Krutröken hade knappt lagt sig i Knutby förrän det stod klart att mordet den 10 januari i år skulle ge avtryck i historien via ett otal reportageböcker, dokumentärer och inte minst buntvis med tidningsklipp.

Nu har den första mer omfattande skildringen av knutbysekten lämnat tryckeriet. Och bokens författare Jan Nordling, nyhetsreporter på TV4 Uppland och som bevakat turerna kring Knutbymordet från dag ett, nöjer sig inte med att skildra själva mordet och det rättsliga efterspelet. Han låter oss följa Filadelfiaförsamlingen i Knutby och dess utveckling från att vara en vanlig borttynande pingstförsamling med vikande medlemsunderlag, till att bli en tillflyktsort för unga kristna fanatiker. Vi får följa de enskilda aktörernas vandring från allmänkristna hem, via bibelskolan till den påstådda underkastelsen under "Kristi brud" och pastorerna i Knutby.

Det är en spännande om än något andefattig beskrivning av de levnadsöden som sammanstrålar i det lilla mellansvenska samhället som kort innan 10 januari strävade efter att "bli en plats på kartan".
För mig som tröttnade på skriverierna om Knutby tämligen omedelbart och bara följt händelseutvecklingen via löpsedlarna på Pressbyrån, ger Jan Nordlings bok en bra genomgång av det som faktiskt skedde. Hans lokalkännedom gör inte saken sämre.
Problemet är alla stora obesvarade frågor.

Jan Nordling ställer frågan om hur den religiösa och sektlika miljön i Knutby banade väg för mordet, men lämnar svaret därhän. Detsamma gäller frågan om Pingströrelsens ansvar.
De kan knappast säga att de ingenting visste. Jan Nordlings granskning visar att flera av ledargestalterna i församlingen är barn och barnbarn till kända pastorer och medlemmar inom Pingströrelsen. Dessa familjer borde, om några, ha insett att Filadelfiaförsamlingen i Knutby gick åt fel håll. Eller finns det trots allt ett underliggande stöd för ett sådan auktoritärt och fanatiskt religiöst styre som Knutby representerar, inom Pingströrelsen? Det är känt att unga inom framför allt pingströrelsen radikaliserats under 1990-talet. Barnen till i många fall beskedliga pingstvänner hämtar inspiration från mer auktoritära läror från den kristna amerikanska högern och Livets ord.

Till bokens brister hör denna frånvaro av en mer grundlig analys. Att en bok av det här slaget ställer fler frågor än den besvarar är kanske inte så märkligt, men kanske är det lite väl många av de riktigt stora principiella frågorna som står obesvarade. Kanske är det inte heller möjligt så här pass kort tid efteråt. Boken var klar innan tingsrättsdomen mot pastorn och barnflickan avkunnades och målet har nu överklagats till högre instans. Det är synd, men kanske är det priset man betalar för att komma först?

Till Jan Nordlings verkliga kvalitéer hör att han visar prov på ett befriande värderingsfritt författarskap. Mitt i allt det vansinne som sekten i Knutby omgärdats av, ger han en oerhört nykter och levande berättelse. Jan Nordling verkar ärligt intresserad av vilka personerna i Knutby är och vad de står för, något han knappast har gemensamt med alla som bevakat händelsen.

2004.09.09