Mödrar i Irak sörjer idag djupt över sina förlorade söner. Här är  en av dessa kvinnor, mor till A. Hon har åtta barn, varav  enda dotter som studerar till lärare. Fem av sönerna har kastats i Abu Ghraibfängelset vid två olika tillfällen, men blivit frigivna igen efter ett par veckor. Alla utom en, vilket är vanligt numera, nämligen A. Han har suttit i Abu Ghraibfängelset i över ett halvår. Familjen fick veta detta via en hälsning från en nyss frigiven intern.
 
- Före kriget var det bättre. Då hade vi i varje fall säkerhet och kunde komma och gå som vi ville, även efter klockan tre. Nu är vi ständigt rädda. Skällande hundar, kidnappning och explosioner - allt är amerikanarnas fel, utbrister mamman
 
Våra villkor i tillvaron är oerhört hårda, men det viktigaste av allt är ändå säkerheten. Jag har talat med samtliga runtomkring och de säger alla, att det viktigaste är säkerheten och säkerheten och säkerheten.
 
- Saknaden efter min son känns som en ren katastrof. Han var mitt öga, mitt hjärta mitt allt. Jag kan inte leva utan honom. Och ingenting kan vi göra åt det. Vi beger oss till Abu Ghraib nästan varje dag och alltid lovar de idag, idag, idag släpper vi din son fri, men ingenting händer. Jag kan inte tänka på någonting annat än min son, att han måste ut ur fängelset.
 
Familjen är idag fattig. De har förlorat de enda försörjningskällor de ägde. Soldaterna tog med sig både deras transportfordon och As taxi. Han hade precis besökt sin onkel i en annan stadsdel, då soldaterna fann honom sittande i bilen ute på gatan.
 
- Kanske var det något krångel med bilen. I varje fall tog soldaterna med sig A och anklagade honom för att planera någon explosivt. Men kan man beskylla alla som sitter i sin bil på gatan för att vara självmordbombare eller dynamitarder?
 
För att kunna överleva försörjer sig nu familjen så gott det går på vissa småjobb.
 
Om de ser några soldater passera ute på gatan blir de alla rädda. As mor svimmade nyss, då hon hörde några av dem passera. Hon kom då att minnas sin son och hennes hjärta gjorde så ont att hon inte längre ville tala om honom
 
Hennes man är en lärd muslim och undervisar i moskén på fredagarna.  Han bidrar inte heller till familjens försörjning. Tvärtom undervisar han gratis som brukligt är och spenderar istället pengar till moskén. Han har just skaffat sig en annan hustru, och det gör denna hans lilla runda och milda första fru ännu mera olycklig. Som om inte sonens öde och de ständiga explosionerna kunde vara nog.
 
Mannen bor numera inte hemma hos dem. De är nämligen alla rädda för att familjen i så fall skulle kunna komma till skada. Detta eftersom soldaterna tar med sig alla de religiösa män de kan finna. Som sedan kanske dödas.
 
Amerikanarna har samarbetsmän överallt som skvallrar och försöker få de religiösa att hamna i fängelse anklagade för att vara terrorister. Före kriget hämtade soldaterna med sig folk och frågade – ”Var är Saddam Hussein?” Idag ställer de frågan - Var är Usama bin Laden?
 
- Människor dödas varje dag.och överallt. Det är väldigt vanligt. Man vet aldrig var  eller när detta inträffar eller vem det är som ligger bakom. Det hela började omedelbart efter det att amerikanarna anlänt.
 
I en kristen familj här i närheten blev alla dödade. Ingen vet varför. Men vissa som hade särskilda poster under Saddamtiden har nu fått problem.
 
Moderns egen dröm som irakisk kvinna är att äga ett eget hus i sitt eget namn  och att barnen framgångsrikt lyckas fullfölja sina studier och får leva ett respektabelt liv.
 
På frågan om hur vi svenskar bäst skulle kunna hjälpa henne rycker den äldste sonen in – ”Den viktigaste hjälp vi kan få från er utlänningar är att ni vänder er till andra i era länder, så att de inte lämnar oss i sticket med våra problem. Att ni åtminstone finner någon som vill företräda oss. Detta är mycket viktigt.”
 
 
 
- Här finns så många problem och ett sådant enormt behov av hjälp. Men det  absolut viktigaste för oss ändå är, att förmå amerikanarna att sluta upp med att ta våra kvinnor. För det är för kvinnorna en stor katastrof. Alla kvinnor är rädda för detta.
 
Det händer väldigt ofta. Ibland fängslar man kvinnan istället för hennes man, ungefär som Hitler gjorde. Och de tar dem till Abu Ghraib, precis som manliga fångar.
 
Kvinnorna i fängelset sänder ibland ut brev där de skriver 
– Det vore bättre för oss om vi finge dö, än att tvingas stå ut med det  som amerikanarna gör mot oss..
 
På frågan om de våldtas därinne, blir det lite oroligt.
- Problemet är oerhört känsligt. För vi vill inte tala om något vi inte har sett.
 
Men någon soldat tog en flicka från hennes föräldrar då hon var  fullständigt naken, sånär som på ett par trosor.
 
- Soldaterna uppträder mot de irakiska flickorna ungefär som om de vore amerikanska. Och för det kan flickorna mycket väl bli dödade som du vet. Det är sällsynt med irakier som våldtar, men det händer. Soldaterna däremot kan ta med sig kvinnor för att locka fram någon annan person, åtminstone det är jag helt säker på.
 
- Soldaterna söker fortfarande i husen här runtomkring bostadsområdet..De passerade nyss, så därför är jag rädd att de kommer tillbaka i natt.Vi är alltid rädda för att de skall komma in i husen. För om de gör det, förstör de hela möblimanget. Och om det finns fotogen i huset blandar de detta med maten, eftersom de vill förstöra allt.
 
- Varhelst de finner pengar och guld, så stjäl de det med. I den mån där finns datorer stjäl eller förstör de dom också. I början bar de sig inte åt på detta sätt, men nu sedan en lång tid tillbaka är det väldigt vanligt. Jag vet inte varför de gör så, men jag vet bara att i ett nära grannhus förstörde de huset totalt och stal pengar och guld, så huset nu ser ut som efter ett bombnedslag.
 
- Ibland går de in och letar efter vapen och i samband med det förstör de allt.
Och vapen finns överallt. Enligt lagen får varje hus ha ett eget sådant till skydd. Men nu respekterar de inte ens sina egna lagar, för om de så bara finner en enda liten pistol, så tar de den med sig och förstör allt annat..
 
Vid det här laget hade en beduinklädd man med ett starkt och intelligent ansikte kommit in genom dörren. Han la sig snabbt i samtalet. Först var han lite misstänksam mot mig, men kastade sig sedan rakt in i diskussionen.
 
- Förut var Irak ett bra land, men sedan kom amerikanarna och förstörde allting, började han och fortsatte.
 
- Var finns nu demokratin och de mänskliga rättigheterna?
 
- De har amerikanarna bara för sig själva, inflikade någon.
 
- Ingen häromkring litar längre på journalister eller tv-stationer, för de kommer bara hit för pengarnas skull. De får bara betalt för några bilder och inte för att förmedla sanningen.
 
- Och risken för inbördeskrig?
 
- Det är det ingen idé att vara rädd för. Vi ser detta som vårt eget hus, och om vi så dödar varandra, är det i så fall helt och hållet våra egna problem och inget som någon annan behöver lägga sig i.
 
Folk kanske tänker på det viset, eftersom amerikanarna vill att de  skall göra det. För att dessa i sin tur har värdesaker kvar här att stjäla. De tänker suga ut oljan och även stjäla annat av värde. Vi däremot önskar att de snarast ger sig av härifrån, ju förr desto bättre.
 
Vi skulle önska att Människorättsorganisationerna kommer hit in till fängelserna och ser hur fångarna har det. Om amerikanarna låter dem göra det vill säga. Och sedan skulle de tillsammans med journalister utifrån kunna kontakta Iraqi Governing Council.
 
Men vi betraktar egentligen inte dessa som vår regering. De flesta där är förrädare som amerikanarna placerat dit och hälften av dom kommer utifrån.
 
Det är viktigt att veta att Irak har en lång och intressant historia. Att även enkla människor mycket väl vet vad som pågår, vilka som sitter i IGC och att de som sitter där är som amerikanerna.
 
- Och vem tror du ligger bakom sprängningen av Hotel Lebanon?
 
- USA och Israel. För dagen innan bodde där amerikaner och britter men de flyttades. Men ingen annanstans fanns det några tomma hotell.
 
- Hur kan du veta det?
 
- Från den lokala irakiska polisen. Det fanns vissa människor på hotellet, men inte amerikaner och britter, för de blev flyttade.
 
Representanter för Inrikesministeriet sa själv från början att det var flygplan som skjutit raketer, men snart sa de bara att där varit explosioner.
 
En del människor som befann sig på plats från början sa också att de sett raketer. På de första bilderna som sändes ut såg vi explosioner som bekräftade detta. Men sedan avslutade man frågan och det blev inget mer ordat om den saken.
 
- Men varför skulle dom i så fall göra det?
 
(Som brukligt är får vi ett svar i bildspråk ).
- Först av allt skulle de inte ha något skäl att stanna kvar här om huset är välstädat och det är rent och tryggt på gatan. För det andra ville man på det här sättet förstöra anseendet hos dem som idag försöker köra bort inkräktarna därifrån.
 
Och talet om en sunnitriangel som skulle stå för ett särskilt motstånd hör inte heller hemma i verkligheten. Motståndet finns överallt.
 
Vi vet att de ljuger mycket, amerikanarna, men vi tror inte på dom. Nu säger de också att de skall lämna över makten till oss. Om inte detta sker, så ljuger de igen och alla araber kommer då att resa sig på ett väldigt bra sätt.
 
Visserligen kommer USA och Israel att försöka tvinga våra grannar  att göra varandra skada, men då säger vi -"Vi har inga problem med grannarna och amerikanarna kommer aldrig att lyckas få igång ett inbördeskrig". Och nu för tiden ber dessutom shia och sunnis tillsammans.
 
USA och Israel försöker idag få våra länder delade i sin uppfattning, men det kommer de inte att lyckas med.
 
För som du vet, om jag tar din kamera ifrån dig, så kommer du inte att acceptera detta. Hur skall då någon kunna få oss att tro att vi irakier skulle acceptera att man tar vårt land ifrån oss?
 
Vad vi istället skulle önska från er är, att ni därute noterar exakt allt det som amerikanarna håller på och för ut från vårt land.

2004.06.10