Irland är inte direkt ett land som brukar blir föremål för internationella tidningsrubriker. Irländarna ses vanligtvis som ett godmodigt Guinness-drickande folk som vandrar över hedarna och reciterar någon av sina kända poeter. Den bilden är delvis förlegad och Irland är på många sätt ett mycket välutvecklat land. Från att ha varit ett av EU:s fattigaste länder har ön skickligt utnyttjat jordbruksstöd och regionalpolitik och på ett drygt decennium lyckats bli ett av Europas mest dynamiska länder.

Genom att aktivt använda medlemskapets fördelar har Irland rest sig ur skuggan av den mäktige grannen Storbritannien och visat att det är ett självständigt land. Irland har en hög profil i många frågor och Europaparlamentets talman, en mycket viktig post, är irländare. Euromedlemskapet knöt landet än närmare Bryssel.

För ett och ett halvt år sedan skakade irländarna om EU-etablissemanget på samma sätt som danskarna gjorde 1992 när de röstade nej till Maastrichtfördraget. Irländarna som så tydligt tjänat på EU-medlemskapet och som i alla folkomröstningar som rört landets relation till EU, troget röstat ja till alla förändringar, chockade alla - och sig själva - med att med ett katastrofalt lågt valdeltagande rösta nej till det surt framförhandlade Nicefördraget.

I lördags (19 okt) var det så dags igen. Efter att ha haft ett års "intern konsultation" med nej och ja-sidans företrädare och efter att premiärminister Bertie Ahern fått ett högtidligt löfte från de övriga fjorton premiärministrarna att Nicefördraget inte hotade Irlands neutralitet, röstade irländarna åter igen. Denna gång blev det "rätt" svar - ett tydligt ja och ett valdeltagande på drygt 50 procent.

Det gick en suck av lättnad genom Bryssels korridorer och också i många kandidatländer när valresultatet blev känt. Utvidgningen kan gå vidare som planerat. Ändå lämnar folkomröstningen en bitter eftersmak därför att det skapar känslan av att inget folk kan rösta "fel." Många irländare kände sig manipulerade. Oron för EU:s utveckling, känslan av att hela projektet är svårbegripligt, abstrakt och byråkratiskt, låg säkert bakom många irländares tvekan.

Nicefördraget i sig är ganska uselt. Det framförhandlades i elfte timmen efter en lång och stormig regeringskonferens präglad av mycket gräl och prestige. Tanken på att skapa ett mer beslutsfähigt, effektivt och demokratiskt EU blev mest en tanke och resultatet en kompromiss som ingen var nöjd med. Ingen hade sörjt om Nicefördraget i sig hade gått i graven. Kruxet är annexet till fördraget som reglerar maktbalansen mellan de olika länderna i ett utvidgat EU med 27 medlemmar. Det var denna sköra överenskommelse som hade havererat om irländarna hade röstat nej. Då hade man fått göra om allt från början, något som med all säkerhet hade försenat utvidgningen med flera år. Tanken är ju att EU:s premiär- och utrikesministrar i Köpenhamn i december skall besluta om vilka länder som kan bli nya medlemmar år 2004. Det mesta talar för att det blir hela tio stycken men ännu återstår en del kluriga frågor att lösa.

Ett nej på Irland hade gjort att de skeptiker som gärna vill stoppa, eller i alla fall skjuta på utvidgningen, hade fått ny morgonluft. Det hade blivit mer eller mindre kaos i EU under en tid och besvikelsen i kandidatländerna enorm, kanske med politisk instabilitet som följd.

Nu röstade irländarna ja, inte för att de gillar Nicefördraget utan därför att de inte vill försena utvidgningen. De vill ge människorna i Polen, Slovakien och Estland samma chans som de har fått att utvecklas, stärkas och växa. Det hedrar dem.
Kanske är en klen tröst att ingen tror att Nicefördraget blir särskilt långlivat. Visa av lärdomen från Nice har EU-länderna, efter starka påtryckningar från Europaparlamentet, inlett en helt ny metod för att förbereda en ny fördragsändring. Sedan i februari finns ett framtidskonvent med representanter för alla medlems- och kandidatländers parlament och regeringar samt Europaparlamentet och kommissionen - totalt 105 personer. De diskuterar hur EU skall kunna fungera i framtiden, frågor som handlar om vad EU skall göra och inte göra, hur fördragen skall kunna förenklas, hur beslutsfattandet skall bli enklare och mer begripligt, hur närhetsprincipen skall kunna utvecklas och hur de nationella parlamenten skall kunna påverka EU:s beslutsapparat. Kort sagt, frågor som rör demokrati och effektivitet. Mötena är öppna för allmänheten och alla handlingar och inlägg finns på nätet. Samtal förs kontinuerligt med olika representanter för det civila samhället. Konventet väntas lägga fram ett förslag till ett nytt fördrag och en enkel och lättläst författning i vår nästa år. Därefter skall regeringscheferna ta ställning till förslaget och fatta det slutgiltiga beslutet.

Förhoppningsvis kan ett nytt förslag till fördrag vara klart att föreläggas oss medborgare i 25 länder (nuvarande EU samt tio nya medlemmar) i god tid före valet till Europaparlamentsvalet i juni 2004. Då kan det bli en rejäl och gränsöverskridande diskussion om vilket EU vi skall ha och hur det skall styras. En omfattande och uttömmande debatt följt av ett högt valdeltagande i valet kan kanske skapa en ny demokratisk injektion och få människor att känna att de kan påverka och att det betyder något. För EU är ingenting om projektet inte har medborgarnas stöd.

Cecilia Malmström
2002.10.24

Not 1. Besök gärna Cecilias hemsida

Not 2. En grupp liberaler från olika länder i europaparlamentet arbetar för ett öppnare EU från en egen hemsida