En dag kom de amerikanska soldaterna till Akils familjs hus. De anlände inte på vanligt sätt eller på en vanlig tid utan när det mörknat och genom taket. Och som alltid när de gör sina husrundor gick de bärsärkagång, förstörde möbler och husgeråd slog karlarna och bakband dem på golvet och satte skjutvapen mot huvudet på kvinnorna.
 
Även barnen skrämdes upp då man svor åt dem. Deras 84-åriga farfar, en respekterad man, blev kraftigt slagen så att han numera tappat hörseln. De får De får nu hjälpa honom att gå och med stor möda lägga ner honom på golvet.
 
Den tjugoåriga sonen Akil anklagades för att tillverka explosiva vapen. Akil som var en vanlig taxichaufför utan någon särskild boklig utbildning. Han försörjde familjen på sin orangevita taxi, en VW Passat av den typ som är så vanlig i Bagdad. Ingen vet varifrån anklagelserna kommer. Det kan vara en granne som på detta sättville hämnas, eller någon som helt enkelt bara ville tjäna sig en hacka på tipset. Ingen vet.
 
Men huset blev ordentligt genomsökt. Och inte bara det, man stal också allt av värde, Pengar som sparats till en ny taxibil till familjens försörjning. Och den hemgift en av döttrarna skulle ha fått då hon gifte sig. Huset vandaliserades och man gick igenom bord och stolar, skåp och kylskåp. Också fönster krossades. Sedan dess har familjen nödtorftigt lagat till stommen på sängarna och underredet på soffor och stolar.
 
Fyra av karlarna blev kraftigt slagna och fick följa med till ”Scania” för ytterligare förhör. Akil var en av dem. De fick sitta med plastpåsar över huvudet utan något som helst att äta på tre dagar. Så fort de råkade somna fick de en bestraffning, att ställa sig en bit ifrån och luta sig mot väggen med sträckta armar eller sitta på huk med armarna riktade framåt. Denna ställning måste de hålla kvar i mellan en halvtimma och ett par timmar. Annars fick de stryk. Detta är inget man där gärna talar om. Man har sin självrespekt.
 
Alla karlar kom hem så småningom, alla utom Akil. Han hamnade i Abu Ghraib. Och där har han varit sedan dess, i långt över ett halvår. Akils mor sörjer som så många andra mödrar sig nästan sjuk. Man ser det tydligt i hennes ansikte. Men hon har ändå den övriga familjens stöd och hjälp att försöka hitta sonen. Men tyvärr förgäves. Det är lättare att komma in i fängelset än ut därifrån.
 
Familjen har nu ett problem med sin försörjning. Akils taxi blev genomsökt och allt vad kablar och annat löst heter blev sönderslitet. Bilen är numera obrukbar. Och soldaterna stal besparingarna till att köpa en ny.

2004.06.10