Charlotte Damgaard var inte statsministerns idé. Ändå fick hon chansen att bli Danmarks nya miljöminister. Hon, är en ung kvinna med förflutet i den utomparlamentariska miljörörelsen Naturens Vänner, men utan förankring i den socialdemokratiska myllan. I bakgrunden finns den mäktige utrikesministern Elisabeth Meyer som backat upp hennes kandidatur; ja, rentav krävt den av statsministern Per Vittrup. En statsminister som för övrigt har flera drag gemensamt med vår egen Göran Persson.

Det är ett närgånget porträtt av det politiska systemet som Hanne Vibeke Holst gjort. Lätt överförbart till svenska förhållanden. Mona Sahlin-affären utgör en inspirationskälla till denna mycket spännande och begåvade bok som skildrar maktens girighet och den så högt hyllade solidariteten som snabbt kan slå över i svek om marken börjar brännas. Det är en trött socialdemokrati som skildras, en socialdemokrati på nedgång med en statsminister som är rädd för att förlora nästa val. Det krävs förnyelse, rentav pånyttfödelse.
Fräscha, unga, orädda, Charlotte Damgaard, mor till två små barn, lyckligt gift med Thomas och med rötter i NordJyllands jordbrukslandskap. Ska hon kunna rädda partiet? Några få tror det. De flesta tolkar dock hennes entré i regeringskansliet som ett hot. Det är bäddat för konflikt.

På departementet finner Charlotte Damgaard sin vapendragare, sekretariatschefen Henrik Sand. Det är ett fint, beskrivet samspel mellan politikern och tjänstemannen, mellan den oerfarna men också kloka Charlotte och den erfarne, garvade, men innerst inne idealistiske, Henrik. Deras samspel är hoppet i en annars mycket smutsig politik där media spelar en minst lika smutsig roll.
En annan av medarbetarna, Jacob Krogh, accepterar inte lika lätt sin nya kvinnliga chef och får sparken från ministeriet. Här ligger upptakten till hämnden, till den snara som lömskt dras runt Charlottes hals, på grund av manlig fåfänga, av karlar som känner sig trampade på tårna. En allians bildas mellan Jacob Krogh, den avpolleterade fd miljöministern, en gammal skolkamrat till Charlotte, samt en magsur journalist från den borliga tidningen Jyllandsposten.
Det finns redan från början en olycksbådande ton i boken, som gör att man anar att det kommer att sluta med en katastrof. Det är spännande, sorgligt och underhållande på samma gång. Framförallt är det en mycket angelägen och aktuell historia.

Året är 2001 och i en av parallellhandlingarna får vi följa med Cathrine (Cat), ung arg svartklädd anarkist till Göteborgskravallerna och skottet i Genua.
Berättartekniskt är boken intressant med sin komplexa väv av röster och olika perspektiv som får komma till tals. En anonym äldre kvinnlig politiker kommenterar då och då händelseförloppet; Charlottes barndom rullas upp, relationerna till mamman och systern, faderns självmord. Allt knyts ihop, skapar bakgrund men också närvaro.

Charlotte Damgaard är gift med Thomas, som får kliva av sin tänkta karriär som biståndsarbetare i Uganda, och ta hand om hem och tvillingar. Insiktsfullt beskrivs den laddning som finns i den privata sfären med svärföräldrar, grannar och vänner. Maken Thomas är ett under till man, ett alltför sällsynt exemplar. Det snedsprång han gör är nästan förståeligt - i alla fall inte oväntat. Men för Charlotte blir Thomas svek en vändpunkt.

Kan en småbarnsmor vara minister? Kan en ung, orädd kvinna som vågar utmana de danska mäktiga svinproducenterna, som tar strid för grodyngel och luft utan urinstank, verkligen överleva? Till vilket pris i så fall? Jag hoppas i det längsta att det ska gå men verkligheten har ju visat upp sitt svarta ansikte förut. Mona Sahlin, Anna Lindh , ja det finns flera paralleller.
Hanne Vibeke Holst skildring bottnar, precis som i hennes trilogi om journalisten Therese Skårup (Thereses tillstånd, Det verkliga livet, och En lycklig kvinna ), i ett feministiskt perspektiv. Det är själva komplexiteten och utsattheten i att också vara kvinna som hon vill visa.
- Tro aldrig att ni lever i ett jämlikt samhälle, sa hon på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg för några veckor sedan. Och berättade att de unga danska kvinnor hon möter, tycker att de lever i ett jämställt samhälle. Det kan man ju tro så länge man befinner sig i botten av pyramiden eller tom i mitten, menade Hanne Vibeke Holst. Men högre upp och i pyramidens topp där blåser det helt andra vindar.
- Ni måste vara feminister, det är enda sättet att hantera den här världen, fortsatte hon och talade direkt till publiken med stor energi och entusiasm. Det gäller att genomskåda systemet. Se igenom och ta strid.

Hanne Vibeke Holst är född 1959 i Lökken, numera bosatt i Köpenhamn. Hon är journalist och författare och just nu verksam som FN:s goodwillambassadör.
Det är viktiga frågor som hennes bok Kronprinsessan sätter fingret på. Inte minst den demokratiska aspekten. Hur ser vårt demokratiska styrsystem ut? Är det till bara för män? Vad spelar media för roll?
Huvudpersonen Charlotte löper gatlopp flera gånger i det offentliga mediadrevet lett av Jyllandsposten. Småsaker vävs ihop, det ena läggs till det andra. Vad som är sant eller falskt spelar till slut ingen roll. Det är den politiska tolkningen av vad som hänt (i pressen eller i verkligheten) som blir avgörande.
När Charlotte kallas in till statsministern ropar mitt hjärta nej. Får det verkligen vara så lätt att stjälpa en kompetent kvinna…

2003.10.23