Extra |
Boken med sina bilder
av människor i matlagningstagen och sin titel Göteborgare
med känsla för mat lyste emot mig i bokhandelsmontern.
Jag inhandlade den och gladdes åt innehållet. Här
får jag vara med vid tillagningen av en mängd rätter
utvecklade ur matkulturer från skilda håll i världen.
Kockarna bor i olika stadsdelar i Göteborg och det är
hemma i deras kök maten lagas. Det härliga är att
jag som läsare får lyssna till det personliga resonemang
som människor har om tillagningen och kulturen kring maten.
Allihop är göteborgare och generösa med sina recept
men annars är de olika på så många sätt.
Därigenom får jag erfara den rikedom som finns i min
egen hemstad.
I våras inleddes ett projekt inom kooperativet Interkulturellt
resurscentrum. Det tar fasta på att göteborgare med alla
olika typer av bakgrunder har ett kulturarv som kan berika såväl
den egna identiteten som andra människors upplevelser. Syftet
för oss är att medverka till mellanmänsklig dialog
med föremål och miljöer som förmedlare.
Vi tänker söka upp miljöer som förvaltas av
föreningar, av privatägda verksamheter som restauranger
och affärer respektive av kommunen. De platser som är
intressanta kan dels vara präglade av en kultur, dels ha en
karaktär av mötesplats för olika kulturer. I slutändan
har vi tänkt presentera en skrift som ska inspirera människor
att upptäcka dessa miljöer och människor i staden
och – som projektets namn antyder – börja se Göteborg
med andra ögon.
Projektet vänder sig såväl
till turister som verksamma och boende i Göteborg. Arbetet
utgår från att det är positivt att mångfalden
blir synlig i miljöer och föremål och att vi kan
inspireras av olika typer av livshållningar och miljöer.
Projektet eftersträvar integration mellan olika grupper genom
interkulturalitet, det vill säga utbyte, samarbete och påverkan
mellan kulturer. Det är ett normalt förhållande
att kulturer utvecklas hela tiden och byter olika inslag under påverkan
från omgivningen. Många av de yttringar som vi ser som
till exempel ’svenska’ är införlivade från
andra länder eller regioner. De har efter en tid accepterats
som ’svenska’ i vårt medvetande. Egentligen finns
det ju inte någon enhetlig ’svensk’ kultur, utan
många olika delkulturer och insikten om det kan göra
det lättare att förstå andra kulturer.
En ytterligare avsikt med projektet är att stärka identiteten
för göteborgare med annan bakgrund än majoritetens.
Genom att kunna sätta spår materiellt och i andra människors
föreställningar kan de bli synliga för sig själv
och uppleva sig höra till den nya hembygden.
Arbetet i projektet är i sin inledningsfas och har hittills
bestått av samtal med nyckelpersoner, studiebesök och
diskussion av projektets fortsatta uppläggning. Det känns
viktigt av flera skäl att göra det här arbetet bra
så att det positiva syftet med integration och ömsesidig
utveckling verkligen ska nås.
Under 1900-talet delades staden i
stor utsträckning upp så att bostäder, arbetsplatser
och centrum skildes åt. Mot slutet av 1900-talet blev inslagen
av bostadsenklaver, industriområden, trafikapparater, buffertzoner,
grönområden och köpcentra allt starkare och staden
glesades alltmer ut till en stadsbygd. Ofta ses centrum som den
del där människor av olika slag möts, där det
är en spännande miljö och där det finns puls.
Men det är angeläget att visa på andra delar av
staden där det är en mångfald av olika människor
och där möten av olika slag äger rum.
Det finns en uppdelning av boende såväl klassmässigt
som etniskt i Göteborg, det vittnar många rapporter och
artiklar om. Några få stadsdelar i periferin innehåller
människor med många olika nationaliteter och med låga
inkomster medan de flesta stadsdelarna har en övervägande
etniskt svensk befolkning och överlag högre inkomster.
De få etniskt blandade stadsdelarna är förorter
med övervägande flerbostadshus. Där sker dagligen
en övning i att bo och arbeta etniskt blandat med allt vad
det innebär av positiva upplevelser men också anpassning,
förhandling och gränsdragning. Det skulle kunna ses som
ett utvecklingsarbete där människor från många
håll gör dagliga erfarenheter av att leva tillsammans.
Boende såväl som verksamma skaffar sig realistiska omdömen
om lämpliga vägar att hantera kulturella olikheter.
Det är då intressant att reflektera
kring hur dessa kunskaper kan komma utvecklingen av hela
staden till del. Lyssnar planerarna på rösterna från
ytterstadsdelarna? Som Marianne Anderssons när hon skriver
om Blå stället i Angered och andra perifera kultur- och
utbildningsinstitutioner? (GP 2004-07-20) Hon beskriver att det
i Angered finns ”många unga människor fyllda av
energi och hopp om en bättre värld. Här finns kulturer
från hela världen representerade, här finns mänskliga
erfarenheter och kunskaper i överflöd, samlade på
en relativt liten yta.”
I en artikel i Chalmers magasin (1/2004) berättas att ett nytt
sätt att utveckla staden har arbetats fram i planeringen av
Norra Älvstranden. Där har användare och myndigheter
involverats i ett gemensamt arbete som resulterar i att företagande,
utbildning och bostadsbyggande förläggs i olika delar
längs stranden. Men det är inte troligt att en process
i en så speciell del av Göteborg ensam kan utgöra
en förebild för stadsutveckling.
Våren 2005 hålls en stor internationell
konferens i Göteborg där bland andra Chalmers tekniska
högskola tillsammans med det statliga forskningsrådet
för samhällsplanering, FORMAS, och det kommunalt ägda
Norra Älvstranden Utveckling AB står som arrangörer.
Under rubriken Life in the Urban Landscape kommer forskare och aktörer
att samlas för att integrera aktuell kunskap om och praktiska
erfarenheter av stadsutveckling. Då anser jag det viktigt
att lyfta fram förorterna och stadens kulturella mångfald.
För stadsutveckling ska inte diskuteras isolerat i samband
med stora innerstadsprojekt som Norra, eller som nu är aktuellt,
Södra Älvstranden!
2004.10.21
|