Det finns idag cirka 20 arabstater med över 300 miljoner medborgare. För cirka femtio år sedan, 1953, hade arabvärlden i genomsnitt samma Brutto National Produkt (BNP) dvs levnadsstandard som Sydkorea. Idag, 2002, ligger man oerhört mycket bakom Sydkorea när det gäller samhällsutveckling, ekonomisk utveckling och levnadsstandard för medborgarna.

Varför har arabvärlden hamnat så långt efter? Man har ju enorma inkomster från oljeproduktionen som lätt skulle kunna omfördelas för att höja folks levnadsstandard. Svaret ligger i arabstaternas ledningar. Diktatorer, envåldshärskare, korrumperade kungar och statsministrar har tillsammans med islamsk fundamentalism aktivt stoppat samhällsutvecklingen i arabstaterna. Man har valt att berika sig själva på bekostnad av sin fattiga och lottlösa befolkning. Man har förvägrat sin befolkning såväl kulturutbud som ubildningsmöjligheter.

En tidsinställd bomb
Befolkningen i arabländerna är idag mycket ung, cirka 50 % är yngre än 20 år gamla. Miljoner av unga och arga män (kvinnorna lever som bekant instängda och förtryckta) är frustrerade på sin livssituation, på sin ledning och synnerhet på Västvärlden (USA). Detta är en tidsinställd bomb som kan komma att explodera mitt framför enväldiga kungar och diktatorer i arabvärlden. För att kontrollera sin unga befolkning satsar ledarna stort på religion
(Islam) och på media vars favoritbudkap är demonisering av judar, Israel och Västvärlden.

Arabisk intolerans och antisemitism
Det finns oerhört få religiösa minoriteter i arabvärlden eftersom varken Islam eller envåldshärskarna önskar pluralism och demokrati. De religiösa ledarna predikar ofta att Islam är den enda sanna religionen medan alla icke-muslimer är otrogna och att Israel och USA är satan (lille och store satan) som bär skulden för arabstaternas belägenhet.

Både de politiska och religiösa ledarna i arabvärlden använder sig av olika kanaler där man i tal och skrift, media, ständigt attackerar Israel, judarna och Västvärlden (USA). Judarna beskrivs som lögnaktiga, tjuvaktiga, eftersträvande världsherravälde, dricker icke-judiskt (arabiskt) blod vid sina judiska högtider, är aggressiva och våldsverkare. USA, den store satan, har ett korrumperat, depraverat, demoraliserat, otroget samhällssystem som infiltrerar hela världen med sitt gift. Dessa budskap slungas ständigt ut i arabisk media och från minareter i syfte att avleda de unga och arga pojkarna från de enorma inre problemen som man har.

Arabisk ovilja att erkänna Israel
Det är i denna del av världen och bland dessa stämningar som Israel existerar sedan 1948. Världssamfundet insåg då, efter många års krig mellan araber och judar, att det enda rätta var att dela det brittiska mandatet Palestina i två lika stora delar eftersom araber och judar inte verkade kunna leva tillsammans. Det hade funnits förslag på en gemensam stat för araber och judar men den tanken hade dött med våldet. När judarna utropade sin egen oberoende stat, Israel, 1948 så attackerade fem staters miltär (Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon och Irak) den nybildade staten. Resultatet av detta anfallskrig var att Egypten och Jordanien ockuperade den del av Mandatet som hade tilldelats palestinierna, att Israel utvidgade något sitt territorium, och de palestinska flyktingarna som av Egypten och Jordanien hystes in i flyktingläger utan avlopp och sjukvård.

Inga judar får leva i arabvärlden
Under samma tid gjorde arabstaterna av med cirka 700 000 judar som hade levt i arabvärlden före Muhammeds ankomst under 600-talet vår tideräkning.

Den överväldigande majoriteten av arabstater är idag, 50 år efteråt, fortfarande i krig med Israel. Media fokuserar på judar och Israel och idag är det den israeliska ockupationen som anses bära skulden för palestiniernas misär och arabstaternas situation. Det bor nästan inga judar kvar i något arabland och allt som har att göra med judiskhet och Israel är bannlyst.

Fokusering på Israel och USA
När hinduer under an enda dag dödar lika många muslimer som dött under de senaste 20 månaders våldsspiral mellan palestinier och israeler så nämns detta knappast i arabisk media. Man berättar inte heller om Rysslands fruktansvärda krig i Tjetjenien där tusentals muslimer mördats. Inte heller förmedlar man information om muslimer som dödar muslimer tex i Iran eller av Talibaner.

Fokuseringen är exklusivt inriktad på Israel och USA. Man sprider ständiga bilder av Israeliska tanks och attackhelikoptrar samt om USA:s militära attack på Talibaner.

Förvrängd verklighetssyn
Befolkningen indoktrineras med antijudiska och antiamerikanska budskap som förvränger vekligheten. Vid en nyligen gjord enkät svarade mer än majoriteten av de tillfrågade i arabstaterna att det var judar/sionister som stod bakom bombningen av World Trade Center och Pentagon.Majoriteten tyckte att Talibaner och Ussama Ben Laden var oskyldiga och att USA felaktigt attackerat Talibaner i Afghanistan.

Missade möjligheter
Den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza kunde vara ett minne blott om araberna hade accepterat delningen av Palestina 1948 eller det senaste budet från Israel i Camp David. Arafat och palestinierna kunde fått en egen stat, Palestina, efter förhandlingar i Camp David för cirka 20 månader sedan.
Israel var beredd att avsluta bosättningar, att dra tillbaka sin militär, att etablera normala och fredliga relationer med sin palestinske granne. Man fick ett rungande "nej" och Arafat påbörjade våldets väg, först med stenkastande pojkar och sedan med självmordsbombare och krypskyttar. Idag har vi facit på denna väg; ständig krig med tusentals offer på bägge sidor och en eskalerande våldsspiral.

Offermönster
Hur önskvärt det än är att Israel avslutar sin ockupation av Västbanken och Gaza och att en oberoende palestinsk stat etableras med Arafat som president, så kommer detta varken att lösa palestiniernas svårigheter eller arabstaternas enorma inre problem.

När Israel utropades 1948 sa den dåvarande statsministern David Ben-Gurion att judarna måste bygga upp en infrastruktur med sjukhus, vägar och avlopp. Det hebreiska universitetet i Jerusalem bildades redan 1925 och Ben-Gurions vision var att man samtidigt som man måste kämpa för sin överlevnad också måste bygga upp samhället.Detta har varken arabstaternas ledare eller Arafat gjort.

Istället för att satsa på att bygga upp det palestinska samhället så har palestinierna en korrumperad och enväldig regim som berikar sig själva. Istället för att satsa på vägar och avlopp smugglar man in vapen för att bekämpa Israel. Istället för att ta sitt eget ansvar för sin existens så lägger man hela skulden på Israel och ockupationen. Känns mönstret igen?

Den världsberömda skribenten och analytikern av Mellanöstern, arabvärlden och Islam, Bernard Lewis, skriver att arabvärlden måste ta uti med sig själv och med sina samhällsskick. Man måste införa pluralism i samhället, demokrati och mänskliga rättigheter för ens egna invånare annars riskerar man ytterligare tyranni och våld.

Arafat, den palestinska ledningen och palestinierna står inför samma uppgift. Lyckas man inte med detta kommer man att förbli offer för allehanda "otrogna" med fortsatt frustration, skräck och fattigdom.

Vad väljer vi i Väst att göra?
Många i Väst har valt att identifiera sig med de lottlösa palestinierna och arabvärldens offerroller. Man beskyller Israel för att palestinierna lever som de gör och undviker att se på palestiniernas eget och arabvärldens ansvar. Konsekvenserna blir en ytterligare förstärkning av palestiniernas och arabvärldens offerroller. Arabvärldens förvrängda verklighetssyn bekräftas och leder till ytterligare fattigdom och förtryck. Resultatet blir självmordsbombare som idag spränger sig själva i luften i en pizzeria eller diskotek i Tel-Aviv eller kör in flygplan till höghus. Imorgon kan dessa personer komma att explodera en atombomb i Tel-Aviv, Washington, London, Paris eller Stockholm.

Vad bör vi göra istället?
Västvärden har ett demokratiskt styrelseskick och ett pluralistiskt samhälle med bl a en fri press som mycket gärna granskar och kritiserar de egna maktinstitutionerna och den egna politiken. Man bör så långt det är möjligt försöka förmedla sin verklighetssyn och applicera samma nivå av granskning och kritik var än man ser förtryck, despoti, korruption, anti-demokrati, rasism och intolerans i världen. Man bör ständigt försöka delge våra värderingar och grundvalen för vårt samhälle till andra delar av världen i syfte att motverka fattigdom och förtryck. Detta gäller Israel men i oändligt högre grad palestinierna och arabvärlden.

2002.09.12