Den pågående trenden i västvärlden lär vara en maktförskjutning från det politiska maktblocket till det ekonomiska och teknokratiska. De politiska beslutsfattarna har fått mindre inflytande när de ekonomiska realiteterna har stigit fram. Samtidigt har det blivit svårare att analysera det allt mer komplicerade samhällssystemet. Ett försök i denna riktning kommer från en grupp forskare på Göteborgs universitet, som i sitt verk Välfärdsstat i otakt undersöker om det svenska folkhemmet verkligen har hamnat i farozonen.

Som utomstående är det lätt att avundas det svenska systemet, men samtidigt kan man ifrågasätta den nostalgiska folkhemsbild som många svenskar värnar om. Folkhemmet blomstrade som bäst på 60-talet, men ingenting varar för evigt. Ändå finns det vissa principer eller värden som kan uppfattas enormt viktiga och några av dessa, t.ex solidaritet och jämlikhet, kan hamna på kollisionskurs med de ekonomiska faktorerna.

Hur är det med brukarinflytandet, som har varit ett deltagardemokratiskt modeord på 1990-talet? Har det några negativa biverkningar, frågar Maria Jarl i sin artikel. Hur blir det när aktiva föräldrar lyckas roffa åt sig extra resurser i demokratins namn men på jämlikhetens bekostnad? Då kolliderar två positiva värden med varandra.

Sverige har varit invandrarpolitikens mönsterland. Carl Dahlström bevisar i sin artikel att invandrarpolitiken inte har rubbats av de karga ekonomiska tiderna utan den hela tiden har varit relativt liberal. Det är väl nyttigt att se till att det finns resurser på arbetsmarknader också i framtiden. Maria Demker påpekar att om man skulle fästa större uppmärksamhet vid medborgarskapet i Sverige, d.v.s. om medborgarskapet innehöll många och rejäla rättigheter och skyldigheter, då skulle dessa grupper integreras fastare i det svenska samhället.

Anna Bendz i sin tur forskar om hur byråkratin behandlar olika kundgrupper (Arbetsmarknadsförsäkringen och autonomin) ojämlikt. När man får mera rörelsefrihet inom förvaltningen, sker det ofta på bekostnad av medborgarnas jämlikhet. Isabell Schierenbeck (Vem bryr sig om regelverket) intresserar sig för samma sak men ur en mer teoretisk synvinkel.

Helena Olofsdotter har i sin artikel (Omsorgsnormens effekt på policyutveckling) undersökt hur det sker förskjutningar i policy och normer. Man kan säga att den dominerande rättvisenormen får ge vika för omsorgstänkandet och att samhället med detta blir mera kommunikativt.

Alla samhällen är i dag laboratorier för marknadsekonomin. Den ena av bokens redaktörer Jon Pierre (den andra är Bo Rothstein) tillsammans med Fredrika Lagergren når huvudpunkten: hur det ekonomiska medborgarskapet kolliderar med de traditionella värdena. I den politiska sfären är vi medborgare, ett begrepp som understryker likhet. I samhällets ekonomiska sfär är vi kunder; vårt agerande här bestäms av köpkraft och kunskap.

I sin empiriska studie har Staffan Kumlin och Bo Rothstein kommit till slutsatsen att behovsprövade välfärdsinstitutioner ofta reducerar mellanmänsklig tillit. Selektivisering och segmentering när det gäller fördelning av sociala resurser skadar alltså sociala nätverk.

Välfärdssamhället så som det traditionellt uppfattas är alltså i gungning. När man poängterar individens aktivitet i demokratins namn, måste det ligga någon slags socialdarwinism bakom detta tankesätt. Den starkaste och mest aktiva gynnas i dagens samhälle, och det är lätt att gissa på vems bekostnad. Göteborgsforskarna har belyst detta på ett intressant och mångnyanserat sätt.

2004.09.09