Titeln "Tio tankar om tid" känner väl de flesta igen som någon gång kikat på en försäljningstopplista för pocketböcker de senaste åren. Originalutgåvan kom 1999 och var rent utsagt en riktig kioskvältare. Sedan dess har författaren Bodil Jönsson skrivit ytterligare tre böcker som gått mer obemärkta förbi. Och nu kommer hon med ytterligare en - "På tal om fysik".

"Tio tankar om tid" är lite av en inspirationsbok. Den presenterar olika infallsvinklar på hur man kan betrakta begreppet tid. Och Bodil Jönssons avsikt var att ge läsarna ord och struktur på sina egna tankar om tid. Ge en utomstående infallsvinkel som befruktar läsarens egen. Ge grogrund för nya funderingar.

I "På tal om fysik" fortsätter hon denna metod och är samtidigt professionellt på hemmaplan.
Bodil Jönsson är nämligen fysiker och är väl också allmänt känd som sådan. Inte minst genom sin medverkan i tv:s "Fråga Lund". "På tal om fysik" riktar sig i första hand till alla dem som fann fysiken svår och tråkig i skolan. Hon vill introducera ett naturvetenskapligt tankemönster till dem som saknar det och visa att det inte behöver vara svårt och tråkigt utan snarare berikande.

Av nämnda skäl är också boken en synnerligen pedagogisk skapelse. Varje kapitel inleds av en resonerande och introducerande text till ett ämnesområde. Därefter följer frågor och svar som tangerar inledningen. Boken spänner mellan vitt skilda ämnen av typen; varför mjölken är vit då gräset är grönt, hur vi påverkar den globala miljöförstöringen och varför HBK:s hejaramsa "Himlen är så blå, tack vare HBK" är falsk. Även om boken är tänkt som en introduktion till fysiken så är den på intet sätt ytlig. Bodil Jönsson ger varsamt läsaren tid till egna tankar och låter inte allvaret genera. Emellanåt blir texten känslosam inte minst i svaret till en mor som undrar varför hennes svårt sjuka barn känns så tungt att bära.

I ett av bokens kapitel introducerar Bodil Jönsson "Fysik för kvinnor". Man kan tycka vad man vill om att frågorna i det kapitlet handlar om barn, bakning, tvätt och ungstemperaturer, det intressanta är vad ett så kallat "kvinnligt tänkande" kan få för konsekvenser på forskningen. Bodil Jönsson tror att fler kvinnor skulle intressera sig för fysik och teknik om de fann en "upplevd anledning" därtill, om kunskapen istället för att vara ändamålet med studierna kunde framställas som verktyg för att åstadkomma något reellt. Vilka skulle forskningsresultaten bli om man istället för att tänka mekaniskt, orsak-verkan, tänkte ändamålsinriktat? För att beskriva skillnaden i tankesätten tar Bodil exemplet om barnet som hittar ett ekollon på marken och frågar varför det ligger där. I det mekanistiska tankemönstret bli svaret: "Ekollonet har fallit från eken som står här". Medan det ändamålsinriktade svaret blir: "För att det skall kunna växa upp en ek här". Det ena svaret är lika riktigt som det andra, men som Bodil Jönsson skriver, tanken drar iväg åt helt skilda håll av de två förklaringarna.

Det framgår tydligt i boken att författaren - hur ironiskt det än kan verka - är reserverad mot populärvetenskapen. Hon skriver att hon inte vet om vetenskap och populärvetenskap ens är släkt. Därför avstår hon från att skriva om den moderna fysiken som är så pass matematiskt svår att det nästan är omöjligt att sätta beskrivande ord på den utan att allt blir till "sagor". Men genom detta val missar också läsaren det som kanske är det mest kittlande med fysik. Och det upplevde jag som lite snopet. Inte minst då alla böcker jag läst i ämnet är skrivna av män.
Men boken är trots allt skriven som en folkbildande tankekatalysator och är inte avsedd att väcka förundran över naturens makalöshet. Och som sådan fungerar den alldeles utmärkt.

2003.10.23