av den västerländska idétraditionen bygger på Aristoteles filosofi, och hans teorier om könen har fortfarande stort inflytande över västerländsk vetenskap och kultur.
För att underbygga sina teorier om män och kvinnor använde sig Aristoteles av medicinska och biologiska argument. Mannen ansågs länge vara den enda aktiva parten i fortplantningsprocessen och Aristoteles såg det som ett bevis på mannens överordning. Han hävdade också att kvinnor har lägre kroppstemperatur än män och utifrån tidens gängse uppfattning tänkte man sig att de varmare varelserna var överlägsna de kallare - alltså var mannen överlägsen kvinnan.

Biologin argument mot lika rättigheter
Modern teknik och vetenskap har gjort att vi med tiden fått mer och mer kunskap om människokroppen. Men för varje ny vetenskaplig upptäckt som omkullkastat gamla föreställningar har nya teorier uppstått för att förklara och upprätthålla mäns och kvinnors olika sociala ställning. När idéer om alla människors lika rättigheter började få fäste på 1800-talet, lanserades till exempel en mängd psykologiska, biologiska och medicinska teorier som skulle hålla kvar kvinnan i hennes underordnade position.
"Överansträngningsteorin" blev ett argument mot kvinnors rätt till utbildning. Den gick ut på att en skör kvinna inte kunde klara av både energislukande menstruationer och graviditeter och ansträngande intellektuell verksamhet samtidigt. Om kvinnan ansträngde sig för mycket kunde livmodern skrumpna ihop eller bäckenet skadas, hävdade man. Och enligt en annan teori, "irritabilitetsteorin", var kvinnan som biologisk varelse i ständig irritation på grund av hennes reproduktionscykel.
Under 1800-talet skedde en medikalisering av kvinnan, det vill säga, man menade att kvinnas sjukdomar berodde på hennes kroppsliga funktioner. Kvinnans kropp och psyke ansågs till skillnad från mannens vara ett slutet system där varje del påverkade varje annan del.

Ohälsa ansågs bero på underlivet
Särskilt viktigt för kvinnans hälsa var hennes underlivsorgan och man trodde att alla former av kroppslig eller själslig ohälsa kunde härledas till gynekologiska problem. Sjukdomar som hysteri, psykos och depression var typiska diagnoser som ansågs bero på underlivsstörningar. Man tänkte sig också att eftersom kvinnor var mer passiva än män till sin natur hade de större tendens att underordna sig sin biologi. Bland annat trodde man att kvinnor som menstruerar, ammar eller nyss gått in i klimakteriet var extra brottsbenägna.
Den historiska synen på kvinnan kanske kan verka förlegad, men en snabb tillbakablick visar att föreställningarna om den oförnuftiga kvinnan var starka nog att förhala svenska kvinnors rösträtt till 1921. Och överansträngningsteorin fungerade som ett argument mot kvinnors rätt till högre utbildning ända till 1920.
Men historien om det kvinnliga könets begränsningar och egenheter slutar inte heller där. Än idag används biologin som förklaring till varför kvinnor - och män - är som de är och gör som de gör, men med vår tids vetenskapliga förtecken. År 2003, i en av Sveriges stora dagstidningar, kan man till exempel läsa om en gen som tros påverka kvinnors humör: "Irriterad? Misstänksam? Tröttnar lätt? En forskargrupp knyter nu en speciell genvariant till vissa personlighetsdrag hos kvinnor."

PMS betraktas som sjukligt tillstånd
Många feministiskt orienterade medicinare menar också att medikaliseringen av kvinnan fortfarande pågår och att dagens läkarkår långt ifrån har gjort upp med 1800-talets syn på det kvinnliga könet. Kvinnor är alltjämt fångar i sina egna kroppar, menar kritikerna, och fortfarande kan identiska ohälsotillstånd ges olika förklaringar beroende på om patienten är kvinna eller man.
Att bedöma vad som är sjukt och friskt handlar inte bara om medicinska kunskaper utan också om makt. Eller för att citera läkaren och forskaren Agnes Wolds uttalande om premenstruella symptom:
- Att kvinnor är arga en gång i månaden ses som ett sjukligt tillstånd, men att män är arga jämt, det har man aldrig tyckt är det minsta problematiskt.

2002.06.12

   
 
   
 
   
 

 
 

 

 Särskilt viktigt för kvinnans hälsa var hennes underlivsorgan och man trodde att alla former av kroppslig eller själslig ohälsa kunde härledas till gynekologiska problem.