Natten den 30:e oktober 1998. En brand, 63 döda ungdomar. När sorgen och känslan av maktlöshet inte längre var lika påtaglig fann jag mig själv undrandes varför? Inte varför det hade brunnit, utan varför det på en för övrigt helt vanlig ungdomsfest samlats ungdomar med ursprung ur 19 olika nationer.

Fenomenet segregation har länge intresserat mig, liksom integrationen och hur man skall göra för att påskynda den. När saker som branden på Backaplan händer kommer efterdyningar i form av diskussioner rörande ämnen som rasism och integration.

I Aftonbladet den 4/11 -98 under avdelningen Kvinna hittar vi rubriken "Varför tänkte vi 'attentat'?" över en artikel av Claire Wikholm. Att inte fler ställde sig denna fråga förundrar mig. Självklart är frågan huruvida det var ett attentat eller inte viktig, men jag tycker det häpnadsväckande i debatten är det faktum att den första tanken hos många var just att det var ett attentat. Varför?

Ofrivilligt segregerade
Jo, därför att många av ungdomarna på festen hade utländskt påbrå.
Integration är något vi måste uppmärksamma mer. Så länge vi har segregation i vårt samhälle kränker vi mänskliga rättigheter genom att göra skillnad på människor på grund av var de kommer ifrån eller hur de ser ut.

Jag har läst olika utredningar och böcker om bostadssegregationen, bland andra Kirsti Kuuselas "Att bo i invandrartäta områden" från 1991 som hon gjort på uppdrag av byggforskningsrådet. Kuusela tar bland annat upp hur utlänningar blir ofrivilligt segregerade. Den valfrihet vi idag har på bostadsmarknaden förutsätter ekonomiska resurser, tillgång till information, goda kontakter och social status. Alla eller flera av dessa faktorer saknar många av de som kommer till ett nytt land.

Kuusela skriver också att många svenskar på 70-talet lämnade de då nybyggda områdena med hög invandrartäthet. Istället hänvisades lägenhetssökande invandrare och resurssvaga svenskar hit. Detta motverkade en viktig och annars naturlig integration. En kille sa nyligen till mig:

-Jag hade en kompis från Norrland som var rasist. Han hade knappt träffat någon invandrare. Sedan flyttade han hit till Göteborg och kom i kontakt med invandrare. Nu är han inte rasist längre.

Begränsade kontakter
Jag tror att attitydpåverkan är en av de viktigaste åtgärderna i integrationen. Ett av de första steg man måste ta mot integrationen är detta, och det låter sig inte göras om svenskars och invandrares kontakt med varandra är ytterst begränsad.

De allra flesta invandrarungdomar idag, både inom första och andra generationen, bryr sig inte om att de bor i invandrartäta områden. Åtminstone inte om man får tro vad en professor i etnologi vid namn Billy Ehn skriver i avsnittet "Den kosmopolitiska hembygden" i boken "Bättre blandad än särbehandlad".

Han hävdar att invandrarungdomarna inte bryr sig om vilket ursprung deras kompisar har och jag får mig en rejäl tankeställare av det han skriver. Han har nog rätt, kommer jag fram till. Innan förfärades jag över att invandrare sökte sig till varandra, till exempel som på festen på Backaplan, inte på grund av gemensamt ursprung eller kultur, utan på grund vad jag befarade var ett utanförskap. Istället tror jag nu att på grund av bostadssegregationen har många invandrare samlats på samma ställe. De har blivit vänner på samma grunder som alla andra.

Samma rätt till val i livet
Att bo i ett invandrartätt område är alltså sällan ett problem i sig. Problemet är att det bor så många invandrare på ett och samma ställe. Det finns inget speciellt med Angered i sig som gör det mer lockande för invandrare, ändå är invandrartätheten väldigt mycket större där än i många andra stadsdelar. De bor där på grund av att svenska människor är fördomsfulla, och så länge vi är fördomsfulla kan vi inte integreras. Många spär på segregationen. Hyresvärden som inte hyr ut en lägenhet åt en invandrarfamilj, chefen som medvetet sorterar bort jobbansökningar på grund av den ansökandes utländska namn, eller dörrvakten som nobbar någon på krogen för att de har en annan etnisk bakgrund, är alla medskyldiga. Faktum är att människors attityd måste förändras innan samhället kan integreras. Attitydpåverkan är dock svårt i ett segregerat samhälle och det är lätt att stå handfallen.

Invandrare måste ha samma rätt som svenskar att göra val i livet. Det kan gälla till exempel var de vill bo eller var de vill jobba. Därför måste vi jobba med att förbättra saker som tillgång till information och social status för invandrare. En annan viktig sak är kunskaper i det svenska språket som nästan alltid är en förutsättning för att en invandrare skall kunna bo, arbeta, studera och leva på lika villkor.

Segregation i skolan
Även inom skolan existerar segregation. Gymnasieskolan skulle kunna vara en utmärkt plats att börja integrationen. Som det ser ut idag har vi dock något som kallas närhetsprincipen, som innebär att man hamnar på den skola som ligger närmast hemmet. Undantag finns när elever söker särskilda program eller privatskolor.

På grund av den rådande bostadssegregationen får vi därför skolor med väldigt hög invandrartäthet och andra med nästan ingen alls. Jag tror att en ändring i skolplanen skulle ge positiva effekter för integrationen. Att blanda invandrare och svenskar medan de fortfarande är unga är en viktig del i attitydpåverkan. Den skulle samtidigt genom en reformation av skolplanen vara väldigt naturlig. På så sätt skulle många fördomar elimineras.

Jag tror att föreläsningar och information kunde vara ett bra sätt att påverka människors attityder. Svenskundervisning även för vuxna invandrare och lättförstådd information gällande till exempel bostadsmarknaden vore också bra. Jag tror inte att kvotering av något slag är en lösning för att få in fler invandrare på arbetsmarknaden. Det skulle ge fördomsfulla människor möjligheten att ifrågasätta kompetensen hos de som fått jobb genom kvotering, trots att de är kvalificerade. Dessutom måste integrationen vara självvald, vi kan inte tvinga fram den.

Positiv mångfald
Det viktigaste av allt tror jag dock är att svenskar och invandrare lär sig att mötas naturligt på alla plan. Som Eva Olkiewicz skriver i antologin "Minoritet, Kultur, Identitet"; en kulturs innehåll kan inte förmedlas till invandraren annat än genom kulturens representanter, det vill säga oss!

Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp vad Jesper Svensson på invandrarverket säger till mig under en intervju med honom: mångfald vad det gäller individer är lika positivt som mångfald när det gäller mat, musik, idrott eller något annat. Det är en tillgång!

Jag tycker att vi bäst tar tillvara på denna tillgång genom att bemöta andra som vi själva skulle vilja bli bemötta i deras situation.

text: LINA GUSTAVSSON
teckning: HENRIK LANGE
99.10.20